Månad: februari 2017

Pastor Viveka och tanterna av Annette Haaland

En av veckans bokcirkelböcker och diskussioner – Pastor Viveka och tanterna av Annette Haaland.

Viveka är en ganska vanlig frikyrkopastor runt femtio som börjar tröttna på att alltid finnas till för alla andra. Hemma har hon fyra barn och en tankspridd man och på jobbet de bitska, bakande tanterna. När en av kvinnorna i kaffekommittén hittas död börjar pastorn nysta i fallet. Kan en mördare gömma sig i idyllen? Är bokhandlaren Abbe att lita på? Vad har den lokale mäklaren i görningen? Och vilka ligger bakom den mystiska Stormhattarnas förening?

Förlaget beskriver: ”Mysig spänning i prunkande idyll!” Jag säger: Nja!
Det är en feelgood-historia om det lilla livet bland barnfamiljer och åldrande husägare i Stockholmsförorten Gamla Enskede med församlingens pastor i fokus, och så klart mord! 
Det händer massor av saker, över allt, hela tiden. Men det hänger inte ihop tycker jag. Det blir spretigt och lite osammanhängande, författaren verkar ha velat stoppa in så många ingredienser som möjligt i boken.  
Jag har också svårt att identifiera mig med Viveka, eller för den delen med någon av tanterna! ;-), hon berör mig inte, får inget djup.
Nä, inget för mig helt enkelt, men kanske för dig?

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller lyssna för all del! 🙂

10 år och 1000 piskrapp av Ensaf Haidar

Det här är inte lätt läsning. Alltså det är inte svårläst men väldigt känslofyllt och obegripligt. Det går liksom inte att ta in allt.

Ensaf Haidar är fru till bloggaren Raif Badawi som dömts till 1000 piskrapp för att ha förolämpat Islam i Saudi Arabien.

Vägen fram till detta och deras liv under tiden har hon beskrivit i boken 10 år och 1000 piskrapp – Min historia om Raif Badawi och en kärlek i fångenskap.

De två gifter sig 2002, efter att ha lyckats övervinna både hennes familjs motstånd och den saudiska kulturens stränga konventioner.

Efter den förbjudna romansen, bröllopsdagens glädje och de äktenskapliga vardagsproblemen upptäcker Ensaf att Raif är aktiv inom en liberal rörelse. De knyts närmare varandra medan Raif blir alltmer orädd i sin kritik av Saudiarabiens sociala ordning, särskilt kvinnornas situation – tills hans aktiviteter uppmärksammas av den religiösa polisen.

Då familjen övervakas och trakasseras måste Ensaf till sist acceptera att den enda lösningen för henne och deras tre små barn är att gå exil, i förhoppningen att Raif snart kan ansluta sig till dem. Men Raif blir arresterad, och straffet – tio års fängelse och 1 000 piskrapp – förändrar allt. Ensaf måste ta upp kampen för sin mans liv, genom att skapa ett internationellt stöd för hans frihet … och för deras rätt att återförenas som en familj.

Som sagt, det är väldigt svårt att förstå den kultur och de strukturer som styr i ett fundamentalistiskt samhälle. Att bryta sig loss som Ensaf gör, framstår som helt oerhört. Hon blir tvungen att bryta med sin familj, sina nära och kära, för att få leva det liv hon vill. Hon är tvungen att fly till ett land hon inte alls känner till, som går med på att ta emot henne och barnen. Hon tar upp kampen för sin man, eftersom hon vet att ingen annan kommer att göra det. Svårt, ohyggligt svårt.

Läs den för att förstå och lära om hur världen ser ut. Förfasas, men känn också hopp. Förändring börjar ofta i det lilla livet. Det är små, små steg till förändring. Och det minska vi kan göra är att läsa och försöka förstå.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus.

Hustrun av Meg Wolitzer

Kulturmannen hustru. Ja, det är hon som berättar. Berättar om kulturmannen som tar plats som fårberömmelse som blir beundrad och prisad. På någon annans bekostnad. Eller?

Jag har precis läst klart Hustrun av Meg Wolitzer och ska bokcirkla om den ikväll. Och jag behöver verkligen få diskutera den här. 🙂

Jag är inte så förtjust. Jo, jag är imponerad. Den är klart läsvärd! ”Alla” andra prisar den ju. Jo, det finns många delar som är intressanta! Men är den inte lite trist? Vad tycker jag egentligen?

Författaren lotsar mig genom det Castlemanska äktenskapet, från det trevande mötet på kursen ”Grunder i kreativt skrivande” på College, där han var hennes lärare, till den slutliga brytpunkten som kulminerar i ett avslöjande av en omsorgsfullt bevarad hemlighet. Joan har stöttat sin man i både med- och motgångar, följt honom på alla resor och uppläsningar. Sina egna författarambitioner lade hon tidigt på hyllan. Nu är hon och Joe på väg till Helsingfors där han ska ta emot ett prestigefullt litteraturpris av finska akademin. Men Joan, som under fyrtio års äktenskap offrat både familjen och sin egen karriär för att leva hans dröm, har tillslut fått nog. Tillvaron som den perfekta författarhustrun har börjat stå henne upp i halsen.

Det är ett intressant upplägg att låta hustrun få ordet. Få berättelsen berättad från sidan (eller egentligen centrum?). Men, jag vet inte, det blir aldrig intressant för mig, mer lite trist…

Kanske är det upplägget med att vi redan från början vet vad som ska hända, Joan ska lämna Joe, som gör det till en enda lång transportsträcka. Och målet på resan får väldigt lite plats i berättelsen, även om upplösningen är spektakulär på många sätt. Det är som att ”hur man bygger en kulturman” är det viktiga, inte hur i hela friden man bryter sig loss?

Det positiva är såklart språket. Snyggt flytande och det puttar mig framför sig. Mycket bra berättarteknik. Det är bitskt, hätskt och bittert. Ibland sorgset betraktande. Några små översättningtolkningar hakar jag i och för sig upp mig på, men det är inget i sammanhanget.

Jag håller ganska mycket med Kristina Sandberg i SvD. Men många hyllar också, t.ex. Johanna Lindbäck hos Bokhora. 

Det finns helt klart många ”varför” att diskutera i den här berättelsen? Och det hoppas jag att vi kommer att göra ikväll! 🙂

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Doktor Wassers recept av Lars Gustafsson

Lars Gustafsson igen, denna gång Doktor Wassers recept, hans senaste bok. (Läs om En biodlares död här)

Den 18 mars år 2012 står förre generaldirektören och medicinalrådet Kurth Wassers runa att läsa i Svenska Dagbladet. Av den får man lätt intrycket att denne avlidne sjukvårdsadministratör och framstående expert varit en förebildlig person och en medicinsk förgrundsfigur. Men var det verkligen så?

Det här är en berättelse, eller kanske mer nedslag i ett liv, som är en fröjd att läsa. Vi får följa Kent Andersson från Karbenning som blir Doktor Wasser från Weimar eller blir de båda egentligen en helt ny person? En person som verkar leva i ett låtsat liv, i ständig önskan att skapa sitt liv, som söker bekräftelse i korta möten.

Men vad blev det då av den som tog över? Hans liv har ju kommit bort. Jag bytte bort det. Man kunde alltså säga att jag är den jag är. Men jag är också den jag inte är. 

Språket är som sammet, elegant, mjukt och följsamt. Nedslagen i olika människors liv, möten och förförelser är smickrande. Faktiska händelser blandas med funderingar över människans natur och livets oklarheter. Jag gillar det.

Och hela tiden finns känslan av oklarhet där. Vem är egentligen vem och vem ska man tro på? Det är som en pusselbit saknas, något bara anas i ögonvrån. Vart är berättelsen egentligen på väg? Vad vill författaren egentligen komma? Men jag kan ta det, det behöver inte vara klart och tydligt. Det är Lars Gustafsson.

Och jo, Roskilde finns med även i denna berättelse, även här på avstånd. 🙂

Läs! Njut! Låna på biblioteket, köp hos din lokala bokhandlare eller på Bokus eller Adlibris.

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer

Den här berättelsen kommer nära. Kanske lite för nära. Kroppen minns längre än hjärnan och det pirrar i fingrarna…

I Mamma är bara lite trött av Sara Beischer får vi följa Minna. Minna vars liv skaver. Exakt vad det är som skaver vet hon inte.

Livet rasar på och hon hinner inte med. Hon uppfattar att alla vill ha saker av henne och hon kan inte säga nej. Hon måste vara den bra hustrun, den bra mamman, den bra läraren, den bra… allting. För så är ju alla andra?

Självklart håller det inte. En dag faller hon och kan inte resa sig. Den första delen av boken som beskriver vägen mot undergången är förfärligt smärtsam. Och så fysiskt. När det till slut rämnar kan jag känna precis hur det känns.. outhärdligt. 

Han smeker hennes trötta kind utan att titta på henne ordentligt. Hon kan inte hålla reda på de rämnande känslorna. Hon tar tag i diskbänkskanten. Skjuter ut ryggen som en katt som reser ragg. Fräser mellan hoptryckta tänder. Niklas ser förvirrad ut.

Den andra delen handlar om vägen tillbaka. Och det är en lång väg som ställer det mesta på ända. Vad vill hon egentligen ha i livet? Under sin arbetsträning träffar hon Iris. Iris vars liv är meningsfullt och njutbart, trots att hon inte har något av allt det som varit viktigt tidigare i Minnas liv. Det förändrar allt.

Boken utelämnar den akuta sjukdomsfasen och vad den innebär. Vi får se fallet och den sista biten på vägen tillbaka, det tycker jag känns ok.  Men det kan kanske upplevas som att det saknas något.

Jag har själv varit där, min resa har inte alls sett ut som Minnas och det är ju det som är grejen. Allas liv, eländen och lyckor ser olika ut. Men visst är grunden den samma. Man springer alldeles för fort, försöker vara så perfekt (eller i alla fall ok) som man tror att andra kräver. Så tar det stopp. Kroppen säger tydligt nej.

Författaren lyckas med ett mycket fint språk med mycket inlevelse i berättelsen få oss att känna känslan, förstå att det inte är svart eller vitt, se vilka möjligheter vi har till att förändra, förstå att det är möjligt. Jag tycker om att inget skrivs på näsan. Livet är inte enkelt, det finns inget facit, vi måste hitta en egen väg.

Läs den. Känn igen dig eller känn helt enkelt. Idag börjar vi bokcirkla om den hos Kulturkollo, följ diskussionen där också.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Björnstad av Fredrik Backman

Vänner sa till mig; Du måste läsa den här boken, så himla bra! Jag tänkte; En bok om hockey?! Skulle inte tro det. Men jag föll till föga, tänkte att jag tycker ju om Backmans texter annars, och oj vad glad jag är att jag ändrade mig!

Björnstad av Fredrik Backman handlar om hockey, visst. Men den handlar om så mycket mer, och själva hockeyn kan bytas ut mot andra företeelser eller intressen som samlar många människor. Eller tvingar samman.

Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

Vi får följa familjer, ungdomar, vuxna, en hel stad. En stad där hockeyn blivit det som håller samman, som är allt, som genomsyrar allas liv vare sig man vill eller inte.Det är allvar. Allt står på spel nu. Bara juniorlaget vinner kommer allt att ordna sig. Allt.

Boken beskrivs som en sportbok och sägs handla om manlighet. Visst. Det stämmer men det är bara en liten del av det hela. Det är i högsta grad också en feministisk berättelse. Vem har makten att bestämma, vem som har tolkningsföreträde, vem som sätter orden, vem som får göra vad?

Det är en fint berättad historia om en fruktansvärd händelse. Men det är inte helt svart, det finns hopp och förtröstan, och det finns bra personer mitt i allt elände. Vi presenteras för många olika karaktärer som väljer och väljer bort, av olika anledningar.

Backman skriver flytande och rytmiskt. Vi dras in i berättelsen, allt bygger upp mot katastrofen, känslorna som svallar lågmält i orden. Han resonerar kring rätt och fel, lojalitet och svek. Många metaforer och mycket fingertoppskänsla om livet utanför storstaden.

Vad är livet, mer än ögonblick?

Niklas Wahllöf i DN säger Tomas Ledin, jag säger Lars Winnerbäck.

Det här är första boken i en serie om Björnstad, och att det kommer att göras en tv-serie av berättelsen.

Läs den, låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller på Adlibris eller Bokus.

Årets Stockholm läser-bok

En stad, en bok. Varje år väljs en bok ut som helt eller delvis utspelar sig i Stockholm eller är skriven av en författare med tydlig Stockholmsanknytning. Inom Stockholm läser anordnas bokcirklar, författarsamtal och andra evenemang med anknytning till den utvalda boken. Läs mer om aktiviteterna här.

Årets Stockholm läser-bok är Sodomsäpplet av Bengt Martin!

Så här lyder juryns motivering: ”När Sodomsäpplet kom ut 1968, var det den första skildringen i svensk litteratur av en ung homosexuell man. Vi får följa Joakim Mander och hans upplevelser av att vara homosexuell i Stockholm på 1940-talet, hur det kändes att alltid hamna fel, att förföljas och kränkas. Bengt Martin (1933–2010) skrev uppriktigt, sanningsenligt och med mycket erfarenhet i orden. Kring ett tungt och tabubelagt ämne fick han till en lätthet som gav berättelsen vingar. Nu låter vi den flyga igen.”

Sodomsäpplet handlar om Joakim, sexton år, som lever ett dubbelliv: det ensamma livet med modern som han hela tiden är på sin vakt inför, och livet med den tio år äldre Nick som tycker att Joakim är för komplicerad. Joakim tvingas in i ohållbara lögner och känner sig ständigt iakttagen. I ett desperat försök att ”bli normal” misslyckas han i ett närmande till flickan i gårdsrummet, Maria.

Boken utkom första gången 1968, under den tid då homosexualitet fortfarande klassades som en sjukdom. Nu ges den ut igen, med ett nyskrivet förord av Johan Hilton.

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare eller till exempel Adlibris eller Bokus.