Vuxna människor av Marie Aubert är en stor liten bok. Här handlar det om familjen, dynamiken i en syskonrelation, avundsjuka och längtan. Och det ryms på få sidor, det gillar jag!
I sommarstugan träffas Ida och Marthe och deras mamma för att fira hennes födelsedag. Med i stugan är också Kristoffer, Marthes sambo och hans bonusdotter. Men idyllen krackelerar. Livet är svårt emellanåt, och inte alltid lätt att hantera.
Ida är arkitekt, barnlös och i sin bästa ålder men sista tiden har den biologiska klockan börjat ticka. För säkerhets skull har hon undersökt möjligheten att frysa ned ägg för när hon träffar den rätte i framtiden. Nu är det sommar och Ida tar bussen till sin barndoms paradis för att fira sin mammas 65-års dag. Vid stugan väntar också Idas lillasyster Marthe med sambo och bonusdotter. Allt är som uppbyggt för några härliga dagar med familjen om det inte vore för Marthes strålande nyhet. ”Vuxna människor” är en roman om luggslitna familjeband, avundsjuka och skammen över en oälskad tillvaro.
Jag tycker om berättelser om familjer, om relationer, och detta är mitt i prick. Författaren hittar en perfekt ton i berättelsen, som lyfter upp alla de inte så sympatiska mänskliga beteenden vi har. Och hon skriver mig inte på näsan vad jag ska tycka.
Jag tänker att varje gång jag läser en bok som denna lär jag mig något om mig själv. Det är inte illa.
