Många bollar i luften…

Nu känner jag mig helt splittrad! Om jag ska vara snäll så kan jag säga att jag just nu paralelläser .. många böcker. 😀

 

Så här års brukar det drabba mig. Det är liksom lite för mycket som händer. På jobbet inträder före-semestern-stressen. Mycket ska göras klart, ordnas och planeras. Så att ledigheten kan bli lugn. På fritidssidan kommer ju våren, i det här fallet sommaren vissa dagar om än inte denna. Utomhusaktiviteterna drar i mig. Det nordiska kynnet kräver utomhusvistelse när solen skiner. Och det är mååånga aktiviteter av olika slag, avslutningar, musikaftnar, aw:s, sommarmingel…

 

Men åter till läsningen. Den går så där. Jag läser ett kapitel här och där, tar tag i den bok som lockar mig i stunden. Det är inte världens bästa strategi. Ruskigt splittrat och den hjälper mig inte direkt att hitta lugn. Men, men.. jag vet att jag återvänder till sträckläsningen och njutningen inom kort. Bara att hålla i….

 

På sängbordet, i telefonen, i plattan, vid soffan, i handväskan finns just nu….

…ja, ni fattar. 😀

 

Försvunna böcker?

https://www.nok.se/Allmanlitteratur/Bocker/Skonlitteratur/Svenska-berattare/De-forsvunna-bockernas-bibliotek/De försvunna böckernas bibliotek av Kristoffer Leandoer. Det här är en bok som jag tror är fantastisk och jag ska klämma in den på lämplig plats i mitt sommar-bok-bingo.
Kanske kategorin Fantasy, eller Cozy Mystery, eller varför inte Set in a place you want to visit? 😉

Lyssna! Hör du? Ett mummel, ett sorl, ett gällt skrik.

Det är böckerna som pratar. Varenda en av dem. Ett antikvariat på rätt sida floden. Lukten av papper och uttorkat skinn, bortnötta förgyllda bokstäver, halvfranska band. Dammet som sakta virvlar i solen …

I de försvunna böckernas bibliotek är det tystare, men om du lyssnar noga kan du fortfarande uppfatta rösterna. Vår berättare är en före detta antikvariatsarbetare och förlagsredaktör; den siste läsaren av författare och verk som fallit i glömska. Minns du den franska symbolisten Aurélien de Kempff? Inte? Hur är det med Sol B. Johnson, vietnamveteranen som skrev hårdkokt om våld, hämnd och rättvisa, och den geniförklarade unge norrlänningen Jon Lundström som idoliserade honom?

I dag är ingen av dem läst; deras böcker är meddelanden som upphört att gälla. I tretton sammanlänkade berättelser söker vår berättare upprätta en rad bortglömda författarskap och tar samtidigt med oss på en vindlande resa genom litteraturens och läsandets historia.

Jag hörde författaren prata om sin bok på en frukost hos Natur & Kultur, och blev verkligen sugen. Hur är det egentligen med böcker vi hör talas om, som vi berättar vidare om? Finns de på riktigt, eller har vi hittat på dem längs vägen?

Är de försvunna böcker eller önskeböcker ur vår fantasi? En fascinerande tanke!

Läs med mig! 🙂

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller på t.ex. Adlibris eller Bokus.

Coola titlar och snygga omslag

En liten historia om hur intresse för en bok väcks.

Det kan ju som du vet hända nästan hur som helst. Någon rekommenderar, du hör författaren prata om sin bok, den har ett snyggt omslag, den diskuteras i sociala medier, den lilla lila bokhandelns hylla svårsålt lockar dig… ja, nästan hur som helst.

Idag hände det mig på ett nytt och liiite pinsamt sätt. Jag såg Katrine Marcal twittra om sin bok som ges ut i USA nu, Who Cooked Adam Smith’s Dinner? Det första (och enda) jag tänkte när jag såg det var, vilken rolig titel och vilket snyggt omslag, den måste jag läsa. 

Jag gör nu det jag aldrig brukar göra, jag frågar direkt utan att försöka ta reda på själv först. Frågar Katrine om den inte finns på svenska?

Hon svarar förstås artigt att jovisst finns den det, den heter Det enda könet och gavs ut 2012. (Och ja, den har jag stående i min oläst-hylla.) Skämskudde! Det hade jag ju vetat om jag tänkt några sekunder. 

Men, som sagt, intresset väcktes igen. Och nu ligger den först i läsa-högen. 🙂
PS. Varför kan inte bokhandlarna på nätet hantera författare som byter efternamn? DS. 




Det hundrade

Egentligen ska väl detta inlägg inte vara speciellt, jag bloggar ju hela tiden. Men på något sätt känns det ju som att det borde vara det ändå. Det är ändå nummer 100 av 100.

I hundra dagar har jag skrivit något varje dag. Inläggen har varierat i längd och arbetsinsats, men jag är mycket nöjd.

De flesta handlar om böcker och läsning, det är ju det jag oftast skriver om.. alltid. Och nu ska jag på något smart sätt fortsätta hantera min blogg så att ni vill läsa. Jag känner trots allt att jag fått lite fart i skrivandet jag hoppas att jag kan hålla i på ett bra sätt.

Den senaste tiden har varit hektiskt, och skrivandet har fått ligga nere lite. Så också idag. Men håll dig kvar, I’ll be back! 😉

Inlägg 100/100 i utmaningen #blogg100

Bloggtips – ELS

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips – ELS

Eva-Lotta beskriver sig själv så här, kort och gott: ”Jag gillar böcker”. Och vad mer behövs för en bokblogg? 🙂

Här finns massor av trevligt, spännande och intressant att läsa. Stor bredd på lästa böcker!

In och läs!

Inlägg 99/100 i utmaningen #blogg100

Nationaldagen

Min nationaldag. Hur var din?

Inlägg 98/100 i utmaningen #blogg100

Den blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle

Ännu lite smågodis, en Novellix-novell med Sherlock Holmes! Kan det bli bättre? Den Blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle.

”Gåsen, mr Holmes, gåsen!” utbrast han och kunde knappt få fram orden. ”Hur är det fatt med den?Har den fått liv igen och flaxat ut genom köksfönstret?” svarade Holmes och vände sig om på soffan för att närmare betrakta mannens upprörda min. ”Se här vad min hustru fann i krävan!” Han höll fram handen, och mitt i den såg vi en glittrande blå sten, något mindre än en kaffeböna, men av sådan klarhet och glans, att den tindrade som en elektrisk gnista i hans mörka, flata hand. Sherlock Holmes satte sig upp med en vissling.

Mitt under julhelgen tar mästerdetektiven Sherlock Holmes paus från undersökningarna av en juvelstöld. I stället försöker han att hitta en man som tappat en julgås och en sliten hatt. Men ju mer Sherlock Holmes och doktor Watson engagerar sig i fallet desto mer mystiskt blir det…

Låna på biblan, köp hos Novellix eller Adlibris eller Bokus eller någon annan stans! 🙂

Inlägg 97/100 i utmaningen #blogg100
 

Är det inte det ena så är det det andra

Inlägg 96 av 100 i utmaningen #blogg100 

Nit och redlighet i rikets tjänst

Jag har jobbat lääänge i staten och idag får jag utmärkelsen ”Nit och redlighet i rikets tjänst”, NOR. Det är stort!

1 § Utmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets tjänst” tilldelas den som har visat nit och redlighet såsom anställd hos staten under minst 30 år.

Det är konstigt. Hur har jag kunnat jobba så länge redan? Och varför blev det just staten så länge?
Jo, det handlar ju om tillfälligheter som mycket här i livet. Men kanske inte bara om tillfälligheter? Jag har aktivt valt att hålla mig kvar i staten under senare år, när tillfälle givits om att testa andra branscher. På Linkedin säger jag så här:

Att förstå och bidra till utveckling av statsförvaltningen är min inriktning i arbetslivet. Jag har genom mina erfarenheter från Regeringskansliet och myndigheter förvärvat en kunskap om förvaltningen som är mycket god. Jag kan myndigheterna, men också de strukturer som styr – från riksdagens beslut till politikens genomförande i förvaltningen och kontakten med medborgarna.

Jag är såklart medveten om att min kompetens skulle vara utmärkt även utanför staten. Att ”kunna staten” kan ju vara mycket bra även på andra ställen. Vem vet vad som händer framöver…

Så här har det varit alltså:
Jag halkade in i kontorsbranschen efter att ha testat vårdbranschen under några år. Jag jobbade som sjukvårdsbiträde men trivdes inte riktigt och ville testa något nytt. Via kontakter hittade jag ett kontoristjobb på dåvarande Jordbruksdepartementet, och på den vägen är det.

Vägen har inte varit spikrak men snudd på. Jag började på departementets registratorskontor, hjärtat i en myndighet, och fick lära mig allt från grunden. Offentlighetsprincip, diarieföring, arkivering, organisation. Då var Svante Lundkvist jordbruksminister och en riktigt fin människa!

Efter en kort tid öppnade sig ett fönster, jag fick möjlighet att vikariera i den politiska ledningen som assistent till informationssekreteraren. Ett stort kliv då. Men jag såg bara möjligheter och de såg väl potential. Jag blev kvar länge och hann jobba med många fantastiskt bra personer i ett tajt team, med både informationssekreterare och statssekreterare. Vi hade mycket roligt tillsammans! Det här var dessutom en tid av extrem teknikutveckling. Allt hände! Jag gick från skrivmaskin till dator. När man ser på det så här i efterhand är det helt fantastiskt.

Men… även om chefer och arbetsuppgifter växlade så kanske det var dags att testa nytt efter många år. Kontakter igen, en tidigare statssekreterare ringde, och jag hamnade för första gången på en myndighet som Gd-sekreterare. Oj vad roligt det var. Jag fick vara med och bygga upp något alldeles nytt. Statens lokalförsörjningsverk, en avknoppning av det då avvecklade Byggnadsstyrelsen.

Den lilla myndigheten blev inte så långlivad, och jag tog ett kliv till  något betydligt större efter några år, Skatteverket! Också en spännande erfarenhet som tyvärr blev väldigt kortvarig. På grund av kontakter… 🙂 Den gamla generaldirektören hade fått nytt förordnande och ringde. Så då blev det Ekonomistyrningsverket.

På ESV blev jag också kvar länge, där fick jag möjlighet att jobba med många olika saker och utvecklas på många sätt. Det var webb och intranät, det var projektledning och kvalitetsarbete, det var årsredovisning och seminarier. Tack alla fina jag jobbade med! Ungefär i halvtid fick chefen nytt jobb och jag tänkte att nej, jag följer inte med, jag stannar och ser vad som kommer. Och då kom Yvonne, som blev min kompanjon i elva år. 🙂

När hon fick nytt jobb på Statskontoret följde jag med. Ett inte helt enkelt och självklart beslut. Inte heller enkelt att komma in på ett nytt jobb på det sättet, men det fungerade utmärkt. Också tack vare fantastiska människor! Statskontoret var då i startgroparna för förändring och fokus på utredningsverksamhet och förvaltningspolitisk. Fantastiskt roligt att få vara med och utveckla och bidra.

Tiden går ju.. och efter sex år fick jag en ny chef. Och som ni antagligen förstår så blir det då nästan som ett helt nytt jobb när man jobbar så nära varandra. Det blev annorlunda men mycket, mycket bra. Nu har vi jobbat ihop oss och jag ser bara möjligheter.

Jahaja… 30 år summerat på några rader. 🙂

Men jag slutar inte att titta mig omkring efter utmaningar, statsförvaltningen har ju så mycket spännande för sig! Stöter du på något intressant, tipsa mig gärna!

Inlägg 95/100 i utmaningen #blogg100



 Jo, jag valde så klart medaljen! :)

Den blå pelargonen av Agatha Christie

En liten novell på kvällskvisten! Den blå pelargonen av Agatha Christie.

Mord, mys och mysterier. Precis som det ska vara.

”Om ni ville döda någon”, hjälpte sir Henry henne på traven.

”Ja visst, ja. Om jag ville det skulle jag inte förlita mig på skräck. Jag vet att man läser om att folk dör av det, men det verkar vara mycket osäkert, och de mest nervösa människorna är mycket modigare än man egentligen tror att de är. Jag skulle förlita mig på någonting mer definitivt och säkert och planera det hela mycket noggrant.”

”Miss Marple”, sa sir Henry, ”ni skrämmer mig. Jag hoppas att ni aldrig ska vilja röja mig ur vägen. Era planer skulle vara för bra.”

Miss Marple löser mysterier som ingen annan, tänker på detaljerna och glömmer aldrig människorna och relationerna. Den här gången byter saker färg på ett mycket mystiskt sätt, som så klart visar sig vara helt självklart när Miss Marple förklarar.

Den blå pelargonen är en novell i en kvartett med Agatha Christie noveller. Jag började med denna och läser de andra tre i morgon. 🙂

Jag lånade denna som e-bok på biblan. Går ju såklart att köpa hos Novellix, Adlibris eller Bokus också. 

Inlägg 94/100 i utmaningen #blogg100