Författare: Katarina Parneby

Missa inte Augustpodden!

Nu ligger 8 avsnitt uppe i Augustpodden.

Och Augustpodden har i år fått nya kläder. Detta är en ny inspirerande serie om läsning. Journalisten Tara Moshizi bjuder in kända gäster till studion för att bland annat prata om romankaraktärer de blivit kära i, böcker som fått dem att lipa och författare som format deras uppväxt. Och vilket är egentligen det bästa läsminnet? Carina Bergfelt tipsar om pocketpärlor. Är Sandra Beijer Ester eller Hugo? Vilken kokbok borde finnas i varje kök? Och mycket mer!

Du kan också lyssna på Daniel Sjölin som träffar Jans Liljestrand, Emma Frans och Johanna Lundin för att prata om förväntningarna och förhoppningarna inför årets Augustpris.

Här finns också intervjuer med de nominerade. 

Missa inte det!

De oroliga av Linn Ullman

Linn Ullmans De oroliga är en försynt bok. Eller inte försynt.. lågmäld, precis, och med en klangbotten som skakar om ens inre. Det är en uppväxtskildring, och en berättelse om mellanrum. Att alltid längta, att aldrig få.

Den yttre berättelsen handlar om hur det är att vara dotter och växa upp med Ingmar Bergman och Liv Ullman och i de sammanhang de lever. Den inre berättelsen handlar om minnen och längtan, längtan efter föräldrarnas kärlek och bekräftelse.

Den lilla Linn får skapa sina egna rutiner i brist på trygghet. Fadern som har rutiner och regler för allt, men som bara utgår från sina egna behov. Modern som inte har några rutiner alls. Och ingen av dem vill nog egentligen vara förälder.

”Jag numrerar, ordnar och katalogiserar. Jag säger: Det var tre kärlekar. Jag är idag lika gammal som min far var när jag föddes. Fyrtioåtta år. Min mor var tjugosju, hon såg både mycket äldre och mycket yngre ut än sin ålder den gången.”

Det är väldigt skickligt skrivet. Vi kastas mellan olika tidpunkter i Linns liv. Precis som minnen är får vi berättelsen i fragment, allt väldigt precist formulerat nästan opersonligt. Och det gör det hela mycket mer intensivt och drabbande.

Läs den! Inte för att få inblick i just dessa kända människors liv, utan för att ta del av en uppväxt och familjerelation som så klart finns även på andra ställen.

Vi diskuterade boken i min bokcirkel Bokvännerna ikväll och diskussionerna gick höga. En engagerande berättelse! Vi tyckte alla om den, men tolkade innehåll, stil och uppsåt på olika sätt. Vad menar hon egentligen? Vad vill hon säga?

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

En kväll på residenset

Det skulle kunna vara en boktitel… eller en saga. 🙂

Islands ambassadör bjöd i går kväll in till ett samtal mellan Svante Weyler och Audur Ava Ólafsdóttir på residenset.

Till en sådan fin inbjudan tackar en ju inte nej, och det visade sig vara helt rätt beslut. Ett mindre sällskap med kopplingar till Island och litteratur samlades i det vackra residenset för att höra på ett fint samtal och få möjlighet att mingla i gott sällskap och intressanta diskussioner.

Audur Ava Ólafsdóttir är en ny författarbekantskap för mig. Jag köpte hennes bok Den sista kvinnan hos Weyler för ett bra tag sedan och nu på sensommaren var det dags att läsa. Jag har skrivit lite kort om den här. Jag är lite förtjust i Isländska författare, det är ofta något kargt över berättelserna som tilltalar mig. I alla fall bland dem jag läst!

Författaren är nu aktuell med en ny bok Ärr. Hon också kommer till Stockholm Litterature i helgen, då i samtal med Daniel Sjölin på temat Familjens smärtpunkt.

Audur Ava Ólafsdóttir startade sitt författarskap sent i livet, då hon var närmare 40, även om hon skrivit i hela sitt liv berättar hon. Efter att ha levt länge i Frankrike blev känslan av att inte vara helt och hållet i ETT språk tydlig. Och att vara ”mellan språk” är ett tema som återkommer i hennes böcker. Det oskrivna är ofta i fokus, mycket sker mellan orden, mellan raderna.

I böckerna lyfter hon också ofta fram människor som på något sätt är udda, som inte passar in. Hon säger att det känts viktigt för henne att kunna ge en röst till dem som ofta inte har det. Familjen är i fokus och berättelserna är fyllda av känsliga män, eller kanske män som uttrycker sina känslor på olika sätt. Hon har velat skriva sig bort från den klassiska isländska vikingen, en karaktär som allt för ofta får representera islänningen menar hon.

I Ärr får vi träffa Jónas som är 49 år, islänning, frånskild, besatt av att reparera saker, och det är länge sedan han kände en kvinnas kropp nära sin egen. Han har tappat lusten att leva, frågan är bara hur han ska göra. För att hans enda dotter Gudrun inte ska behöva ta hand om hans döda kropp, reser han utomlands, till ett land utan namn. Han ger sig själv sju dagar att lyckas, skapelsen baklänges. Under tiden upptäcker han saker han inte visste om både sina egna, och andras, ärr.

Och något att ha med sig i berättelsen är vetskapen om att vi alla föds med minst ett ärr, naveln…

Som alltid blir läsupplevelsen berikad av att höra författaren berätta om sina böcker. En dimension till. Jag tycker också att berättelserna förtjänar att diskuteras, de är perfekta bokcirkelböcker med många frågor om livet och allting. Frågor som vi kanske behöver diskutera oftare…

Tack Estrid Brekkan, Islands ambassadör i Sverige, och Weyler förlag för att jag fick möjlighet att vara med på denna fina kväll. Tack Audur Ava Ólafsdóttir för att du så generöst delade med dig av ditt författarskap.

Jag avrundade dessutom i fint mingel med islänningar i förskingringen och prat om islandsresor, det isländska valet, nobelpristagare och bokbloggande. 🙂

Audur Ava Ólafsdóttir tilldelades 2016 såväl det finaste isländska litteraturpriset som bokhandlarnas pris för romanen Ärr. Hon har tidigare två romaner på svenska, Rosa Candida (2015) och Den sista kvinnan (2017)

Ensamma tillsammans av Jörgen Löwenfeldt – en gång till

Nytt förlag, ny bild, ny bloggpost! 🙂

Det började med Bagatellerna. De små korta orden på Instagram, de som gav mig hela berättelser. Det fortsatte med utkastet, den nästan färdiga, som då var En annan rörelse. Och nu, nu är den klar. Ensamma tillsammans av Jörgen Löwenfeldt.

Det här är bra.

Det är en berättelse som kopplar in så många omkringliggande berättelser i min närhet just nu. Den nyligen lästa boken Doktor Wassers recept om identitetssökandet, en bekant som blivit hotad och behöver skydda sin identitet, psykologistudierna som min son just genomgått, frågan som kanske alla ställer sig då och då ”Vad är egentligen viktigt?”.

Jag är ensam i detta. 

Berättarjaget är en ung man från välbärgad bakgrund som skapat sig ekonomiskt oberoende genom pokerspel på nätet, som målar på detaljerade bilder av staden och människor på väggarna i sin Östermalmsvåning och som söker. För att hitta mening i livet påbörjar han studier på psykologlinjen. Där träffar han Eva och frågorna om identitet, kärlek och vänskap ställs på sin spets. 

Framtiden är bara en framtid. Visserligen stor och allvarlig, å andra sidan helt oväsentlig så länge man ägnar nuet tillräckligt stort intresse. — Jag vill göra. Inte bara tänka.

Sociala medier och vår uppkopplade värld har en central roll i berättelsen. Den snabba bekräftelsen, möjligheten till snabba beslut. Men författaren lyfter också fram känslan av vänskap och samhörighet som kan växa fram, vi blir nära vänner med människor vi inte känner. Och känner sorg när band bryts.

Jag faller fritt i svärmarna av lajks och kommentarer, är inte van att uppmärksammas för något jag bryr mig om. 

Som sagt, det här är bra. Språket flyter enkelt genom berättelsen och lyfter fram känslorna på ett bra sätt. Jag känner osäkerheten, sökandet, nuet. En debut som helt klart ger mersmak!

Läs den, låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller Adlibris eller Bokus. Och följ @bagatellerna så klart. Det är där det händer!

Ursprungligt publicerad 2017-02-08.

Den sista kvinnan av Audur Ava Olafstottir

Den sista kvinnan. Det låter ödesmättat.. och på ett sätt är det så. Det här är en väldigt fin liten relationsberättelse om livet och allting. Hur det är att ställas inför ett faktum man inte alls kan påverka. 

Den sista kvinnan av Audur Ava Òlafsdóttir handlar om Maria som blir lämnad. Lämnad för en annan, som är man. 

Nyårsafton i Reykjavik. Flóki (maken) till Maria (makan): ”Du är kvinnan i mitt liv.” Sedan lämnar han henne och flyttar ihop med en man. Maria, som fallen från alla skyar, söker tröst och råd hos grannen Perla, en mycket kort kvinna, terapeut och spökskrivare av deckare. Men Marias familj fortsätter att överraska. Fadern, som hon aldrig träffat, dyker plötsligt upp på Island – för att dö. Och hennes mor har inte heller berättat allt.

Det här är emellan åt roligt, eller kanske mer dråpligt. Vi beter oss inte alltid så rationellt i en kris, och det blir sorglustigt.

Tonen är lättsam och det är lite feelgood över det hela, men det är med ett tungt allvar i botten. Karaktärerna är udda och lite skruvade och därför mycket älskansvärda, jag tycker speciellt om grannen Perla som är makalöst udda men visar sig vara den som står mest stadigt på jorden.

Jag tycker om den! Författaren kommer till Stockholm Litterature i helgen och på torsdag träffar jag henne i ett samtal med Svante Weyler på Islands ambassad. 🙂

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller kanske hos Bokus eller Adlibris. 

Nominerade till Augustpriset 2017

Jamendåså.. nu vet vi!

Ikväll har det varit tillkännagivande av nomineringar till Augustpriset 2017. Du kan se kvällens begivenheter här. 
Sex böcker i tre klasser. Skönlitterärt, barn- och ungdom samt facklitteratur.

Och inte att förglömma Lilla Augustpriset!

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok är:

  • De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru, Norstedts
  • Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid Combüchen, Norstedts
  • Hastigheten, Jörgen Gassilewski, Albert Bonniers Förlag
  • Just nu är jag här, Isabelle Ståhl, Natur & Kultur
  • Rosor skador, Jenny Tunedal, Wahlström & Widstrand
  • I en skog av sumak, Klas Östergren, Natur & Kultur

Bra spridning på förlagen. Några har jag gissat, de flesta inte. Som vanligt. 🙂

Det ska bli roligt att läsa de jag inte läst och försöka avgöra vilken som är årets bok, en egentligen omöjlig uppgift.

Här kan du läsa mer om alla nominerade.

Allra först samlade vi alla fina ambassadörer på bild! Du kan läsa om dem här, och läs deras inlägg om böckerna från nu och fram till prisutdelningen i slutet på november!

Sommaren, syster av Jerker Virdborg

Det här är obehagligt, som vanligt när det är Jerker Virdborg. Inte faktiskt obehagligt, utan under ytan, smygande och ont anande obehagligt. Och riktigt, riktigt bra!
I Sommaren, syster befinner vi oss i ett Sverige i inbördeskrig och belägring. Vi ser fronter, truppförflyttningar, läger och krigsbrott.

Två syskon i Sverige. En underskön sommar. Men något är fel. Vägarna är avspärrade och beväpnade miliser kontrollerar landet. Anna tvingas fly till fots med sin lillebror Erik. Hon är handlingskraftig och säker, han tafatt och vilsen.

Vi får aldrig riktigt veta vad som hänt. Berättelsen är som en konstant närbild, vi saknar hela tiden helhetsbilden, förklaringarna och sammanhangen. Fokus är nuet, relationerna och händelserna. Det ger berättelsen en ständigt stegrande spänning och otålighet.
Det mest obehagliga med detta är att det som vi läser om, sånt som händer i länder långt borta, händer precis HÄR i den här berättelsen. I mitt land, med mina referensramar, med landskapet som är mitt. DET är obehagligt och kanske en mycket nödvändig påminnelse.
Läs den! Och läs även författarens andra böcker, till exempel Skyddsrummet Luxgatan på samma tema men annorlunda.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. Adlibris eller Bokus.

Grattis älskling av David Hulth Wallgren

Det här är vardag med tvist. En rolig och sorglig, en dråplig och ångestfylld vardag där vi kan känna igen oss!

Grattis älskling av David Hulth Wallgren är en mycket lovande debut, och jag sträckläste den. En hel del igenkänning och bra fångad nutid.

Jag ringer till Kristian på jobbet. Det är hans kollega som svarar.
”Vem är det?” hör jag honom viska till henne.
”Din fru”, viskar hon tillbaka.
Han suckar. Det är inte meningen att jag ska höra det, men det gör jag. Och jag inte direkt säga att jag är överraskad. Kristian suckar rätt ofta nu för tiden, i alla fall när jag pratar med honom. Jag behöver bara säga ”hej” eller ”vad är klockan?” för att han ska sucka demonstrativt.

Boken beskrivs som ”..en vass och mycket rolig skildring av äktenskapets svårigheter, om längtan efter kärlek och om att tappa bort sig själv.”

Det stämmer bra. De där stora frågorna som föjler med oss i livet, är här fångade i en berättelse som är lätt att ta till sig. Författaren har lyckats skriva om det som så lätt blir klyschigt och pretentiöst eller ren av löjligt, på ett smart sätt som känns äkta. Det handlar om hur små saker blir stora, hur vi missuppfattar och tolkar, men i slutänden om vad som egentligen är viktigt.

Jag faller lite extra för kompisen Lotta som är befriande nördig och ser saker på sitt sätt, och oftast säger det rakt ut. Känner stort behov av att besöka Finefood och äta äppelpaj! 🙂

Läs denna, bra svensk feelgood! Jag ser redan fram emot nästa…

En lite rolig personlig historia om denna är att jag träffade David första gången på releasekalas för Ensamma tillsammans av Jörgen Löwenfeldt. Vi har båda länge följt och deltagit i Jörgens Bagatellerna på Insta och började prata då.. om den planerade boken bland annat. Och på den vägen blev det… Att hitta böcker kan ske på så många olika sätt. 🙂

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller Adlibris eller Bokus.

Äntligen?

Nu närmar det sig.

Nomineringarna till Augustpriset tillkännages den 23 oktober, är du snabb kan du köpa en biljett och vara med på plats!

Och den stora frågan just nu är ju, vilka blir det?

I den skönlitterära klassen tror jag/vill jag att de här blir nominerade:

Vad tror/tycker du?

Hör andra spekulera i Augustpodden, bland annat bästa Johanna!

Årets August-ambassadörer!

Jag fick inte möjligheten att bli August-ambassadör i år, men kommer så klart skriva om priset och böckerna ändå! 🙂

Årets ambassadörer är nu utsedda och det är såklart en härlig samling bloggare, instagramare och poddare.

De som i år särskilt bevakar priset Årets svenska skönlitterära bok är:

  • Katarina Stenskytt och Sofia Jonsson, som tillsammans driver bokpodden En förbannad podd.
  • Rosemari Södergren, som bloggar på Kulturbloggen.
  • Johanna Svensson, med Instagram-kontot alskaromaner.
  • Ann-Sofie Lindholm och Margaretha Weimar, som driver Breakfast Bookclub, och anordnar bokcirkelträffar i Stockholm.

Extra glad för Breakfast Bookclub såklart, då är jag ju med på ett hörn ändå… 😉

Nomineringar till de olika priserna presenteras den 23 oktober på det nya Scenkonstmuseet! Roligt!