På lördag ordnar Kulturkollo en bloggstafett på temat Värme, trygghet och medmänsklighet (vilket också är veckotema på Kulturkollo just nu). Vi är 24 bloggare som skriver och varje timme kan du läsa ett nytt inlägg. Hela schemat hittar du här.
Jag har inte läst något av John Ajvide Lindqvist tidigare. Jag tycker inte om att bli rädd. Så detta blir en utmaning!
Rörelsen. Den andra platsen börjar harmlöst. Jag känner mig hemma i ett Stockholm på 80-talet och de miljöer som skildras. Men snart nog händer det saker…
Det är i tvättstugan det händer. Jag har själv barndomsminnen från en källartvättstuga som var ruskigt läskig. Mörkt, fuktigt, fläktrum med spöklika ljud. Det kommer inte att bli lättare att hantera den typen av miljöer fram över vill jag påstå!
Det finns självbiografiska inslag i Rörelsen, exakt hur mycket får vi själva bedöma. Vad jag förstår var författaren själv var verksam som trollkarl under den här tiden, och han har berättat att han under denna tid var med om upplevelser som fick honom att istället slå in på banan som skräckförfattare. Den ena var den som omarbetades till att bli debutromanen ”Låt den rätte komma in” och som får sin ursprungliga form i den nya boken. Vi får i början av Rörelsen ta del av den berättelsen, sakta men säkert. Ruskigt!
Språket i berättelsen är lätt och tillgängligt, med igenkänning i miljöerna känns det tryggt att läsa. Det flyter på och en känner sig hemma. Alldeles för hemma. Det känns som att det där mörka, tryckande, det är något som kan hända var som helst, även i min tvättstuga…
Jag har kommit halvvägs.. och det kan vara så att jag fortsätter att läsa enbart dagtid… 🙂
Förlaget skriver:
I september 1985 flyttar John Lindqvist in i ett trångt och mörkt gårdshus på Luntmakargatan i Stockholm, vägg i vägg med Brunkebergstunneln. Han vill skapa sig en karriär som restaurangtrollkarl. Några veckor senare blir han tagen för stöld på Åhléns och tillbringar en natt i häkte. Under natten inträffar en rörelse av svårtolkad karaktär och när han återvänder till sitt hus dagen efter har något hänt. Fåglar faller från himlen och hans grannar beter sig underligt.
Snart upptäcker han att det finns något i det låsta duschrummet längst inne i tvättstugan, något som kan låta oss färdas till den andra platsen och besanna våra drömmar. Det kostar bara lite lite blod. När John så småningom börjar delta i verksamheten dras han ner i en ström av magi, våld och gemenskap som mynnar ut i mordet på Olof Palme.
Rörelsen den andra platsen är en prequel till John Ajvide Lindqvists förra roman Himmelstrand. Det är en berättelse om vår strävan efter sanning och samhörighet och priset vi är villiga att betala, om Stockholm i mitten av 80-talet, trolleri och socialdemokrati. Den är den andra delen i trilogin »Platserna« som kommer att avslutas med X den sista platsen.
Vad säger mina medbloggade om de nominerade till Augustpriset i klassen skönlitteratur?
Vi tittar efter…
Kulturkollo recensions-konfererar om boken!
”… Khemiri leker med språk, tid och rum. Han skapar en slags verklighet, som nästan blir overklig. Det här kommer absolut att bli en av höstens snackisar…”
Och så här säger Bokblomma:
”…trots allt detta allvar, denna brusande kärlek och bottenlösa sorg så är det humorn som verkligen binder ihop boken.”
Ugglan & boken delar med sig av en smakbit ur boken.
Så här tycker Erik Granström:
”… hon berättar utan omsvep eller effektsökeri det hon har att säga i en text som besitter både närhet och integritet…”
Bokållarens läsblogg tycker att det är en viktig bok:
”… viktig att läsa i dessa tider där de lyfta champagneglasen och de kastade brandbomberna tycks ha ersatt tron på att ett gemensamt arbete, en gemensam kamp kan rasera rasisternas försök att bygga murar mellan människor och det fortfarande går att lyfta fram anständigheten… ”
Bernur tycker så här:
”Det här är en roman som lever på sin lågintensiva spänning. På så sätt liknar det ju en graviditet, och det är möjligen märkligt men den här gången otvivelaktigt att en manlig författare skriver insiktsfullt om den kvinnliga erfarenheten.”
Masja är den avslutande delen i den mäktiga trilogi om familjen Tolstoj som Carola Hansson inledde med den Augustnominerade romanen Andrej (1994). Inte så många har hunnit skriva om den än..
Jennies boklista säger ”Bra & intressant!”
Bokhyllan säger så här:
”… väldigt annorlunda, riktigt spännande, oerhört svår att lägga ifrån sig, generös med tidstypiskt från 80-talet, tankeväckade vad gäller det mellanmänskliga, existentiella och samhällsfenomenen… ”
Maggan i Breakfast Bookclubb säger så här om språket:
”Lysande torrt och exakt skriver Lindqvist en av de mest otäcka skräckscener jag läst, lika torrt och lysande redogör han för trolleriets hantverk.”
Västmanländskan tycker så här:
”… jag uppskattar det dialektala inslagen. De känns på inte sätt konstlade, som ibland kan bli fallet, och de gör inte att jag måste stanna upp i läsningen utan det passar precis in. Så klart.
Jo du stinta, hä vore nanteng hä!”
Boktokig säger så här:
”Det är enkla berättelser som just i det enkla blir stora. De lyser upp och värmer som vårsolen.”
Detta är ju bara ett axplock av alla läsares omdömmen! Googla själv, surfa runt och inspireras, och framför allt, läs böckerna!!
Det här är en magisk bok. I Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri söker vi efter Samuel. Vem är han, vem var han?
Jag har läst en tredjedel nu, första delen som handlar om just Samuel. Vi får höra rösterna i hans liv, människorna han mött och älskat. Och en bild av en människa målas upp. En som inte finns bland oss längre, ett minne.
Oerhört suggestivt! Vi cirklar runt och dras in mot mitten. Mitten som är Samuel. Samuel som lever kvar i minnen. Helt olika minnen. Och vad är det vi inte minns? Vem är han egentligen?
Det lovar gott. Det här är en bok jag vill läsa länge. Läsa om. Prata om. Tänka på.
Fortsätter läsa nu…
Allt jag inte minns är nominerad till Augustpriset 2015. En stark kandidat.
Boktokig, en fellow auguspristambassadör, intervjuade Hassen Khemiri på August Live.
”Folk säger att Samuel och Laide var själsfränder, att deras kärlekshistoria var helt jävla magisk, att dom var menade för varandra. Folk säger att Samuel gjorde det för att hämnas, för att han var svartsjuk, för att han ville tvinga Laide att minnas honom. Folk säger att det aldrig hade hänt om inte Vandad hade blandat sig i, att det var Vandads fel, att Vandad gjorde vad som helst för pengar.”
Först ut av de nominerade till Augustpriset, Bli som folk av Stina Stoor. En stor liten bok. Vilken debut!
Det här är en novellsamling om hembygd. Berättelserna är skrivna ur barnets perspektiv, ett barn som har det lite trassligt och i mångt och mycket väljer naturen, en natur full av magi.
Trots att det finns en sorg i texterna, en ensamhet och utsatthet, så finns också hopp. En känsla av förlåtelse och lugn. Som författaren själv säger i intervjun i Babel i söndags. ”Att känna sig behövd är kanske det som krävs.”
Bli som folk består av nio noveller som alla utspelar sig i gränstrakterna mellan samtid och dåtid, barndom och vuxenlandskap. Flickor försöker bli fulländade, pojkar måste bli män. Och så beskaffenhetens alla gåtor.
Där är Sandra som säger sig också ha gömt ett lik. Där är a Gun med sin älskare, och sedan barnbarnet hans, som tar över Zündappen och kanske mer än så. Och där är Fresias pappa som har vitt pannband och gärna jämför fingrar och tår. Och vad gör en blå wunderbaum utan snöre i en gäddas mage? Vem gör de riktiga björnspåren i dikesleran? Vad händer egentligen under brunnslocket?
Det är berättelser med skarp detaljrikedom och suggestiva bilder om ett Västerbotten som håller på att förändras. Bli som folk rör sig längs stigar som stora författare har beträtt förr – men Stina Stoor för oss med sin särpräglade debut mot platser där vi aldrig tidigare har varit.
Novellerna är till stor del skriven på mål. Balåliden-bondska från författarens hembygd. När Stina var på August Live berättade hon att det var en viktig process att få återgå till faderns språk som hon ratat och skämts för som ung, att få förlåta och hitta hem igen. Och det fungerar. Kanske för att jag själv har tillbringat tid i Västerbottens inland, känner miljöerna och har många av orden klara för mig, men jag tror inte man måste förstå alla. Det ger sig. He som hänn, he hänn. 🙂
Och jag menar, en person som beskriver sig så här, lockar i alla fall mig!
”Född 1982 i Västerbottens län och Sápmi. Kolonin kallad Norrland. I rikets till invånarantalet sett minsta kommun, där Lappland och Ångermanland ligger ska’fot. N’Stålis-jänta, hon växte till sig vid kanten av kalhyggena där blåbärsriset blomma. —”
Stamtavla av Karin Ström är en fin liten novell. Jag valde att lyssna på den på Spotify. Jo, det går att lyssna på några Novellix-noveller.
”Mamma brukade tona ner Darias framgångar för mig, hon visste att det var känsligt. Det var därför hon sa det lite i förbifarten, från köket, som om det inte var något märkvärdigt, samtidigt som hon kände sig tvungen att bjuda med mig så jag inte skulle känna mig exkluderad. Ystad konstmuseum. Vid 27 års ålder. Jag var inte i närheten av att få ställa ut på konstmuseum.”
Det här är inte lätt, det är en hjärtskärande och ärlig historia om två systrar. En yngre syster som är sjuk och en äldre syster som får stå tillbaka, vara stor och förstå.
Men det handlar också om två konstnärskap, som alltid jämförs. Den äldre systern Maria har gått de rätta skolorna och målar realistiska saker, är eftertänksam och genomtänkt. Daria, den yngre, är provokativ, vulgär och befriande och vet vad marknaden vill ha och levererar.
Språket är direkt och skarpt. Man kommer inte undan. Berättelsen är tankeväckande på många plan, i familjen och i konstnärskapen.
Det är Karin Ström själv som är uppläsare, det ger verkligen en extra dimension till historien. Gillar den mycket!
Köp, låna, lyssna, läs!
Läser Augustprisernas juryers motiveringar till nomineringarna. Skön läsning. Känns som att jurygrupperna slipat länge på formuleringarna, och de får mig verkligen att bli sugen på att läsa. Som Melinda Kinnaman sa på presskonferensen: Augustpriset är som konsumentupplysning om bra läsning! Mary, Aris Fioretos
— Aris Fioretos skildrar med stark närvarokänsla såväl förtrycket som solidariteten mellan de fängslade kvinnorna. Med språklig elegans och lågintensiv spänning gör författaren oss delaktiga i Marys öde och det ohyggliga beslut hon fattar.
Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri
Hur dog Samuel och varför? Jonas Hassen Khemiris gestaltning av minnets och vittnesmålens bedräglighet är spännande som en thriller. Men romanen är också en kärlekshistoria och en berättelse om våld, oförlåtliga svek och ekonomins makt. En okonventionell romanstruktur där flera olika röster tecknar porträttet av huvudpersonen. —
Rörelsen. Den andra platsen, John Ajvide Lindqvist
I denna roman förflyttas gränserna fräckt för vad som är sant eller falskt, verkligt eller övernaturligt. — I tvättstugan upptäcker han gemenskap och skräckblandad njutning. Författaren visar här att han utvecklats till en Stockholmsskildrare och litterär trollkarl av rang.
Bli som folk, Stina Stoor, Norstedts— bilden av det glesbefolkade Västerbotten. Här är människorna tvära. Och är som kortfattade. Stina Stoor arbetar med ett dialektalt färgat språk, och är trogen barnets föreställningsvärld. De outsagda orden och halvkvädna visorna uttrycker en burdus respekt för individens självklara rätt att finnas som man är. Bli som folk är inget mindre än en förnyelse av den svenska novellkonsten. Så.
Jag skulle tycka att motiveringen till nomineringen av Bli som folk skulle avslutas med ett inandnings-jo, eller är det det de menar med ”så”? 😀
Att börja dagen med bokfrukost på förlag är ett av de bättre sätten! Idag bjöd Natur & Kultur in till enSonja Schwarzenberger .
Först ut var Jenny Damberg, journalist och författar som började experimentera med torra legymer efter att ha köpt ett sommarhus som saknade el (och därmed fungerande kylskåp). Det enda som överlevde i skafferiet var just kartonger med knastertorra baljväxter. Hennes första kokbok Bönor, ärtor & linser griper sig an legymer i alla former: färska, frysta och torkade.
Jenny berättade om ärtorna och bönorna med en stolt säkerhet. Som hon sa: Det finns nog inget mer oglamoröst än ett paket gula ärtor, men det är det som är utmaningen! Jenny bjöd också på kikärtsmaränger! 
Det här är en viktig bok som många behöver läsa. Fanna önskade att den framför allt skulle få sin plats i skolorna. ”Varför ens diskutera om det finns rasism eller inte? Det är klart att det finns rasism, det finns över hela världen, varför skulle vi i Sverige vara annorlunda? Diskussionen om rasism kan inte vara på den låga nivå som den är nu.” Boken är som en käftsmäll! som förlagets representant sa.Lite funderingar kring dagens August-händelser.
Ja, det blev ju inte som jag trodde, men ändå väldigt bra. Nackdelen och fördelen med att bli överraskad är att en helt plötsligt har många böcker att läsa på kort tid. Lyxproblem!
Presskonferens och det nya greppet August Live har gjort min dag. Det är spännande med böcker och författare! Att på presskonferensen få höra Melinda Kinnaman presentera de nominerade tillsammans med juryordförandena, att få mingla med förlags-, tidnings- och tv-folk. Snegla på Jessika Gedin och Lawen Mohtadi och hälsa på Eva Bonnier. Jo. Jag tycker att det är lite extra.
Att på kvällen ett nytt sätt att få veta mer om de nominerade. Många av författarna samlades på Kulturhuset och samtalade med Daniel Sjölin och Parisa Amiri, tillsammans med bokbloggare, recensenter, och andra bokälskare. Att kunna fånga en författare en stund och få fråga den där frågan, få höra lite personligt om hens skrivande. Det är roligt, och jag tror det kan bli en bra form med lite utveckling.
Så, några tankar om de nominerade:
Min favorit, och den enda som jag prickade in. Jag är övertygad om att detta är en fantastisk bok och jag kommer att sluka den. Att höra Jonas prata om boken idag på August Live gjorde mig bara mer sugen. Minnet är som en pöl sa Daniel Sjölin. Ja, det kan man nog säga. Och Jonas konstaterade vist att Det går inte att existera utan koppling till medmänniskor.
Intressant om familj och relationer. Agnethas egna. Hon pratar om hur svårt det är att beskriva unga kvinnor som är så undflyende och bra på att anpassa sig på alla möjliga sätt. Den här vill jag läsa.
Den här har jag missat. Jo. Tyvärr. Och så missade jag Babel i söndags dessutom där både han och Carola Hansson deltog. En tillfällighet? 😉
Den tredje romanen i en svit om famljen Tolstoj. Denna gång om favoritdottern Masja. Tolstoj har sagt: Varje människa borde varje dag rannsaka sitt liv. Jo.
Och så en av skrällarna. Eller ja, kanske inte egentligen. Men någon bok ur skräck genren har inte tidigare nominerats. Som John själv sa, Det är som att Leif GW skulle ställa upp i Melodifestivalen. Rörelsen är den andra boken av tre, Himmelstrand är den första. Jag kanske ska våga…
En debutant. Det gillar vi. Kanske också en oväntad, men ändå en så lovande att det var på gång vad jag förstår. Stina har skrivit sin novellsamling på dialekt, från hennes barndoms och pappas Västerbotten. Ett sätt att försonas och gilla sitt ursprung. Tror jag kommer att tycka mycket om den.
Jo, jag trodde på andra. Framför allt Karolina Ramqvist. Och jag skulle så gärna ha velat se Bodil Malmstens Det här är hjärtat bland de nominerade idag.
Men nu tar läsandet vid! Vi ses den 26 november, då är det gala! 😀
Inte alls de jag trodde. Så här blev det!
De nominerade till Augustpriset 2015 i klassen svensk skönlitteratur är:
Det ska bli roligt att läsa dem alla!
