Nu när det nya året är i sin linda, kanske det är dags att se tillbaka på det förra lite kort. Och det kan ju vara en utmaning. Jag menar hur i hela friden ska man komma ihåg? Jag tänker ofta att det där med dagbok verkar vara så himla fiffigt, men jag lyckas inte skriva någon. Kanske lika bra. Nu ögnar jag igenom min kalender, min FB, twitter, insta… och mina fotografier. Och, ja. Hittar troligen en rätt bra bild över min verklighet under året som precis gått.
Samlat ser det nog ut ugefär så här… Teater, Spinning, Vänner, Böcker, Vandring, Nominering.
Upplevelser. Mm.. det har blivit några.
Jag har åkt långfärdsskridskor för första gången. Valde tid och plats som gav helt fantastiska förutsättningar, spegelblanka isar, strålande sol, inte en kotte att trängas med, och dessutom en duktig lärare. Lätt att lära sig då!
Jag har paddlat kajak för första gången. Gav klart mersmak! Att glida fram så nära naturen och i samklang med väder och vind. Coolt!
Jag tog min spinning ut i verkligheten! Inte för att spinningen har lämnat mitt liv, inte alls. Gillar det verkligen, det är en källa till mycket svett, glädje och nya bekantskaper. Men nu insåg jag helt plötsligt att det där med att cykla utomhus kanske inte är så dumt ändå. Varför då inte slå på stort på en gång? Min andra cykelutflykt i naturen blev Stockholm Bike, 4,2 mil runt stadens gator en tidig morgon i September. Även denna dag visade sig från sin allra bästa sida, vädrets makter står mig bi. Utmaningen 2013 blir Tjejvättern!
Vandring, en lisa för min själ.
Att få röra mig i naturen nära, nära och uppleva vad som bjuds och dyker upp. Gillar det så himla mycket. Naturen ger mig en paus från storstadslivet och stress. En plats att andas och ladda. Gärna i sällskap men lika gärna själv.
Mina mest härliga vandringsupplevelser under detta år är nog Fårö i full storm och regn på tvären med ett helt gäng nya vänner, Kindla en sommardag i regn och sol med en god vän, och Aspen vid Häringe en nära upplevelse i det lilla som jag aldrig glömmer.
Bilder från alla tillfällen får inte plats men jag sammanfattar med ett FOTocollage. 🙂
Böcker i alla former.
Jag har läst och lyssnat och jag har cirklat. AW med bokprat, Breakfast book club, Bloggbokprat. Inbundet, pocket, Novellix, Excess och e-bok.
Jag har upptäckt nya författare och träffat många, många nya vänner. Älskar’t! Nu ska jag bara lära mig att föra bok över min läsning, det är lite roligt att ha koll på vad som lästs och vad som tyckts.
Teater, musik och konst, ibland samtidigt.
Dramaten, Grönan, Stadsteatern, Fotografiska, Drottningholms slottsteater, Ullevi, Waterfront, Stadra, Intiman, Bukowskis, Teater Påfågeln, Artipelag, Kulturhuset… platser för mina upplevelser.
Stadra är nog en favorit. Ett så fantastiskt ställe, med så engagerad ensemble. Naturen gifter sig med konsten. Kan det bli bättre? Upplevelser i både sommar och vinterskrud.
Oväntade kombinationer var Anna Ternheim som Marie Antoinette på Drottningholms slottsteater och Deportees på Dramaten. Här blev ett plus ett verkligen tre!
Resor – jo, jag har rest lite också. Dublin, Budapest och Brighton/London. Redan nämnt i andra sammanhang.
Och så den där nomineringen då. Där kommer lite jobbrelaterat in, jag är väldigt stolt över den så den får komma med här. Min chef nominerade mig till Office Proffessional Award. En av tre chefssekreterare som nominerats till det fina priset som delas ut av Företagsuniversitetet, EUMA och Chefssekreterarna. Jag vann inte, men känner mig ändå som en vinnare. Det har gett mig en skjuts i min proffessionella roll och jag kommer fortsätta att utveckla mig i mitt arbete och mitt nätverkande. Återkommer kanske till det framöver.
Det viktigaste av allt är kanske trots allt möten med människor. Att ha nära och kära vänner som alltid finns där, oavsett vad som sker i övrigt i livet. Att träffa nya spännande människor och dela upplevelser av olika slag, vid enstaka tillfällen eller skapa/återuppta relationer att ha med sig i livet framöver.
En människa är inte en ö, vi behöver varandra. Vi behöver också vara öppna för andra och upplevelser, man vet inte vad som väntar. Det kanske inte alltid är bekvämt eller enkelt, men alltid spännande, nödvändigt och utvecklande.
Många gånger fungerar Eeva Kilpis dikt alldeles utmärkt som beskrivning på saker och ting…
”Säg till om jag stör”, sa han när han steg in, ”så går jag meddetsamma”. ”Du inte bara stör”, svarade jag, ”du rubbar hela min existens. Välkommen.”
Ja, så värst kort blev det kanske inte. Inte heller komplett på något sätt. Detta är ett nedslag i mitt liv 2012. Så som jag minns det just nu i kväll. En annan dag kan minnet se annorlunda ut, eller inte.
Jag ser fram emot det nya året med tillförsikt men utan löften. 🙂