Ikväll är det dags!
Dags för offentliggörandet av de nominerade till Augustpriset 2018. Och vi samlas andlösa av spänning på Södra teatern, eller framför webbsändningen.
Sveas son av Lena Andersson
Ikväll är det dags!
Dags för offentliggörandet av de nominerade till Augustpriset 2018. Och vi samlas andlösa av spänning på Södra teatern, eller framför webbsändningen.
Nuckan, finns hon? Hon som befinner sig längst ner i den patriarkala hackordningen. Den överblivna, påstått oknullbara. Hur ska vi förhålla oss till henne, eller är det just det vi inte ska?
Att bli avvisad är inte så farligt. Bara man har förmågan att gå.
Malin Lindroth, författaren, är 52 år, barnlös och har levt ensam i nästan trettio år. När hon presenterar sig som ofrivilligt ensam blir reaktionerna starka och hon frågar sig vilka historier om livet utanför tvåsamhetsnormen som är möjliga att berätta. Därför bestämde hon sig för att skriva om en livserfarenhet som efterfrågas lika lite idag som i det förflutna.
Det här är en bok som får mig att tänka till. Hur är det med ensamhet, vald eller inte? Vad gör vi när det önskade livet, den önskade tvåsamheten, den önskade familjen inte blir av? Hur hanterar vi människorna i vår närhet som upplever det? Jag läser, läser om. Tänker en stund. Viker, stryker under. Det är ord fulla av sorg, ilska, uppgivenhet, hopp, längtan…
Med tydlighet säger författaren att en nucka inte är en rebell, inte en dissident som vänder patriarkatet ryggen. Nuckan är den heterosexuella kvinnan som blir bortvald, som vill ha kärlek, parförhållande, kanske barn men inte lyckas få det.
Hon är den som betalar höga pris för att försöka leva inom ramarna för ett system som förklarat henne värdelös.
Idag blir det något annat.. eller hänger allt kanske ihop…
Det här är mina tankar som behövde formuleras i ett sammanhang. Tänkas klart. Men också bli synliga utanför huvudet. Kommentera gärna med dina egna tankar kring detta eller något annat!
Jag var på ett frukostmöte i morse som skulle handla om språket i offentligheten, men mer kom att handla om integration eller inte. Jag läste nyss boken Nuckan av Malin Lindroth. Jag var på ett författarsamtal med Johannes Anyuru härom dagen. Jag läste en krönika av Hanne Kjöller om vikten av att bry sig om andra utan egen vinning.
På något sätt så sammanfaller alla dessa olika möten med människor och åsikter och vill inte riktigt lämna mina tankar. Hur ser vi på ”vi och dom”? Hur mycket tillåter vi människors olikheter? Hur jämför vi vår egen insida med andras utsida och tvärt om? Hur farlig är ensamheten?
Morgonens möte, som ligger mest färskt i minnet, blev mycket en diskussion om språkets och ordvalets makt. Vems ”fel” är det egentligen och varför lyckas vi inte med integration? Emellanåt kändes den riktiga betydelsen av integration väldigt fjärran…
Integration = en förening av skilda delar till en större helhet.
En större helhet. Det handlar alltså om att hitta en gemensam helhet. Det här känns som en mycket större fråga än en ”flyktingfråga”. Det handlar om hela vår värdegrund, hur vi ser på människor. Alla sorters människor. Hur vi bedöms och bedömer utifrån hur vi ser ut, låter och lever. Huruvida mångfald, ur ett större perspektiv, är viktigt i vårt samhälle eller inte.
Att passa in är en universell längtan och önskan. Att passas in är det inte.
Att språket har en vital betydelse för människor inte bara ur ett rent kommunikativt perspektiv utan också som kulturbärare känns självklart. Det är genom språket vi kan delta i samhället, få tillgång till nya sammanhang och upptäcka nya rum. Och det är genom att ta del och dela med sig som den större helheten kan uppnås, tänker jag.
Johannes Anyuru pratade en del om språkets kraft och det våld som språk kan innebära. Hur ärr av språket kan leva kvar i ens liv. Att vi har ansvar för hur vi använder vårt språk, vad vi säger och hur vi säger det. Som han sammanfattade det; ”Juridiken är inte uppförandets gränser”.
Malin Lindroths resonerar i Nuckan bland annat kring position och osynlighet. Att vara över, aldrig eftertraktad, till och med föraktad genom språket. Att lämna sig själv för att passa någon annan, i hopp om att åtminstone bli sedd.
Att se till andras väl, att hjälpa och stötta, att vara snäll. Har det blivit omodernt? Hanne Kjöller lyfter frågan klokt i en krönika. Att vara del av ett sammanhang ÄR viktigt. Att bry sig om andra är också att bry sig om sig själv, även om den omedelbara bekräftelsen inte finns där.
Jag oroar mig för hur vi använder vårt språk i det offentliga samtalet. Hur vi skärmar och fjärmar. Hur vi tar oss rätten att säga precis vad som helst, och att tro att det ÄR vår rätt. Samtalet måste komma i fokus igen. Viljan att höra olika ståndpunkter för att slipa på sin egen. Önskan att lära och förstå, för den större helheten.
Bildning är det som är kvar sedan vi glömt allt vad vi lärt oss, sa Ellen Key klokt.
Vi är ett land med människor som vandrat hit på många olika sätt genom historien och nutiden, många har levt här länge. Det är just det som har format oss och svenskheten. Våra olikheter påverkar och förändrar oss ständigt.
Det handlar om att vi värdesätter öppenhet för utveckling och möjligheter, att vi låter oss berikas snarare än hindras av olikheter, vilket naturligtvis också kan innebära konflikt och friktion. Det är väl livet?
Det här är feelgood med allvar som grund. I Liten tvåa med potential lyckas Camilla Davidsson igen hitta tonen som gör att berättelsen letar sig in, håller sig kvar och tål att funderas på. Det är skickligt!
Det är så lätt att känna igen sig själv eller andra i den här berättelsen, precis som i Camillas tidigare böcker om Emma. Allt är ju så perfekt, vad är det då som skaver? ”Vore det inte för..”, ”Om bara..”, ”Jag är nog bara lite trött..”. Alla ursäkter vi tar till för att slippa kliva in och ta tag i de egna känslorna. Vad vill JAG egentligen? Vilken av alla stolar i livet ska jag sitta på?
Kontroll är viktigt för Sofia. Hennes mål är att göra karriär som investment banker, att lyckas, att ha en snygg yta. Så när hon hittar den lilla sekelskiftestvåan på Östermalm, nära arbetet och favoritkrogarna, är ingen gladare än hon. Dock behöver den verkligen renoveras. Arvid, hantverkaren som dyker upp, har till Sofias irritation bestämda åsikter om både det ena och det andra… Dessutom känns det på något märkligt vis som om han ser henne, på ett sätt som ingen annan i hennes liv gör, inte ens pojkvännen Oliver.
Berättelsen om Sofia flyter på bra och även om en del är förutsägbart emellanåt så känns det inte lättvindigt. Jag tycker om att läsa Camillas böcker där allvaret blandas med det tillgängliga, att livet faktiskt består av båda. Att skriva och beskriva utbrändhetens alla sidor är inte tacksamt men ack så viktigt. Och hon gör det bra! Att det dessutom kryddas med lite kärlek är inte dåligt.
Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.
Det här är en märklig berättelse där vi inte vet riktigt vad som egentligen händer. Den börjar som en potentiell chick-lit.. men snart tar både thriller och psykodrama över. Inget är vad man tror!
I Smitning av Dominique Dyens får vi möta Anne Duval, trettiosex år och singel, är mitt uppe i en lysande karriär i reklambranschen. Hon förkroppsligar den fria kvinnan. Fri?
En dag den tredje december förlorar Anne fotfästet. Hon bryter ihop och flyr hals över huvud från sitt liv i Paris. Hennes irrfärder på franska motorvägar för henne slutligen till Clermont-Ferrand där hon hamnar på en psykiatrisk klinik. När hon blir utskriven kallas hon som vittne i en mord rättegång.
Vad är det som har hänt? Vem är mannen som döljer sig i mörkret och tycks vilja stjäla hennes historia?
Det finns årsdagar, datum som påstås få konsekvenser på sikt eftersom de ger upphov till ett mönster i det omedvetna.”
Smitning beskriver mötet mellan en Machiavelli och en kvinna som är fånge i sitt omedvetna, men vem är det egentligen som manipulerar vem? Lurigt!
Det här är ett imponerande romanpussel, snyggt byggt men med en rätt oklar översiktsbild. Inte ens när det är färdigbyggt är allt tydligt. Men mycket spännande och intressant och framför allt helt oväntat! Detta är en författare jag vill läsa mer av!
Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.
Idag blev det en fin diskussion om en klassiker på Vetekatten med Breakfast Book Club, för det får den väl kallas för Maigrets första fall av Georges Simenon. Det här är nog den första bok jag läst om kommissarien.
Maigrets första fall är inte den första av de 75 romaner om Maigret som Simenon skrev, men sägs vara en av hans bästa. Böckerna skrevs inte i kronologisk ordning, denna kom ut 1949 och då hade han redan skrivt många andra. Här får vi möta Maigret som nybliven kriminalassistent som redan här visar sin förmåga att se igenom människor och att tåla en eller flera calvados!
Boken är som sagt skriven 1949 och utspelar sig i början av 1900-talet, en helt annan tid vilket så klart märks i berättelsen. Synen på kvinnor och klass var annorlunda men Simenon lyckas ändå att skriva väldigt tidlöst, vilket så klart gör berättelsen mer hållbar. Men.. så här beskriver Maigret sin fru:
”Hon var en frisk, präktig flicka av den typ man sällan ser annat än på konditorier eller bakom mjölkaffärens marmordiskar, en präkig flicka full av vitalitet, men som an ändå kunde lämna ensam hela dagar i sträck.. utan att hon ett enda ögonblick hade tråkigt.”
Det är en klassisk berättelse med den något udda detektiven med sin medhjälpare, denna gång i form av en engagerad flöjtist! Kommissarien kommer människor nära och ser saker på annorlunda sätt, vilket hjälper honom att lösa mysterierna. Vi känner igen det och tycker om det. Och Simeons berättelser har säkert inspirerat många, många författare i denna genre under årens lopp.
Bokcirkeln enades om strålande miljöbeskrivningar, fina personporträtt, en enkel intrig och kanske lite för omständliga vindlingar i berättelsen. Det är lätt att förstå att hans berättelser blev populära, den här var lättillgänglig och trevlig. Men vi kanske inte kommer att läsa många fler böcker om kommissarien…
Kommissarie Maigret har också gestaltats på film, som tv-serie och seriemagasin. 2016 var det premiär för den första TV-filmen med Rowan Atkinson som kommissarie Maigret! Riktigt bra sades det på frukosten. Den kanske jag faktiskt vill titta på.
Det här är en lågmäld berättelse med mycket styrka i mellanrummen. Hur hittar en tillbaka till sig själv?
I Ida Jessens En ny tid möter vi Lilly Bagge. Hon är en kvinna av sin tid, som troget följt sin make genom livet. Först som änka måste Lilly lära känna sig själv på nytt och inser då att det är dags att vända om, återgå till den hon var för tjugo år sedan.
3 januari 1904 – Jag är på väg nu. Allt är packat. Jag har inte ens tid att skriva det här. Jag fortsätter senare.
Så inleder fröken Lilly Høy sin dagbok. Hon ska precis påbörja sin första lärartjänst i det lilla jylländska samhället Thyregod. Hon reser lätt, med fyra pelargoniasticklingar, tändved och sin dagbok i bagaget. Men det kommer att dröja tjugo år innan hon tar fram dagboken igen. Då ligger hennes man, doktor Bagge, för döden.
Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller på t.ex. Bokus eller Adlibris.
En roman om förlust, syskonskap och våra begränsade möjligheter att förstå varandra.
Beskrivningen av Agnes Lidbecks roman Förlåten är mitt i prick för mitt intresse! Relationer i kubik, vad kan vara bättre. Författarens debut Finna sig som jag läste förra året tyckte jag mycket om, så även denna.
Ellen och Maria är systrar men har en väldigt pliktskyldig relation. När pappan plötsligt dör och huset på ön där de tillbringat sin barndom ska säljas ställs mycket på sin spets. Under några sommarmånader tvingas systrarna närma sig minne de inte vill veta av.
Det är intressant attt som ensambarn att läsa om syskonskap. Jag kan både längta efter samhörigheten och vara lättad över att slippa nötandet. Missförstånd som växer sig till samförstånd. Tolkningar och minnen som aldrig närmar sig varandra utan färdas sida vid sida i livet utan att kunna mötas.
”Hon vet att Ellen kan siffrorna, hon behvöer inte oroa sig fö ratt Ellen ska ändra uppfattning. Det är tryggt att försöka tvinga Ellen att ändra sig. Det kommer inte att leda till att hon plötsligt tar Maria på orden.”
Varje ord är vägt på guldvåg i den här berättelsen, men ändå känns den flödig och luftig. Det är de rätta orden som finns där. Berättelsen flyter på mellan beskrivningarna av barndomen och nutiden. Det finns precis lagom mellanrum att låta de egna tankarna vila i.
Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller på t.ex. Adlibris eller Bokus,
Dags att dra igång bloggen igen, vänner! Jag hoppas ni vill läsa.
Dagen idag började på allra bästa sätt. På ett förlag med frukost och prat med en författare. Wahlström och Widstrand bjöd in och Geir Gulliksen berättade om sin nya bok Se på oss nu.
Det här verkar vara en bok i min smak, full av relationer! Geir berättade under frukosten om de olika personerna och hur deras relationer och tankar utvecklas i boken. Vi kom in på mjölkstockning, socialdemokrater, blomsterprydda hattar och vad det gör med en människa att köra barnvagn. Högt och lågt alltså och mycket intressant.
Vi fick också veta lite hur hans skrivprocess såg ut och att den var effektiv, självständig och full av rädsla. Han skriver alltid i stort sett klart innan någon annan får se texten, dels för att han vet med sig att texten kommer att ändras mycket under processens gång men också på grund av osäkerheten över att det verkligen blir bra, rädslan att lämna ut sitt alster till andras ögon.
Jag har läst hans tidigare Berättelse om ett Äktenskap som jag skrivit lite om här på bloggen. Jag ser mycket fram emot att läsa och reflektera även över denna historia.
Baksidestext:
Passionen kan slå till när man minst anar det. 50-årige Hans har varit gift med Ingunn sedan han var trettiosex år. När romanen tar sin början ser Hans sig själv och Ingunn på en videoinspelning från ett bröllop och det får honom att fundera på exakt hur lyckligt gift han är. På bröllopet träffar Hans nämligen den mycket yngre Harriet. Det blir nödvändigt för honom att reda ut vad den gryende relationen med Harriet egentligen betyder.
”Se på oss nu” är en berättelse om hur lätt vi människor knyter an till varandra och hur fort det ibland kan gå i livet, om att mista sig själv till en annan. Och hur svårt det kan vara att plocka upp sig själv efteråt.