Månad: juni 2018

Silvervägen av Stina Jackson

Det här är riktigt bra! I Silvervägen av Stina Jackson får vi följa med till Norrlands inland. Till mörkret och ljuset. Till människorna som valt egna vägar, bara blivit kvar eller sökt en ny väg. Till ett försvinnande. 


Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Det här är en berättelse som fångar människans mörka sidor. Men också ljuset och hoppet. Lelle som aldrig ger upp, som vägrar gå vidare. Meja som försöker slå sig fri från sin bakgrund. Två människor med stora bördor att bära. Och de är mycket ömsint beskrivna, jag vill att det ska gå bra för dem! 

Det är en spänningsroman, och en mycket spännande sådan! Det är svårt att sluta läsa. Språket driver berättelsen framåt på ett mycket snyggt sätt. Växlingarna mellan beskrivningarna av människornas relationer och ledtrådarna till lösningen på försvinnandet är mycket snygga. 

Silvervägen är en stämningsfull och berörande roman som utspelar sig i en trakt som jag känner mig hemma i, en av mina hembygder. (även om jag aldrig bott där 🙂 )

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Blå av Maja Lunde

Det här är viktiga saker! Och presenterade på ett så himla bra sätt!

Vi tar för givet att vi har vatten i kranen, att vi kan vattna våra blomrabatter och duscha varje dag. Men vad händer när färskvattnet tar slut? Vad har vi för ansvar för att se till att det inte händer?

Arbetet med ”Binas historia”, som jag också läst, och det enorma gensvaret gjorde att Maja Lunde började planera för ett större arbete, fyra romaner som på olika sätt behandlar de skrämmande klimatförändringar som jorden genomgår just nu. Blå är den andra.

I Blå får vi i nutid möta Signe, Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter ”Blå” och en märklig last. I en ganska nära framtid (2041) lever David, David som tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Berättelserna knyts ihop på ett väldigt fint sätt på slutet.

Att kunna skriva en så målande och fångade berättelse med det allvarliga temat i grunden är skickligt. Precis som i Binas historia får vi lära oss mycket på vägen och manas att ifrågasätta hur vi lever. Medvetenheten om de komplexa och allvarliga frågorna om klimathotet smygs på oss. Vi skrivs inte på näsan utan uppmanas att faktiskt tänka själv och söka kunskap.

Det här är en bok som inte går att lägga ifrån sig. Dels på grund av ämnet såklart men också det fina och drivna språket som drar mig in i miljöerna som beskrivs. Jag blir fysiskt törstig när jag läser!  Personerna är ömsint tecknade och lika mycket som vatten handlar det om relationer. Barn-föräldrar, syskon och par.

Jag hade förmånen att träffa Maja Lunde tillsammans med Breakfast Book Club på en frukost hos Natur & Kultur för ett tag sedan. Och vilket samtal vi fick! Författaren själv är lika ödmjuk och engagerad som sina böcker. Efter ”Bina” började vi alla prata om att skaffa bikupa, och denna gång handlade samtalet om hur vi på bästa sätt sparar på vatten i vardagen.

Detta är inte bara en fantastiskt bra bok, den är också viktig. Jag hoppas att många läser den och de övriga böckerna i serien. Vi behöver det.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus.

Nej och åter nej av Nina Lykke

Det här är relationer i kubik! Precis vad jag älskar att läsa om. 🙂

I Nej och åter nej av Nina Lykke får vi allt. Som författaren själv beskrev den vid vår bokfrukost hos Wahlström & Widstrand i morse: ”Jag ville skriva en existentiell roman om livet.” Och det har hon verkligen gjort! Och det är skarpt, roligt och sorgligt.

Ingrid och Jan har varit gifta i ett kvarts århundrade. Sönerna är stora nog att räknas som vuxna men uppför sig som hotellgäster. För Ingrid har både familjelivet och läraryrket mist sin glans. Jan, däremot, har blivit befordrad till departementschef och drömmer om sin femton år yngre kollega Hanne. Hanne som i sin tur är i färd med att bli förbisprungen på familjefronten när väninnorna gifter sig och skaffar barn. 

Det här hade kunnat bli riktigt plågsamt. Och det blir det emellanåt, men författaren balanserar verkligen på alla sätt en väl genomarbetad berättelse mellan skarp igenkänning och förlåtande värme. Livet är inte så jäkla enkelt!

Nina Lykke har en fantastisk blick för vad det är som driver Ingrid, Jan och Hanne att göra som de gör. Riktigt bra personbeskrivningar, där läsaren kan känna igen sig i alla delar av de olika karaktärerna. Det här är på riktigt, det verkliga livet. 

Här finns också många träffande formuleringar av livet som krackelerar:

”..hon blundade för att slippa både småpratet – som var som att dra en slö och rostig såg genom hjärnan – och mot alla andra irritationsmoment.”

Vid vår frukost med författaren och Breakfast Book Club var det just personerna som kom i fokus i våra diskussioner. Visst känner vi igen oss. Någon kände igen sig i Jan, någon i Hanne, och någon annan i Ingrid. Roligt att höra allas reflektioner kring det, och författaren berättade att hon naturligtvis hämtat karaktärsdragen i sig själv och sin bekantskapskrets.

Boken har beskrivits som ”en underhållande satir över privilegierad medelålders medelklass”. Men nja. Jag håller inte riktigt med där. Det känns inte som en satir, utan som sagt väldigt mycket som vardag, om än lite tillskruvat. Att få både tankar och dialog i en berättelse gör det ju ibland övertydligt, men bra helt enkelt!

Läs denna fina berättelse som är en av de böcker som är nominerade i Årets bok 2018!

Låna den på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller hos Adlibris eller Bokus. 


Sveas son av Lena Andersson

”Jag ville skriva en bok om en människa av det slag som gjorde folkhemmet möjligt, som förkroppsligade det, trodde på det, tog ansvar för det, som försvarade dess rätlinjighet och likriktning för att de lyfte människan ur hennes mörker; någon som var folkhemmets sinnebild utan att vara en del av politiken.” Lena Andersson om sin bok Sveas son. 


Vi får träffa möbelsnickaren Ragnar Johansson, född 1932. Vi får också träffa Ragnars mor Svea, född Svensson, kommer från en annan epok. För Ragnar är hon en kvarleva från en värld som aldrig får komma åter. Och nästa generation, Ragnars barn som väljer annorlunda. Såklart. 

Det här är väldigt mycket Lena Andersson. Och för mig är det positivt. Jag tycker om hennes sätt att beskriva relationer och spänningar på ett nästan vetenskapligt sätt. Men där det alltid smyger in en känsla, några förflugna ord som sockrar och mjukar upp. Tonträffen i de olika generationernas berättelse är perfekt, Svea är ett barn av sin tid, liksom Ragnar och och dottern Elsa 

Ragnar är fyrkantig. Han vill mäta och räkna. Göra klart. Hålla sig till det som är gjort. Vara rationell. Vill inte falla till föga och känna och känna efter. Till en början. Men han är också öppen för diskussion, välkomnar ett bra samtal där erfarenheter och kunskap kan mötas, det är känslorna han ser som irrelevanta och inte riktigt kan hantera. 

Jag läste Sveas son under en helg i en stuga i Roslagen. Ragnar bygger sin sommarstuga i Roslagen vid havet, härligt sammanträffande! Ragnars stuga är perfekt. Allt är genomtänkt och väggfast och förblir som det är, det finns ingen anledning att ändra på det som är bra, tänker Ragnar. 

Det här är mycket en berättelse om ett Sverige som varit, men som också präglar oss alla på något sätt eftersom det är en del av vår berättelse. Det är intressant att läsa och lära. Men det är också en berättelse om människorna, om relationerna, om känslorna som ju alltid finns där vare sig man vill eller inte. Och det är roligt! Jag småskrattar ofta!

Som Jens Liljestrand säger i sin recension: ”Lena Andersson är vår generations Tage Danielsson. En välformulerad, milt leende ironiker. Ibland sävlig och docerande, ibland frätande elak, alltid lika pedagogisk och ljuvligt underfundig i sin kritik av folkhemmets storhet och litenhet. 

Läs den! Och lyssna gärna på Lena Andersson när hon berättar om boken i Babel. 

Tack Polaris för att jag fick möjlighet att läsa! Gör det du med!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. hos Adlibris eller Bokus.

Ärr av Audur Ava Olafsdottir

Det här är bra! Mycket bra! I Ärr har författaren Audur Ava Olafsdottir skapat en berättelse om mellanrum, om behovet att vara behövd, om det viktiga i att se varandra.


I Ärr får vi träffas Jónas som är 49 år, islänning, frånskild, besatt av att reparera saker, och det är länge sedan han kände en kvinnas kropp nära sin egen. Han har tappat lusten att leva, frågan är bara hur han ska göra. Han besöker sin gamla mor, som glömmer besöket fem minuter senare. Han försöker låna ett gevär av sin gode vän Svanur som bara vill tala om annat.

För att hans enda dotter Gudrun inte ska behöva ta hand om hans döda kropp, reser han utomlands, till ett land utan namn, och tar in på Hotel Silence. Han ger sig själv sju dagar att lyckas, skapelsen baklänges liksom. Under tiden upptäcker han saker han inte visste om både sina egna, och andras, ärr. 

Det som håller mig fast och dröjer sig kvar är människorna. Det de säger och de inte säger. Författaren tecknar skickligt mycket fina personporträtt, i en miljö där alla har en plats. Hon tvingar mig att läsa sakta. Det tycker jag om. 

Berättelsen är tidlös i sin form. Det finns såklart vissa tidsmarkörer som gör att man förstår att det är nutid, men själva historien är på något sätt ständig. Vad lever vi för liv? Ser vi varandra? Vad glömmer vi bort när vi bara lyssnar på orden? 
Det här är en berättelse som ligger kvar, som får mig att fundera och skratta. Läs den! 

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller på Adlibris eller Bokus.