Det skulle kunna vara en boktitel… eller en saga. 🙂
Islands ambassadör bjöd i går kväll in till ett samtal mellan Svante Weyler och Audur Ava Ólafsdóttir på residenset.
Till en sådan fin inbjudan tackar en ju inte nej, och det visade sig vara helt rätt beslut. Ett mindre sällskap med kopplingar till Island och litteratur samlades i det vackra residenset för att höra på ett fint samtal och få möjlighet att mingla i gott sällskap och intressanta diskussioner.
Audur Ava Ólafsdóttir är en ny författarbekantskap för mig. Jag köpte hennes bok Den sista kvinnan hos Weyler för ett bra tag sedan och nu på sensommaren var det dags att läsa. Jag har skrivit lite kort om den här. Jag är lite förtjust i Isländska författare, det är ofta något kargt över berättelserna som tilltalar mig. I alla fall bland dem jag läst!
Författaren är nu aktuell med en ny bok Ärr. Hon också kommer till Stockholm Litterature i helgen, då i samtal med Daniel Sjölin på temat Familjens smärtpunkt.
Audur Ava Ólafsdóttir startade sitt författarskap sent i livet, då hon var närmare 40, även om hon skrivit i hela sitt liv berättar hon. Efter att ha levt länge i Frankrike blev känslan av att inte vara helt och hållet i ETT språk tydlig. Och att vara ”mellan språk” är ett tema som återkommer i hennes böcker. Det oskrivna är ofta i fokus, mycket sker mellan orden, mellan raderna.
I böckerna lyfter hon också ofta fram människor som på något sätt är udda, som inte passar in. Hon säger att det känts viktigt för henne att kunna ge en röst till dem som ofta inte har det. Familjen är i fokus och berättelserna är fyllda av känsliga män, eller kanske män som uttrycker sina känslor på olika sätt. Hon har velat skriva sig bort från den klassiska isländska vikingen, en karaktär som allt för ofta får representera islänningen menar hon.
I Ärr får vi träffa Jónas som är 49 år, islänning, frånskild, besatt av att reparera saker, och det är länge sedan han kände en kvinnas kropp nära sin egen. Han har tappat lusten att leva, frågan är bara hur han ska göra. För att hans enda dotter Gudrun inte ska behöva ta hand om hans döda kropp, reser han utomlands, till ett land utan namn. Han ger sig själv sju dagar att lyckas, skapelsen baklänges. Under tiden upptäcker han saker han inte visste om både sina egna, och andras, ärr.
Och något att ha med sig i berättelsen är vetskapen om att vi alla föds med minst ett ärr, naveln…
Som alltid blir läsupplevelsen berikad av att höra författaren berätta om sina böcker. En dimension till. Jag tycker också att berättelserna förtjänar att diskuteras, de är perfekta bokcirkelböcker med många frågor om livet och allting. Frågor som vi kanske behöver diskutera oftare…
Tack Estrid Brekkan, Islands ambassadör i Sverige, och Weyler förlag för att jag fick möjlighet att vara med på denna fina kväll. Tack Audur Ava Ólafsdóttir för att du så generöst delade med dig av ditt författarskap.
Jag avrundade dessutom i fint mingel med islänningar i förskingringen och prat om islandsresor, det isländska valet, nobelpristagare och bokbloggande. 🙂
Audur Ava Ólafsdóttir tilldelades 2016 såväl det finaste isländska litteraturpriset som bokhandlarnas pris för romanen Ärr. Hon har tidigare två romaner på svenska, Rosa Candida (2015) och Den sista kvinnan (2017)
