Här snackar vi hästkrafter. Och reservdelar. Och hylsnycklar, oljefilter och krossade drömmar.
Hästkrafter är Lars Myttings debut. Jag har tidigare läst Simma med de drunknade av samma författare. Och gett bort hans bok Ved till en mycket god vän.
Författaren är journalist, självlärd Jaguarmekaniker och högtalarkonstruktör, och det förklarar mycket av bokens dragningskraft. Det är en sällsynt blandning av förmåga och lust att uttrycka sig litterärt som blandas med förmågan och lusten att nörda ner sig. I det här fallet i gamla bilar.
I inledningen blir det lite väl mycket meckande…. i mitten tar det sig och i slutet är berättelsen fulländad. Det är nära, naket och sorgligt. Men också finurligt och fnissigt.
Vi får träffa Erik som äger Norges sista Mobil-mack, som mekar bilar med kärlek och lever för sin mack. Dramat blir förändringen kontra bevarandet. Han förlorar kvinnorna till riksvägen och blir kvar. Utvecklingen i samhället är svår att soppa och de värden som Erik vill bevara väger plötsligt lätt, och är svåra att leva på.
”Medan V8:an mullrade på tomgång gick han ut och justerade tändningen 5/8 nyckeln passade inte. Han tog fram den som hade dimensionen 19/32 och kom på at täljaren i bråket var ett primtal. Det var väl jag också, tänkte han. Ett socialt primtal. Endast delbar med mig själv.”
Klassiskt om landsbygden mot storstaden, det moderna mot det klassiska, männen som stannar och kvinnorna som far. Känsligt skildrat, med ömhet.
Och han gör det som sagt riktigt bra. Även om jag kunde ha fått slippa några detaljbeskrivningar av bilmodeller, förgasare och tändstift i början. 😀
Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala handlare eller på Adlibris eller Bokus.