Mary, Aris Fioretos
— Aris Fioretos skildrar med stark närvarokänsla såväl förtrycket som solidariteten mellan de fängslade kvinnorna. Med språklig elegans och lågintensiv spänning gör författaren oss delaktiga i Marys öde och det ohyggliga beslut hon fattar.
Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri
Hur dog Samuel och varför? Jonas Hassen Khemiris gestaltning av minnets och vittnesmålens bedräglighet är spännande som en thriller. Men romanen är också en kärlekshistoria och en berättelse om våld, oförlåtliga svek och ekonomins makt. En okonventionell romanstruktur där flera olika röster tecknar porträttet av huvudpersonen. —
Rörelsen. Den andra platsen, John Ajvide Lindqvist
I denna roman förflyttas gränserna fräckt för vad som är sant eller falskt, verkligt eller övernaturligt. — I tvättstugan upptäcker han gemenskap och skräckblandad njutning. Författaren visar här att han utvecklats till en Stockholmsskildrare och litterär trollkarl av rang.
Bli som folk, Stina Stoor, Norstedts— bilden av det glesbefolkade Västerbotten. Här är människorna tvära. Och är som kortfattade. Stina Stoor arbetar med ett dialektalt färgat språk, och är trogen barnets föreställningsvärld. De outsagda orden och halvkvädna visorna uttrycker en burdus respekt för individens självklara rätt att finnas som man är. Bli som folk är inget mindre än en förnyelse av den svenska novellkonsten. Så.
Jag skulle tycka att motiveringen till nomineringen av Bli som folk skulle avslutas med ett inandnings-jo, eller är det det de menar med ”så”? 😀