D som i De nios stora pris.
De Nios Stora Pris är ett litteraturpris som delas ut av Samfundet De Nio, första gången 1916. Priset var år 2016 på 300 000 kronor.
D som i De nios stora pris.
De Nios Stora Pris är ett litteraturpris som delas ut av Samfundet De Nio, första gången 1916. Priset var år 2016 på 300 000 kronor.
Yeong-hye är en tystlåten kvinna i ett traditionellt äktenskap i Sydkorea. Hon har aldrig gjort uppror, men så börjar hon drömma om blod och brutalitet, om kroppar och kött. En dag bestämmer hon sig: hon måste bli vegetarian. Människorna i hennes liv, hennes make, svåger och syster, vägrar att acceptera beslutet, och hennes envishet sätter igång en spiral av tvång och våld. Kampen står inte bara kring hennes kropp och vad hon väljer att äta, utan handlar om hennes sexuella och intellektuella frihet.
Det här är mörkt, ledsamt, svårt… men ändå intressant på något sätt. Det rör sig i en kultur som är främmande och även det lilla livet är svårt att förstå, vilket gör mig lite distanserad. Det finns delar som är förfärliga, de hade jag kunna slippa, men det sätter ändå fingret på allvaret i ett liv som är så begränsat att själen tar vägar som vi inte kan förutse.
Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. Bokus eller Adlibris.
Detta är inlägg 9 av 100 i utmaningen #blogg100
Dags för bokcirkeldiskussioner med författaren! Idag ses Breakfast Book Club på Forum förlag och vi har läst Vi faller av Anna Platt.
Det här är en rolig, sorgsen, hoppfull och djupt mänsklig roman i Short Cuts-anda. Skratt och tårar om vart annat.
I juni 1992 störtar ett Jas-plan under en testflygning vid Saab:s flygfält i Linköping. Händelsen bildar ram till berättelsen. Vi får träffa JAS-piloten Kåre som älskar sitt jobb, men som är vilsen i livet. Vi får träffa Marie Louise, Monica, Elis och Ida. Vi får titta in i deras liv under en kort tid och deras liv hänger ihop, men ändå inte.
Ensamhet, längtan och saknad är den röda tråden, verklig eller upplevd. Vad hade hänt om de valt annorlunda? Berättelsen är mänskligt nära och ömsint, det är lätt att fångas av karaktärerna, leva sig in i känslan. Det är skarpt skrivet, inte ett ord för mycket, men många, många känslor förmedlade.
Jag fastnar en stund i beskrivningen av Idas vånda att välja omslagspapper till skolböckerna. Nostalgi! Marie-Louise som försöker hitta lugnet i skogen, men allt hon ser är trasiga löv. Dessutom, hon kan inte ens gå vilse ordentligt! Så stort i det lilla.
Vi faller är en berättelse om att känna att man sitter fast i en svart låda, och leta efter vägen ut. Den handlar om kärlek och förlust. Och om att resa sig när det känns omöjligt.
Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller hos Adlibris eller Bokus.
Inlägg 8 av 100 i utmaningen #blogg100
C som i Cliopriset.
Cliopriset, som instiftades 1994 av Clio – den historiska bokklubben och Svenska Dagbladet, uppgår till 25 000 kronor. Det utdelas årligen till »en framstående yngre historiker inom det svenska språkområdet«.
Fredrik Charpentier Ljungqvist tilldelas Cliopriset 2016 för sin förmåga att ge välgrundade ochpedagogiska översikter över det förflutnas stora skeenden, oavsett om det rör sig om klimatets eller den långa nordiska medeltidens historia. I en tid då den akademiska specialiseringen tilltar demonstrerar han värdet av att anlägga vida perspektiv och förmedla färska vetenskapliga insikter till en bred publik.
Fredrik Charpentier Ljungqvist har bland annat skrivit Global nedkylning. Klimatet och människan under 10 000 år och Den långa medeltiden. De nordiska ländernas historia från folkvandringstid till reformation.
Om pristagaren i Svenska Dagbladet.
I juryn för Cliopriset ingår Anders Q Björkman, Jakob Christensson, Ludvig Hertzberg, Orsi Husz, Henrik Klackenberg och Johan Östling (ordf.).
Detta är inlägg 7 av 100 i utmaningen #blogg100
Borås Tidnings debutantpris är ett litterärt pris på 100 000 kronor (2016) som instiftades år 2001 av Tore G Wärenstams stiftelse. Den första mottagaren utsågs 1 mars 2001. Borås Tidning och Högskolan i Borås samarbetar om priset, som syftar till ”att stödja ett författarskap som juryn anser ha förutsättningar att bli spännande och betydande”.
skriver ett för Sverige nödvändigt nytt kapitel i svensk litteratur, det om resandefolkets kulturhistoria”.
Jag tänkte lyfta fram litteraturpriser i Sverige som ett tema under några månader. Vad tror du om det? Från A till Ö, typ. Och med priserna kommer tips om intressanta författare såklart!
Och då börjar vi såklart med A – Aniarapriset
Aniarapriset är ett pris som delas ut av Svensk Biblioteksförening och instiftades 1974. Det delas ut årligen till en svenskspråkig författare av skönlitteratur för vuxna och består av en skulptur samt en prissumma på 50 000 kronor.
Aniarapriset 2016 tilldelas Claes Andersson.
Juryns motivering:
Claes Andersson tilldelas årets Aniarapris, för sin drygt halvsekellånga gärning som lyriker och prosaist. Alltsedan debuten 1962 med Ventil har han rasat som en våryr björn i språkskogen, i samhället och i politiken, men också odlat en sorts läslampans förtrolighet, ett kakelugnsvarmt och inbjudande tilltal av omisskännligt märke. Här gläntas dörren gärna mot underverket, och paradoxen får ofta göra tjänst som hävstång: ”om hjärnan vore så enkel att vi kunde förstå den kunde vi / Aldrig förstå den”. På senare år, som i diktsamlingen En morgon vid havet – inandning, utandning (2015), har författarskapet gått in i en ny fas med lika delar radikal självrannsakan som innerlig lovsång till livet, eller till glädjen om man så vill: ”Den bor i huden, i ögat, i öronen, i näsan, i könet, i smaklökarna / och i ljuset som lyser genom himlens fåglar och fjärilar / och i mörkret som skymmer våra missgärningar och våra svek”.
Har du läst något av Claes Anderssson, det har inte jag. Kanske ska prova Ottos liv? Den verkar intressant.
Inlägg 5 av 100 i utmaningen #blogg100
Kanske sist av alla läser jag Störst av allt av Malin Persson Giolito. Och när jag väl började kunde jag inte sluta.
Så skickligt komponerad berättelse! Boken marknadsförs som ”Stenhårt rättegångsdrama!” Ja, jo, visst är den det. Också. Men mer en berättelse om människor och vänskap, skuld och ansvar.
Vi får följa en kort period i några ungdomars liv, en tid som slutar i katastrof. Maja, en av dem, ställs inför rätta för mord. Men vad var det egentligen som hände?
Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet.
Upplägget är listigt. Det är inte någon rakt berättad historia, vi flyttas mellan rättegångssalen, tiden före händelsen, och Majas tid och funderingar i häktet. Ett liv i lyx med obegränsade medel ställs i kontrast mot droger, kriminalitet och otrygghet. Så snyggt gjort, spänningen byggs sakta men säkert upp i och med att jag förstår mer och mer vad som hänt.
Språket är precist, skarpt, oförblommerat rasande och lågmält mjukt. Det känns helt äkta. Varje person har sin röst som inte sviktar en enda gång. Jag tror på det här! Hela tiden.
Läs den! Men gör det när du har tid, den är svår att lägga ifrån sig. 🙂
Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. Bokus eller Adlibris.
Detta är inlägg 4 av 100 i utmaningen #blogg100
I vanliga fall läser jag med mina egna ögon. 😉
Men det händer ju då och då, att någon vill att jag läser med lite andra ögon. När någon som skriver vill ha mina ögon på sin text. Ja, jag vet.. det blir lite motsägelsefullt här med alla ögon!
Du fattar, när jag läser för att tycka till och ge feedback på en text då läser jag lite annorlunda. Jag försöker lyfta blicken lite, samtidigt som jag sänker blicken lite.
Jag noterar såklart de korr som behöver göras och det handlar om allt från stavfel och syftningsfel, till stycken som inte hänger ihop. Men jag läser också för att kunna ge ett övergripande omdöme. Inte om ”bra/dåligt” utan om det håller.. i mina ögon.
Jag har läst några av Jörgens Löwenfeldts noveller tidigare, och jag är förtjust! Nu får jag läsa fler och tycka till inför ett projekt framöver. Lite överväldigande och märkvärdigt. Jag hoppas kunna tycka något klokt som hjälper. (lovar att berätta mer när det klarnar)
Jörgen finns också @bagatellerna på Insta om du vill kika. (där ifrån har jag lånat bilden på novellerna)
Läs också gärna vad jag tyckte om hans bok Ensamma tillsammans, och läs den du med, den ger mersmak!
Inlägg 3 av 100 i utmaningen #blogg100
Böckerna om Kouplan borde vara måste-läsning för alla! I denna den tredje berättelse om flyktingen från Iran som överlever som papperslös i Stockholm får vi ännu en deckare som är så mycket mer än så.
I Sara Lövestams Luften är fri får vi möta människor av alla de slag som bär på sina egna historier. Vi får förstå att allt inte är som det ser ut, allt är inte svart eller vitt. Ingen döms, vi för höra varje persons berättelse.
Kouplan har blivit hemlös. Allt han äger finns nu i hans ryggsäck, och han måste hitta en plats som skyddar mot både regn och gränspoliser. Det är tufft, inte det ultimata tillfället att ta ett nytt uppdrag. Å andra sidan behöver han pengarna.
I en villa i Bromma bor en kvinna, som misstänker att hennes man, Håkan, är otrogen. Ett rutinuppdrag för en detektiv – men ju mer Kouplan upptäcker, desto mer förstår han att detta handlar om något helt annat. Något värre. Samtidigt som han nystar upp de alltmer mystiska trådarna kring Håkans förehavanden, försöker han reda upp sitt eget liv. Snart får han söka asyl igen och röra sig fritt på gatorna – men det är inget mer än en andningspaus.
Språket är som vanligt noga övervägt, precist och exakt. Orden flyter på precis på det sätt som lyfter berättelsen, ger oss inblick i världar de flesta av oss inte känner till. Med ömsinthet och empati.
Läs den, eller såklart, läs alla! Den första Sanning med modifikation, den andra Önska kostar ingenting, och sedan denna den tredje. Och sedan väntar vi på den fjärde och avslutade boken om Kouplan.
Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus.
Inlägg 2 av 100 i utmaningen #blogg100
Nu är det dags igen!
Jag deltar även i år i utmaningen Blogg 100. Skriver ett blogginlägg om dagen i hundra dagar. Det kan låta enkelt, det kan låta jättesvårt. Det är väl någonstans mitt emellan. 🙂
Här kommer det att bli mest litteraturrelaterade saker. Lite tyckande och tänkande som vanligt. Och kanske lite kunskapsspridning också, vi får se.
Fredrik Wass, initiativtagare, säger så här om årets utmaning:
Aldrig tidigare har det känts lika viktigt att stå för det fria ordet, att manifestera kraften i att uttrycka oss på egna villkor, men med respekt för varandra. Hoppas du vill vara med.
Klimatet i sociala medier och medier har hårdnat, polariserats och spelar allt som oftast på människors rädslor. Hat och hot, hårda ord och kränkningar är vardagsmat i kommentarsfälten. Jag tänker ofta nej, jag vill inte höra det här, jag vill inte läsa det här. Det kan inte vara sant att människor kan uppföra sig så här mot varandra?! Men det går ju inte att blunda bara, det är viktigt att säga ifrån både i där och vid kaffebordet på jobbet.
En nyckel tror jag är att försöka förstå hur andra människor tänker, intressera sig för deras vardag, känslor och rädslor. För mycket handlar om rädsla. Jag kan inte utgå från mig själv och pracka på någon mitt sätt att resonera, jag måste i dialog ta en diskussion. Det handlar ju inte om rätt och fel. Vi tycker olika, men om vi inte försöker förstå varandra tappar vi något viktigt.
Häng på du med! Eller följ hur det hela framskrider här på bloggen. Kommentera gärna!
Inlägg 1 av 100 i utmaningen #blogg100