Efter en helg i Moskva är jag lite omtumlad. Det var mitt första besök i staden, och i landet. Jag var i Leningrad i början av 80-talet men det var en annan tid.
Min första och bestående känsla är: Oj, vad vackert. Och då menar jag storstadsvackert. Vackra byggnader, intressanta byggnader, lummiga parker, monument, vyer, floden som slingrar sig genom staden…
Nästa känsla är: Oj vilket annorlunda land, men ändå så likt.
Jag har turistat så klart. Tagit till mig staden sakta, så som jag vill. Röda torget, Kreml, Biskopsdammarna, monument på monument, lökkupol på lökkupol, paradgator och bakgator, metrons alla fantastiska stationer med en alldeles egen historia. Kontrasterna är stora och det monumentala slående.
Lite förvånande var småskaligheten mitt i allt det stora. Smågator med små torg, lummiga parker och lekplatser. Torghandel och vimmel. Vanliga människors vardag.
Förvånad också över människorna. Glad över den mellanmänskliga kontakten, vänligheten, gästfriheten, hjälpsamheten. Lite störd över den stora bristen på tjänstvillighet och service. Det är som att själva tjänstesituationen skaver.
Jo, det är lite svårt att göra sig förstådd. Få kan engelska. Men händer fötter och en guidebok underlättar en hel del. Och missa för allt i världen inte att just bara uppleva, ta in, SE.
Res dit! Se med egna ögon. Bilda dig en egen uppfattning.
