Aftonland av Therese Boman

Den här boken kommer jag att läsa om. Jag läste den fort, på två kvällar. Det går utmärk att läsa den fort. Språket flyter fint, det är distinkt, varje ord väl valt, och intressanta resonemang om och om igen som driver historien.

Men… jag vill läsa den långsamt. Efter nästan varje kapitel, eller till och med stycke, går det att stanna till. Behovet av eftertanke och funderingar finns där. Hur tänkte hon egentligen här? Men hur resonerar hon nu? Vad betyder detta?

Aftonland av Therese Bohman beskrivs som en idéroman, och då måste idén i denna vara ensamhet. Ensamhet och vilsenhet.

Boken beskriv så här av förlaget:

Karolina är professor vid Stockholms universitet, navigerar sig fram i den akademiska världen och lever ensam efter uppbrottet från en lång relation. När hon ska börja handleda en ny doktorand slås hon av hans självförtroende. Han säger sig ha funnit ny information som förändrar historieskrivningen av svensk bildkonst tack vare upptäckten av en kvinnlig konstnär verksam runt förra sekelskiftet. Karolina finner sig snart indragen i ett spel med flera oväntade bottnar, både känslomässigt och professionellt.

Jag tycker att det är en något underlig beskrivning. Visst, relationen till doktoranden är en del av berättelsen, men just bara en del. Det här handlar om Karolina själv. Hennes våndor, osäkerhet, otrygghet. Hon står mellan konstvetenskapen och naturkunskapen, staden och landsbygden, kvinnligheten och manligheten, tvåsamheten och ensamheten. Kanske framför allt mellan ungdomen och ålderdomen. Och hon testar gränser åt alla håll.

Jag känner igen mig i mycket, och det gör säkert många. Det gör det hela en liten smula obehagligt. Det är lite som en YA-roman om det där pinsamma man inte vill prata högt om. Jag har lust att gripa in, säga till, krama om.

Berättelsen, eller kanske mer Karolina, berör mig. Landar nära mitt hjärta och får mig att tänka till. Det är en mycket bra bok. Läs den, läs om den, fundera och reflektera! Tack Norstedts för att ni gav mig upplevelsen!

Låna på biblan, köp hos lokala bokhandlaren eller Adlibris eller Bokus.

Jag har läst Bohmans tidigare roman Den andra kvinnan och skrivit om den på bloggen.
 

Den sista grisen av Horace Engdahl

”Å, att få svika sig själv! Att få göra allting fel en enda gång!”

Jag läste Den sista grisen av Horace Engdahl utan att ha tagit del av alla skriverier om den, om Ebbas bok, om deras skilsmässa. Det var kanske bra.

I Den sista grisen samlar Horace Engdahl återigen sådana aforismer, längre funderingar och plötsliga infall som han redan tidigare gjort till sin genre. Boken innehåller även ett teaterstycke: ”Mannen på bryggan” är en längre monolog där en medelålders man gör bokslut över sitt liv och sina erfarenheter.

Det här spretar verkligen. Aforismerna far åt en det ena, en det andra hållet. Från kvinnoföraktande mansgris till sorgsen man som räds över åldrandet. Emellanåt funderar jag faktiskt på om han menar allvar, eller om han driver med oss…

Therese Bohman som recenserar boken för DN sammanfattar det bra: ”Det är en ensam galt som stilla och eftertänksamt bökar i leran, gräver fram små korn av sanning och god formuleringskonst. Sedan trappas det upp – ba-ba-bam! – och det vilda grispartyt är ett faktum.”

Horace Engdahls texter är många gånger provocerande, men också utlämnande och personliga. Det är tvära kast mellan det till synes banala och den känslomässiga avgrunden, skrivet med precision och skärpa.

Det är snyggt formulerat, han svänger sig med orden på ett fantastiskt sätt. Just orden flyter som varm honung mellan sidorna, men…. MEN… jag sätter i halsen av innehållet. Det här är inte roligt. Det är inte intressant. Det är faktiskt sorgligt. Det är dock en upplevelse.

Jag kommer att läsa Ebba Witt Brattströms bok också såklart. Jag har förstått att den också handlar mest om Horace. Det känns rätt sorgligt.

Läs om du vill, låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Tillbaka till henne av Sara Lövestam

Hur har jag kunnat missa denna? Jag har läst många av Sara Lövestams böcker och tycker mycket om dem. Tillbaka till henne kom till mig på ett lite speciellt sätt…

Det var en bok inblandad… inte en bok att läsa utan trädet bok som helt plötsligt stod där i granskogen på en vändring i Bergslagen. Jag vandrade genom gammal kulturbygd och där, där bokar egentligen inte är härdiga hade någon hade tagit sig tid och lagt möda på att få några bokplantor att etablera sig.. för kanske 150-200 år sedan. Magiskt. När jag delade med mig av min upplevelse sa någon… Men, det är ju precis som i Tillbaka till henne!

Jo, boken – trädet – har en viktig plats i den här berättelsen, och böckerna, breven, det skrivna ordet.

Ett par skor. En trälinjal. Ett par stålbågade glasögon. En silverbrosch.

Av en slump, eller egentligen genom en olycka, hamnar de alla hos den desillusionerade Hanna, som gömmer dem under soffan. Hon har nog med sitt meningslösa jobb på Arbetsförmedlingen, sin irriterande pojkvän och en mor som aldrig slutar påminna henne om hennes brister. Men föremålen försvinner inte, utan tränger tvärtom längre och längre in i hennes medvetande. Vad vill de?
Hanna börjar leta, i det yttre och i det inre.
År nittonhundrasex trampar folkskollärarinnan Signe ilsket genom Tierp. Ett brev från Stockholm har bekräftat det hon redan visste, att den moderna demokratitanken inte gäller alla. När en tysk automobil medförande den imponerande talarinnan Brita Löfstedt rullar in på torget, börjar Signes liv handla om mer än undervisning. Rösträttskampen kommer till Tierp och med den passionen. En komplicerad kärlekshistoria tar sin början.
Tillbaka till henne berättar den originella historien om Signe, Hanna och hundra år gamla ord. När historia skär genom nutid blir inget sig likt igen.

Det här är en fantastisk bok på så många olika sätt. Språket flyter lätt som en flod, eller kanske en bäck som hoppar och far mot målet. Nutiden flätas samman med dåtiden och bildar sammanhangen vi så väl behöver.

Kvinnorna är huvudpersonerna. De står i centrum, kämpar med och mot. De är som de flesta andra, inte perfekta, väldigt mänskliga. De får mig att reflektera över mitt eget liv. Min historia. Min framtid. Det är stort.

Läs bums!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Änglarna dansar i gryningen av Camilla Davidsson

Sommarläsning igen… jag höll på att glömma denna!

Änglarna dansar i skymningen är den tredje boken om Emma, Camilla Davidssons huvudperson. Jag köpte boken före sommaren på Camillas releasefrukost.

Det här är den avslutande och tredje boken i en triologi om Emma. Den första Under vintergatans alla stjärnor har jag skrivit om tidigare, däremot inte den andra Pensionatet vid världens ände.

Vi har fått följa Emma från sammanbrott via den långa vandringen i Spanien, Fårö, Stockholm, Mallorca genom funderingar, insikter och smärta. Det är nära, verkligt, äkta.

I denna bok ställs till slut det mesta på sin spets. Hur vill hon egentligen leva sitt liv, hur mycket vågar hon våga?

I Stockholm återförenas hon med Alex, men hemkomsten blir allt annat än enkel. När valen blir för stora och svåra flyr Emma till väninnan Harriets hotell på Mallorca. Men kan en kort vistelse i bildsköna Deià verkligen hjälpa henne att fatta de beslut som krävs för att finna mening och lycka i tillvaron?

Läs dem alla tre, lär dig vilka stolar du kan välja att sitta på.

Tack Camilla för mycket tankar, känslor, skratt och tårar! Jag följer med glädje dina egna utmaningar och vandringar och väntar nu på nya berättelser.

Låna den på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Bokus eller Adlibris.

Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

Ännu en sommarbok…

Tänk dig att din man hade skrivit ett brev till dig, ett brev som bara får öppnas efter hans död. Föreställ dig också att brevet innehåller hans djupaste, mörkaste hemlighet. En hemlighet som kan förstöra inte bara det liv och den familj ni har byggt tillsammans, utan också andras. Tänk dig att du hittar det här brevet när din man fortfarande lever…

Det här är spännande! Liane Moriarty har i boken Öppnas i händelse av min död lyckats kombinera spänning och relationer på ett strålande sätt. ( Fattas väl bara med det efternamnet! 😉 )
Vi får följa tre kvinnor, Cecilia, Tess och Rachel, vars liv och öden sakta men säkert flätas samman. De binds för alltid ihop av händelser som kan förefalla små men får väldiga konsekvenser.

Cecilia vars man har skrivit det där brevet, Tess vars man och bästa vän visar dig ha en relation, Rachel vars dotter blivit mördad för många år sedan och ingen har dömts för brottet.

Det handlar som sagt om händelser och konsekvenser, ageranden och ansvar, och svårigheten när man tvingas välja.
Berättelsen utspelar sig under några få dagar med tillbakablickar till händelser i historien. Ett bra grepp, det känns rappt och fångande. Men kanske lite, lite ytligt. Det handlar om stora, stora känslor som sorg och svek.
Det händer mycket. Hela tiden. Många personer har relationer, medvetet eller omedvetet, med varandra. Händelser leder till nya händelser och oväntade konsekvenser. Det blir nästan lite overkligt mycket, men så tänker jag: Nej. Det är inte overkligt, det kan faktiskt vara precis så här.
Jag tycker om den, och i kväll pratar vi om denna i min bokcirkel, det ska bli intressant!
Bokcirkeln tyckte ungefär så här: Spännande och lättsmält.
Låna den på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

En utmaning på danska

Kulturkollo står för veckans utmaning – Min bästa danska.
Och jag hakar på lite snabbt, utmaningar är skoj.

Vilken är min bästa danska författare/bok, film, TV-serie, kulturtips i stort….

Bästa författare/bok?
Jag tycker mycket om Hanne Vibeke Holst och Ida Jessen.

Bästa film?
Hämnden av Susanne Bier, med Persbrandt i huvudrollen…

Bästa TV-serie?
Det är enkelt att säga alla danska kriminalserier… men jag tyckte också mycket om Lykke som beskrivs som en depressionskomedi. 🙂

Andra kulturtips?
Här är det såklart väldigt lätt att säga Louisiana. Ett fantastiskt ställe. Men jag vill också tipsa om Restaurang Krebsegaarden i Köpenhamn, en liten restaurangpärla som samtidigt är galleri.

Och ett av de bästa kutlturtipset gav Ida Jessen kanske när hon sa ”Läs på danska, då är alla bokstäverna med.” 🙂

Tjugo år till dig av Anna Lönnqvist

En eftermiddag i hängmattan…

Jag sträckläste jag Tjugo år till dig av Anna Lönnqvist. För att jag kunde, för att det var sommar, för att den var bra! 🙂

Det här är feelgood med djup skulle man kunna säga. Men jag tycker nog att det mesta som klassas som feelgood har just det, djup, om man vill känna efter. Och vill man inte det går det ju också bra.

Kärlek, vilsenhet, vänskap, livet… Vi får följa huvudpersonerna Linn och Joel och de människor de har omkring sig.

Linn är vacker, singel och självständig och förverkligar sig själv. På ytan är allting enkelt i hennes liv, men bakom den lättsamma tillvaron lurar en rotlöshet. När hon bestämmer sig för att uppfylla sin längtan efter barn blir hon för första gången någonsin lugn. Men det går inte alls som hon tänkt sig och snart befinner hon sig återigen på flykt. Den här gången till nordligaste Lappland, med sår i själen som inte vill läka.

Joel har bara en het önskan i livet, men flickvännen sviker och förhoppningarna går i kras. Han lämnar Stockholm för att jobba på fjällstationen i norr han tidigare bara hört talas om. I Abisko, omgivna av vidsträckta fjäll, smaragdgröna sjöar och klar fjälluft, korsas Linns och Joels vägar. Men de hinner inte mer än träffas innan deras tidigare liv kommer ikapp dem.

Den svåra frågan om vad som egentligen är viktigt i livet ligger i botten av berättelsen hela tiden. Vågar vi släppa taget en smula och lita på oss själva? Går livet att förutsäga och bestämma över. Svåra frågor som vi kan ta till oss genom en genomtänkt, finstämd och lättläst berättelse.

Miljön gör ju inte det hela sämre! Älskar Norrland, fjället, det karga avskalade som är en utmärkt fond till händelserna. Gillar’t.

Tack Anna för en fin upplevelse! Jag hoppas du snart återkommer med fler…

Låna på biblan köp hos din lokala bokhandlare, eller på t.ex. Bokus eller Adlibrs.

Löwensköldska ringen av Selma Lageröf

Sommarläsningens klassiker!
Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf borde jag nog ha läst tidigare. Alla verkar ha läst den. Men jag minns inte att den kommit i min väg faktiskt, minns inte att vi talat om den i skolan eller vid andra tillfällen. Jag fick upp ögonen för denna lilla historia på ett helt annat sätt.
För några år sedan var jag i Prag på ett EU-möte och på kvällen var det fin middag. Jag hamnade vid ett bord med blandade nationaliteter och diskussionerna om statsförvaltning gled över till andra ämnen, bland annat litteratur. Min bordsgranne, från Tjeckien, och jag diskuterade lästa böcker och hon nämnde just Löwensköldska ringen som en mycket stor läsupplevelse. Jag var där vid sittande bord tvungen att skamsen erkänna att jag varken läst eller hört talas om denna pärla.
Men nu så… 🙂

Selma Lagerlöf skrev denna berättelse, som är den första i en trilogi, 1925. Berättelsen har sin grund i en folksägen som berättades i Lagerlöfs barndom.

Det är en spökhistoria på sätt och vis. Den förbannade ringen som sprider olycka och elände omkring sig. Ringen som får människor att svika, stjäla och bedra. Och det är verkligen en sedelärande historia.

För sina insatser i det ryska kriget tilldelas general Bengt Löwensköld en värdefull signetring från konungen. När generalen dör följer den honom i graven. Men någon bryter upp kistan och stjäl ringen. Generalens hämnd blir gruvlig och han ser till att stor olycka drabbar den som får ringen i sin ägo.

Men nja, något guldkorn tycker jag inte att berättelsen är. Det kan bero på att spökhistorier inte är min kopp te, men beror mer troligt på att jag har svårt för det gammalmodiga språket. Visst, bra berättad och med vackra naturbeskrivningar, men…

Jag tror att jag hellre hade upplevt den i annan form, kanske teater? Den spelas ju nu i sommar av Västanå teater i Berättarladan i Rottneros. Kanske borde jag åkt dit.

Berättelsen finns publicerad i många olika format, jag hittade en inbunden från Brombergs med både del 1 och 2 i trilogin. Jag börjar nog läsa Charlotte Löwensköld, del 2, också.. börjar i alla fall. 🙂

Amerikahuset av Sven Olov Karlsson

Mera sommarläsning…
Amerikahuset av Sven Olov Karlsson har legat i min läshög ett tag. Jag läste Porslinsfasaderna av samma författare för något år sedan och blev riktigt sugen på mer.
Man skulle kunna förledas att tro att detta är en vanlig landbygdsroman. Som handlar om vanliga människor som kommit efter, som lever sitt liv vid sidan om. Och det är det. Också.
Men framför allt är det en berättelse om just människorna, om skuld och skam, frihet och ofrihet. Om saker som alla ser och aldrig glömmer. Hur det är snudd på omöjligt att gå vidare med sitt liv, man hålls kvar har historiens nät och människorna som befolkar det.  

En gång var Eddy Mood nyförälskad, stolt ägare till både köttboskap och mjölkkor och framtiden tycktes ljus. Nu återvänder han till sin förfallna fädernesgård i Eriksfors som luttrad fängelsekund efter tjugo år på kåken för mord. Hemkomsten ses långt inte med blida ögon av alla i byn och gamla sår rivs upp på nytt.

Jag dras till historier som denna. Till landsbygdens charm och skitighet. Till kampen att hitta sin plats på kartan, trots att bruket lagt ner och framtiden ser mörk ut. Det är starka människor som lever här. Men också människor som lämnats efter, som inte hittar tillbaka.

Jag imponeras av och tycker om sättet författaren beskriver sina karaktärer. Han lyfter varsamt fram deras sidor, osentimentalt men varmt. Man tar dem till sitt hjärta. Och språket! Precis där jag vill ha det. Flyter lätt och jag vill inte sluta läsa.

Som en stor extra bonus har författaren gjort en spellista på Spotify till boken! (finns också till de andra böckerna). Inledningslåten är Season of the Witch med Blues Brothers… just sayin’! Lyssna när du läser.

Låna på biblan köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris, Bokus eller Glansholm.

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman

Det här är en bok som jag borde läst för länge sedan. En bok som alla redan läst känns det som.

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman utkom första gången 1993 och belönades bl.a. med Augustpriset, Svenska Deckarakademins pris och Nordiska rådets pris. Kerstin Ekman är en av våra stora författare. Hon valdes in i Svenska Akademien 1978, men deltar efter Salman Rushdieaffären 1989 inte längre i akademins arbete. Hon är också ledamot i Samfundet de Nio.

Händelser vid vatten är ingen deckare tycker jag. Mordhistorien finns såklart i bakgrunden hela tiden, en den är på något sätt inte viktig. Det är människorna som syns, som finns, som lever i berättelsen. Och naturen. Naturen är ständigt närvarande, myrarna, fjällån, hygget… Vårt beroende av naturen beskrivs på ett väldigt osentimentalt sätt. De här människorna lever i och av naturen, den är inte ett rekrationsområde.

Berättelsen är också ett tidsdokument, början av 70-talet känns i händelserna men hindrar inte. Inte mig i alla fall som har någon sorts relation till den tiden.

I början av sjuttiotalet är Svartvattnet en tynande norrländsk by bland många andra. Då händer något. Ett dubbelmord långt ute i väglöst land. Det går arton år innan någon börjar ana sanningen om det som skett. Och då blir det lika farligt igen därute i myrlandet. Händelsen har blivit en mörk kraft med verkan in i många människors liv. Det är dessa människor Kerstin Ekmans roman handlar om, deras försök att rädda minne och sammanhang fast de bor i den skugga av glömska som ligger över landsbygdens byar och små samhällen.

Det som får mig att älska den här berättelsen är människorna. Personporträtten är fantastiska. Varsamt och ödmjukt beskriver hon alla. Annie, lärarinnan som lämnar storstaden för något hon inte alls vet vart det bär tillsammans med sin dotter. Johan, pojken som tror att han hör hemma någon annanstans, som får fly sina bröders elakheter. Birger, läkaren som personifierar snällheten och tryggheten.

Det enda jag invänder mot lite är längden, jag klarar inte riktigt 600 sidor även om det är bra…

Sista meningen är mitt i prick:
”Han klämde lite på honom och lyssnade på hans hjärta. Det var ju inget fel, det visste han. Hjärtat pumpade. Lungorna höjde och sänkte bröstet. Men han tyckte att nån borde röra vid honom.”

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. hos Adlibris, Bokus eller Glansholms.

Motiveringen till Augustpriset:
Mästerligt blottlägger Kerstin Ekman människans mörkaste djup mitt i den norrländska vardagen. Enskilda människoöden flätas samman med den obönhörliga utvecklingen i natur och samhälle. Vi ser ett Sverige berövat sina folkhemsgardiner. Ett Sverige där kniven, kaffetermosen, kakfatet och kalhygget är lika självklara. Händelser vid vatten är en gastkramande roman om ond bråd död. Samtidigt är den en hyllning till hoppet och humanismen.

Nordiska rådets litteraturpris:
Händelser vid vatten” är en modern väckarklocka. Spänningen skapas kring hur människorna bryter ner varandra – och naturen – i de hårdhänta strukturomvandlingarnas tid. De helande krafterna visar sig när det goda i fäderna avlöser den överdrivna moderskärleken som låser personerna i ett ödesdrama. Det är en bok som ständigt avslöjar nya hemliga rum – också i läsaren.