Nummer två i påskläsningen blev Den fallande detektiven av Christoffer Carlsson.
Det här är den andra boken om Leo Junker, polisen med stora beroendeproblem. Den första, Den osynlige mannen från Salem, utsågs till Bästa svenska kriminalroman 2013. Och denna är inte sämre!
Leo Junker är precis som Zack en mycket tydlig huvudperson som man kommer nära och inte alltid tycker om. Men han stannar kvar.
Det är en mycket skickligt berättad historia med en språk som är precist och snyggt, en kriminalroman av hög klass om samhällsaktuella frågor. Vi rör oss i politiska utkanter, i nazistiska nätverk och bland människor som valt det extrema. Det är tight berättat, personerna beskrivs nära och intensivt. Man känner längtan och desperation i varje bokstav. Förstår hur det kan bli som det blir, ibland utan plan och genomtänkt mål.
Läser i ett sträck. Mycket stannar kvar, behöver funderas över. Det är en bra bok!
Baksidestext:
Stockholm, natten till Lucia. I en gränd ligger sociologen Thomas Markus Heber död. Leo Junker är tillbaka på våldsroteln och utreder fallet tillsammans med Gabriel Birck.
I Hebers forskningsanteckningar finns tecken som tyder på ett kommande politiskt attentat, men vem är det som ska utsättas? Och vem är den skyldige? När det otänkbara inträffar rasar ett kraftigt snöoväder, och mitt i stormen befinner sig Gabriel och Leo, som inte inser att de rör sig rakt mot gärningsmannen.
Hagsätra, femton år tidigare. På en fest träffas två unga män som råkar ha likadana tröjor. Det är så det börjar.