Titeln på den här boken lockar kanske inte. Den sätter en ton.
Men Eländet av Andrzej Tichý är en fantastisk historia. Eller. Kanske inte historia. Mer ett tillstånd, ett flöde, en känsla.
Jag var lite tveksam i början. Det är inte någon vanlig text, men plötsligt var jag inne i flödet. Orden flödar emellanåt som ett vatten, än porlande, än forsande. Det är som spoken word i rasande tempo. Istället för en tydlig berättelser får jag tydliga känslor.
Det handlar om elände. Fattigdom, våld, utsatthet, droger, alkohol, övergrepp. Men framför allt handlar det om människorna, människorna som berövas hopp, som inte klarar sig. Och den eviga frågan, varför klarade JAG mig? ”Det kunde varit jag” ligger som en våt filt över bokstäverna.
En cellist väntar på sina musikerkollegor vid Slussen i Malmö. Hans liv präglas för tillfället av stillhet och vanlighet, men ett plötsligt möte med en ung hemlös man får något att brista. Röster, minnen och bortglömda språk tränger fram i hans medvetande, tar över.
Hans förflutna tar över medvetandet och han flyter bort i minnen från en trasslig och fattig uppväxt. Minnena blir alltmer fragmentariska och hallucinatoriska. De blandas med en annan sorts texter och platserna varierar, London, Berlin, Glasgow. Men oftast är minnenas miljö Malmö och de no-go-zoner som utpekas där…
Och slutet. Wow. Slutet är som ett slag i magen, en kalldusch.
Jag läste den här boken i ett sträck under en flygresa. Jag tror att den behöver längre stunder av läsning, inget för kort pendlingsläsning. Men tveka inte, den är inte lång, och så värd att läsas, så värd!
Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus kanske.
Författaren Andrzej Tichý, född 1978 i Prag, är bosatt i Röstånga i Skåne. Han debuterade med Sex liter luft 2005, för vilken han tilldelades Borås Tidnings debutantpris. Romanerna Fält (2008) och Kairos (2013) var båda nominerade till Nordiska rådets litteraturpris.