Ett så starkt ljus är en historia om allvarsam lek. En historia om kärlek, längtan, normer. Ens inre och yttre liv.
Det första som slår mig efter några sidors läsande är känslan av lång erfarenhet. Jag är tvungen att titta efter hur gammal Lyra Ekström Lindbäck är, och förvånas över att en så ung person kan skriva så här. Inte på grund av ålder utan på grund av att det känns så levt, så tänkt.
Vi får följa Sara genom förälskelser och tankar, som båda rinner genom hennes fingrar. Vad är det som är verkligt och vad är önskat? Det handlar om kärlek som inte bestäms av könstillhörighet, vem som är vad känns inte alls viktigt. Känslorna är lika. Men bekskrivningarna av utanförskap och omgivningens reaktioner finns där. Smärtsamt tydliga.
Det är också en fantastisk Stockholmsskildring, vi går med Sara genom Rålis och på klubbarna. Till universitetet och till Nytorget. Men mest fantastisk är språket. Det är fladdrande skört och samtidigt brutalt rakt på sak. Med ett vemod som lockar mig vidare, jag vill läsa mer, vill läsa klart.
Ja, läs den! Och fråga dig inte vem C är, det är inte viktigt.
Förlagets beskrivning – ”En förälskelse rinner i väg mellan fingrarna. Och så ännu en. De försvinner innan de ens har ägt rum, och lämnar Sara med huvudet brusande av en formlös sorg.
Joanna, den karismatiska skådespelerskan, vill inte riskera sitt ansikte för att komma henne nära. Barndomsförälskelsen Linnéa är en outtalad kärlekshistoria utan början eller slut. Sedan träffar Sara C. Och plötsligt får känslorna av begär och paralysering nya, oanade dimensioner.”