Älven av Anna Karin Palm.Kaffet hade kallnat i koppen. Hon reste sig från bordet och tog ett kliv mot fönstret, blev stående, obeslutsam. Golvkylan steg upp i benen, kom henne att rysa. Frös så hon huttrade, insåg hon. Slog armarna om sig och stirrade ut över fältet. Hon såg dem fortfarande där borta hos Jonssons, avlägset, små figurer som traskade hit och dit. Då hade de inte hittat honom ännu.
Ännu en novell från Novellix, och detta är en riktig karamell!
En skoterolycka, älven, längtan, hembygd, kärlek, oro, lycka… Allt detta samlat i denna lilla historia. Beskrivet så snyggt och suggestivt som bara en norrlänning kan. Och hon är stockholmare! 🙂 Kortfattat, ordkargt men med allt innehåll som behövs. Älvens hela själ.
Läs bums!!
Inlägg 63/100 i utmaningen #blogg100