Några funderingar kring det här med bokcirkel. Hur fantastiskt är det inte? Men också lite komplicerat?
Jag är med i några bokcirklar av olika slag. En egenstartad bestående av kollegor i min branch och vi pratar lika mycket böcker som gemensamma bekymmer. Lite som det ska vara kanske? 🙂
Två andra cirklar, bildade av personer jag träffat i boksammanhang eller på annat sätt. Och så Breakfast book club som är mer lös i formen, men ändå har en kärna av alltidkommande. Jag hoppar också gärna på cirklar i sociala medier.
Mycket? Ja, ibland hinner jag inte med och får sålla lite. Men på det stora hela helt hanterabart. Och jag vill verkligen. Att cirkla om en bok ger ett ovärderligt mervärde tycker jag. Att med andra få stöta och blöta historien och karaktärerna. Få argumentera för sina synpunkter och ta in andras ger mycket extra.
Det som ibland kan kännas komplicerat är att det oftast blir en diskussion efter läsningens slut. Då och då känner jag att jag skulle viljat diskutera under läsningens gång, och i de fallen kan ju en bokcirkel på nätet vara en bra variant. Nackdelen med nätet är att diskussionen blir svårare om en inte väljer chatform i realtid eller liknande.
Ett stöd i diskussionerna kan vara ett frågebatteri som en har med sig under läsningens gång för att i efterhand kunna reflektera mer specifikt på bokens innehåll.
Hur som haver… jag gillar det här med cirkel. Ett fantastiskt sätt att träffa både nya och gamla vänner och få tid att diskutera litteratur och allt annat som följer med i utvikningarna.
Vad tycker du? 🙂
Just nu läser jag dessa i mina cirklar:
Vattnet i Mars av Mikael Fant
Adams Arv av Astrid Rosenfeld
Inget att avundas:Vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick
Dehlis vackraste händer av Mikael Bergstrand
