Längtan är något tveeggat eller hur?
Så… smäktande på något sätt. Vi längtar hela tiden efter något. Önskar oss bättre, mer, annorlunda. Behöver vi kanske längtan? Är längtan det som driver oss framåt?
Men vad händer med nuet, när framtiden alltid är i fokus och längtan driver oss? Glömmer vi att ta vara på det som är nu?
Längtan är ljuvlig. Bitterljuv.
~
Longing is two-edged right?
So… languorous in a way. We yearn for something all the time. Wish for better, more, different. Perhaps we need to long for things? Is it longing that drives us forward?
But what happens to the present, when the future is
always in focus and longing drives us?
Do we forget to take care of what is now?
Longing is sweet. Bittersweet.