Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!
Dagens tips – Kulturloggen
Det här är Metta: Kultur-, konst- och litteraturvetare, boknörd, garnsnobb och berättelseälskare.
Här finns inte bara böcker utan också film, TV, konst, hantverk…
In och läs! 🙂
Inlägg 73/100 i utmaningen #blogg100
Det här med att våga är komplicerat. Eller kanske inte så komplicerat men mångfacetterat. Mod är subjektivt och ligger ofta i betraktarens öga. Det jag tycker är modigt, tycker du är lätt som en plätt, och tvärt om.
Jag betraktar mig inte som en speciellt modig person som vågar saker. Men får då och då höra att jag kan uppfattas så. Det är lite märkligt och knepigt att förhålla sig till.
Det jag vågar är att gå utanför min box.. lite, lite. 🙂
Just precis nu har jag anmält mig till Svenska turistföreningens kampanj #vågaupptäck. 10 personer får åka till en hemlig plats för en upplevelse. Jag menar hur läskigt kan det vara? Jag hoppas verkligen att jag blir uttagen och får följa med!
(Och ja, det är såklart en reklamkampanj och jag får ställa upp för dem, men det gör jag gärna. STF är bra och jag är medlem!)
Vad tycker du är modigt?
Inlägg 72/100 i utmaningen #blogg100
Författarfrukost på Natur och Kultur betyder gofika och inspiration… och en fantastisk utsikt över Humlegården och ännu längre! 🙂Idag fick vi lyssna till fem författare, sinsemellan mycket olika, i samtal med Yukiko Duke.
Systrarna Mona, pensionerad lärare, och Barbro, hemmafru, har inte mycket gemensamt trots att de vuxit upp i samma familj. Mona är präglad av mörka minnen, Barbro håller fast vid bilden av en lycklig barndom. De få gånger de träffas slutar nästan alltid i gräl och tårar. När Barbro föreslår att de ska åka på en charterresa till Mallorca för att lära känna varandra bättre följer Mona ytterst motvilligt med. Resan får oanade konsekvenser. Mellan dem kommer nämligen Världens Vackraste Man, en ytterst charmerande engelsman som är ägare till Albert’s Hall, som tar Mona med storm och gör Barbro mycket misstänksam. Efter veckan på Mallorca är inte mycket sig likt i systrarnas liv.
En lättläst och fångande bok som snart får en uppföljare som är mörkare i tonen.
Sedan Herbariet av Elin Unnes
Vissa växter går att glufsa i sig, andra är nyttiga i måttliga mängder och ett par stycken kan bota ett sjukt hjärta eller stoppa ett friskt, med bara några milligrams skillnad.
Herbariet är en vetenskapssagobok och odlingsmanual om läkeväxter från slingerkrasse och salvia till mjöldryga och malört. En bok som reder ut både hur man utvinner hydrolat ur lavendelblommor, hur man gör egen absint, och huruvida växter kan se, höra och läsa dina tankar.
Ett gäng pressade favoritväxter och alla de infusioner, macerationer och sprittinkturer som gör deras magi tillgänglig för människan. För som de flesta örtodlare redan vet: Den enes medicin är den andres cocktail.
Och hur är det nu med alla växter omkring oss, hör de allt vi tänker?
Det går också absolut att fundera på om det kanske är så att vi alla är rätt växtaktiga…
Jag var precis som du av Negra Efendic
Jag var precis som du är en personlig berättelse om ett barns väg från tryggheten i byn till ett liv långt borta. Det är en resa förbi vägspärrar och beväpnade män, där en svettig barnhand håller hårt i 50 skrynkliga tyska D-mark. Det är ett liv av väntan, oro och matpaket från Röda korset. Och till sist en lång bussresa till ett land i norr, där alla äter knäckebröd och där man ändå inte ska stanna. Eller?
Hur är det att komma som främling till ett land där så många inte vill ha en där? Hur är det att förväntas bli något annat mänsklig i väntan på tillåtelse att få fortsätta sitt liv? En berättelse om hur det kan vara i världen, en värld som
Vattnet drar av Madeleine Bäck
Så blir handen iskall. Ytan slutar bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.
Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.
Vattnet drar är första delen i en trilogi om en bygd som slits isär och som plågas av ett urgammalt förbund mellan människa och natur. Och vad händer med människorna när bruket läggs ner och man är tvungen att klara sig själv?
Men hur är det egentligen… är detta böcker och författare som finns, eller som vi har hört finns och gör levande genom vårt återberättande? 🙂
Det här är en bok som ska läsas sakta och försiktigt, med eftertanke. En bok är just bara en bunt papper till någon läser den, och speglar sig själv i berättelsen.
Böcker är vårt kollektiva minne, som vi inte bör välja bort. Alla sorter får finnas och allt kan hända. Tar vi bort delar förlorar vi helheten och sammanhangen. Som Kristoffer sa, om man tar bort en stormvind ser människorna som lutar sig mot vindbyarna rätt tokiga ut…
Alla dessa böcker vill jag läsa! Gör det du med!
Inlägg 71/100 i utmaningen #blogg100
Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!
Dagens tips – The Book Pond
Så här beskriver hon sig själv: Lagom ung bokbloggare, runtflyttare, Duchess (av Lomma), ironisk, excelnörd, maka, tvåbarnsmoder, kaffedrickare, läsare, IT-konsult. Läst i princip alltid, recenserat sedan 1985, på nätet sedan 2003. Läser ojämnt, men bra.
In och botanisera! Här finns mycket.. ända från 1985 som sagt! 🙂
Inlägg 70/100 i utmaningen #blogg100
Eftermiddagens nöje, Fåglarna på Dramaten, en dramatisering av Tajei Vesaas roman med samma namn. Vesaas (1897-1970) är en av den norska litteraturhistoriens giganter och var många gånger tippad och föreslagen nobelpristagare i litteratur.
Mattis lever i en stuga vd vattnet med sin syster Hege. De har ont om pengar, men Mattis har svårt att finna sig tillrätta med något arbete. Han identifierar sig mer med den hemlighetsfulla morkullan som far över husets tak om nätterna och står kanske närmare naturen än människorna. När Mattis hittar sysselsättning som färjekarl möter han Jörgen, som flyttar in i huset. Systern och Jörgen blir snart ett par – vilket får Mattis värld att rämna. Kampen om systern uppslukar hela hans liv.
Det här är vackert, poetiskt, långsamt och eftertänksamt. Och Magnus Roosmann genomför ett mästarprov i huvudrollen. Porträttet av den underlige Mattis – en andlig kusin till John Steinbecks Lennie från ”Möss och människor” som en av vännerna sa – är helt exempellöst, varmt och inkännande, men med mörka och olycksbådande undertoner. Scenografin understryker det enkla men ändå komplicerade.
Tolkningen av Mattis är som en kärleksförklaring till alla särlingar i världen, de som inte passar i, de som behöver tas om hand. Var får de plats i dagens samhälle? Eller för den delen i våra egna liv? Hur mycket ska vi offra oss och ta om hand? När är vi kvitt?
Och fåglarna ja… det handlar om en morkulla. En väldigt viktig morkulla.
Gå och se!
Inlägg 69/100 i utmaningen #blogg100
En tankelördag.
Jag har haft som motto att jag vill behandla andra så som jag själv vill bli behandlad. Med det menar jag att jag vill vara bra mot andra människor. Jag vill vara öppen och tillåtande, snäll och givmild. Jag försöker oftast att tänka på detta, att göra det jag själv vill att någon ska göra mot mig och säga det jag själv vill höra. Och så blir jag förvånad när det inte funkar… 🙂
För det är ju som ni säkert vet inte alls så det ska sammanfattas… Jag ska naturligtvis sträva mot att behandla andra så som DE vill bli behandlade. Göra det som bekräftar dem, säga det som de vill höra. Det svåra här är ju att veta och förstå hur det förhåller sig hos de andra.
MEN, det är självklart inte så enkelt. Livet tenderar ju att aldrig vara det tycker jag. Jag tror att det är en blandning av dessa båda hållningar som är grejen. Att visa med mina handlingar vad jag tycker är viktigt, och samtidigt visa att jag är öppen för den andras behov och önskningar.
Och tricket är väl att försöka vara sann om och mot sig själv? Inte tolka. Inte spela. Inte låtsas.
Eller hur tänker du?
Inlägg 68/100 i utmaningen #blogg100
Eller… man kan aldrig vara nere med en ballong!
Inlägg 67/100 i utmaningen #blogg100
Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!
Dagens tips – Cat On Hat
Så här beskriver hon sig själv: Boktok och pysselfantast. Läser böcker, skriver om böcker, tittar på böcker. Gillar vinter men även soliga dagar går bra. Är från norr men bor nu söder om söder. Är en fantastisk projektledare på jobbet, borde anställa mig själv och få mer gjort. Vin är gott och finns i många fina färger.
Här hittar du både pyssel och böcker! In och botanisera!
Inlägg 65/100 i utmaningen #blogg100
En kritikerrosad roman. Superlativen haglar om Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker. Tin Win är framgångsrik advokat i New York. Han kommer ursprungligen från Burma men hans amerikanska familj, hustru och två barn, vet nästan ingenting om hans uppväxt och bakgrund.
En dag strax efter att dottern Julia avlagt sin juridikexamen försvinner han utan ett ord. Familjen tvingas till slut acceptera att spåren slutar i Bangkok. Fyra år senare hittar Julia ett fyrtio år gammalt kärleksbrev som hennes far skrivit till en okänd kvinna i en by i Burma.
Hos Julia tänds åter hoppet och hon bestämmer sig för att söka upp kvinnan i brevet. När Julia kommer till den lilla byn bland bergen hamnar hon i en främmande värld. I byns tehus lär hon känna en man som berättar en märklig historia om den blinde pojken och flickan med de missbildade fötterna, om det som står skrivet i stjärnorna och om kärlek som övervinner allt.
Den fångar mig inte tyvärr. Det här är en sådan bok som jag VILL tycka om. Den är fin och handlar om det fina i livet. Medmänsklighet och kärlek. Men det blir alldeles för mycket saga och ord.
Många ord, för mycket av allt på något sätt. Det handlar om umbäranden och kamp men vi får ord om känslor och sinnesro. Men det kan också vara så att jag inte riktigt förstår… 🙂
Nu ikväll pratar vi om den i en alldeles ny bokcirkel! Ja, jag är med i måånga bokcirklar. Det är ett trevligt sätt att umgås och få ut mer av sin läsning. Att diskutera en bok ger alltid ett mervärde. Vi har alla olika infallsvinklar och referenser vilket ofta ger olika upplevelser. Spännande!! Och denna gång innebär det också möten med nya människor. Extra plus liksom!
Tillägg:
Och nu har vi pratat! Livliga och spännande diskussioner, det är då en bokcirkel är som bäst. Jag fick många nya funderingar och infallsvinklar på den här historien. Jag har kvar min grunduppfattning att den inte riktigt fångade mig… men läs den du och bilda dig en egen uppfattning!!
Inlägg 64/100 i utmaningen #blogg100
