Skymningslandet av Marie Hermansson

En riktig bladvändare. Spännande, lättläst och lockande.

Skymningslandet av Marie Hermansson är som en saga. Man lockas med i en rätt otrolig historia om en äldre dam som lever på en stor herrgård och i dåtid. Precis som i sagan saknas en hel del verklighetsförankring som jag ibland hakar upp mig på eftersom historien trots allt är väldigt verklig. Vi lotsas in i en värld som inte bara är saga utan även arbetslöshet, kronofogdeskulder och föräldrakonflikter.

I herrgården samlas efterhand av olika anledningar unga människor som inte har en plats någon annanstans, hos den gamla damen får de en roll och uppgift. Den blir som en plats att andas ut på, att fly till. Ett skymningsland. Som visar sig vara just en dröm inte någon verklighet. Allt börjar oskyldigt men utvecklas till något som de inblandade tappar greppet om.

Som sagt en bladvändare, men kanske inte så mycket mer? Och ibland behövs inte det.

Vi diskuterar hos Breakfast Book Club den 21 maj.

Baksidestext:
Timanställd på hotell. Jobba tills man spyr och kastas ut när man inte behövs längre. Enda semestern man kan få är en utflykt till Slottsskogen med mobilen på så att jobbet kan nå en. Lägenhet i andra hand, men hon som hyr ut den vill ha tillbaka den omedelbart. Och de lyckade föräldrarna med sina fasta jobb reser till Paris och river ens gamla rum i villan för att få större vardagsrum.
Tjugotvååriga Martinas valmöjligheter är lätt räknade. Så när hon träffar sin gamla kompis Tessan, som erbjuder henne ett boende på en herrgård i närheten säger hon inte nej. Tessan har inte heller haft mycket att välja på. Det visar sig att hon är anställd av en gammal dam som husa. Husa på fyrtiotalet. Det är i den tiden den gamla damen befinner sig mentalt. Hon lever sitt liv som under andra världskriget och bjuder verserade herrar på inbillade middagar.
Martina och Tessan accepterar sina roller i hennes fantasivärld. De bor bra och betalar ingen hyra.
Men de blir fler. Först en vilsen tonårstjej på rymmen. Sedan två killar som Tessan och Martina träffat under en kväll på stan. Ingen har funnit sin plats i livet, men alla finner de sig väl tillrätta på herrgården. De börjar fantisera om att få leva kvar där. I Skymningslandet. De sätter en plan i verket för att få ärva herrgården. Tills en oanmäld och mycket ovälkommen besökare dyker upp. Som stör deras planer och sätter ett fruktansvärt händelseförlopp i rörelse.
Skymningslandet är en både satirisk och spännande berättelse om hur arbetslöshet och bostadsbrist kan driva unga människor in i en både lockande och farlig kollektiv fantasi

Den stumma flickan av Michael Hjort och Hans Rosenfelt

Den stumma flickan är den fjärde boken i HjorthRosenfeldts serie om Sebastian Bergman, kriminalpsykolog. En väldigt udda huvudperson med en hel del egna problem.

Det här är en spännande historia om gruppen från Rikskrim och det brott de ska hjälpa till att utreda. Det handlar minst lika mycket om gruppens relationer sinsemellan och med andra. Ett viktigt tema som går igen är också tillit och förtroende, och den eviga frågan; blir man lyckligare av att veta sanningen!?

Det jag kan invända något mot är att det är väldigt många trådar och historier som ska vävas ihop eller leda vidare i kommande böcker. Det hade känns mer helt med något färre, nu blir det lite spretigt.

På det stora hela en mycket bra och spännande deckare med intressanta personer och oväntade vändningar.

De två första delarna i serien har också filmatiserats och gick som serie på SvT för några år sedan, Den fördömde. Jag har inte sett den men det är kanske dags. Rolf Lassgård spelar Sebastian, vilket i och för sig är helt fel hos mig. Sebastian är mycket mer Robson Green, dvs. Tony Hill i serien Mord i sinnet. 🙂 Trots det har jag inte läst någon av Val McDermids böcker som ligger till grund för den serien.

När jag googlar lite ser jag att Hans Rosenfeldt har skrivit manus till den svensk-danska tv-serien Bron, som jag tycker mycket om! Kul!

Och Michael Hjorth har skrivit manus till ICAs reklamfilmer, och tv-serien Cleo! 🙂

Baksidestext:
En familj hittas mördad i sitt hem och Sebastian Bergman och Riksmord kallas in. Det är en komplicerad mordutredning och trycket ökar då den ende misstänkte hittas mördad, skjuten med samma vapen som familjen.
Det finns ett vittne till mordet på familjen. Den tioåriga Nicole har varit på besök hos sina kusiner, och hennes fotspår försvinner in i den stora skogen bakom huset. Nu gäller det att hitta henne innan mördaren får reda på hennes existens.
Nicole återfinns men är så traumatiserad att hon inte längre pratar. Det enda hon gör är att rita. Teckningarna talar sitt tydliga språk. Hon har sett mördaren.
För Sebastian blir den stumma Nicole en stor utmaning. Hon påminner om hans egen dotter som han förlorade i tsunamin, och han blir besatt av att försöka läka hennes inre. Samtidigt har mördaren fått vittring på var hon befinner sig.
I Den stumma flickan, den fjärde boken om Sebastian Bergman, visar HjorthRosenfeldt återigen sin fantastiska förmåga att skapa intriger med både psykologiskt djup och hög spänning.

Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte av Margareta Strömstedt

Det här är en liten bok om livet.

Livet sett genom Margareta Strömstedts ögon. Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte är en samling texter som behandlar olika delar av hennes liv och möten med olika människor. Astrid Lindgren har stor betydelse för henne och ägnas stor plats. Barnet är ständigt i fokus, men där finns också ett ömsint porträtt av en älskad far och hennes egen kamp att få delta, få finnas som egen person.

En text är en text är en text sägs Horace Engdahl ha sagt om det skrivna ordet, men det här är lite mer. En inblick i ett liv, en liten glimt. Insiktsfullt och nära, på gränsen till det privata. Det är det som gör det värt att läsa.

Det enda som stör mig lite är att det inte var hon själv som sa det där.. det där om förförelsen. 🙂

Förlagets text:
Människan formas genom sina möten med andra. Margareta Strömstedt har i sitt långa liv haft fler sådana spännande sammanträffanden än de flesta. Hon berättar om Astrid Lindgren, Aksel Sandemose och Tove Jansson, men ännu starkare blir skildringarna av dem som stod henne närmast: den idealiserade pappan, den älskade lillebrodern.
Barn och deras villkor är en hjärtefråga för Margareta, och det är inte för inte som hennes bana som skribent började med att hon stegade upp till Olof Lagercrantz och påpekade att DN:s barnboksbevakning var undermålig. Hennes uppdrag som barnboksrecensent ledde vidare till bland annat egna barnböcker, dokumentärer och biografier. 
Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte är ett möte med Margareta Strömstedt, fascinerande läsning både för dem som redan är bekanta med henne och för dem som aldrig träffat henne förut.

36 timmar av David Bergman

Det här är en actionthriller med samhällsinsikt!

I ett framtida Stockholm, om inte allt för många år, får vi under 36 timmar följa utvecklingen i en stad där säkerhetspolisen är korrumperad och militären invaderar. En fredlig demonstration urartar och en händelsekedja dras igång som känns makaber, men fullt möjlig. Vem kan vi lita på. Polisen? Journalisterna? Militären? Ska riksdagens makt, och folkets, sättas ur spel?

David Bergman har i 36 timmar lyckats med att hålla spänningen i liv från första till sista sidan. Det är krigstillstånd i staden med allt vad det innebär. Berättelsen känns otäckt aktuell. Men det är inte bara action, det är också relationer, samhällsinsikt och spännande inblick i de organisationer som hanterar vår säkerhet.

Författaren är själv officer och det märks, oftast på ett positivt sätt genom mycket kunskap men ibland genom lite väl långa beskrivningar av materiel och strukturer. Det saktar ner en annars mycket snygg berättelse med tydlig röd tråd. En berättelse som dessutom lämnar kvar en hel del funderingar kring vad som faktiskt är viktigt och hur vi bör skydda vår demokrati mot hot. Gillar!

Huvudpersonen Johanna Lindström hoppas och antar jag att vi får följa i kommande böcker? Jag ser fram emot det. Tack David för en läsupplevelse av, för mig, lite annorlunda slag!

Baksidestexten:
I ett dystopiskt Stockholm i en inte alltför avlägsen framtid får vi under 36 intensiva timmar följa Johanna Lindström, general och chef för Försvarsmaktens operativa verksamhet.
Det är midsommarhelg och hela staden är avspärrad. En från början fredlig demonstration mot polisens sätt att tillämpa en ny terroristlagstiftning – den så kallade Nationalsäkerhetslagen – har urartat.
Johanna hinner precis rädda sin 15-åriga dotter undan det kaos som utbryter när poliserna drar sina vapen. Men alla har inte samma tur. När tårgasens dimmor lättar har flera personer skjutits till döds av ordningsmakten.
Johanna konfronterar generaldirektören för Säpo. Och strax därefter blir hon utsatt för ett attentatsförsök.
För att skydda sig själv, sin dotter och sitt land tvingas Johanna utnyttja alla sina militära resurser. Hon är en konspiration på spåren som leder till en myndighet med hållhakar på regeringen – en myndighet som samarbetar med kriminella element och som vill förflytta makten från Sveriges regering och riksdag till sig själv …

Den vita staden av Karolina Ramqvist

Den vita staden är en fristående fortsättning på Karolina Ramqvists bok Flickvännen. I boken möter vi Karin, flickvännen, med sitt barn Dream. Mannen John finns inte kvar, det är oklart vart han tagit vägen. Karin lever nu ensam i det stora exklusiva huset hon fått, men på gränsen till en katastrof.

Här möts vi av ett tätt språk som förmedlar en passiv tillvaro på väg mot undergång. Karin lever i väntan, oförmögen att göra något, och pengarna är på väg att ta slut. Det handlar om övergivenhet, brist på insikt. Tillit och förtroenden. Hon har sitt lilla barn som hon fokuserar på, som håller henne själv vid liv, men inte är förmögen att älska, än. Dream kommer en gång ”bli det finaste hon har”. När Karin inser att hon kommer att förlora sitt hus söker hon upp sina gamla ”vänner” och ber om hjälp, men de vänder henne ryggen.

Slutet är inte givet, jag ska inte avslöja hur det går. Läs boken! Det är en liten bok med ett stort innehåll. Med ett supersnyggt omslag dessutom! Tack Norstedts för att ni gav mig möjligheten.

”Flickvännen har hamnat på min nästa-bok-hög. Den sätts dessutom upp på Stadsteatern i höst. Inbokat.

Baksidestext:
Det stora huset ser fortfarande nästan nytt ut under den grå himlen. Omkring det är tystnaden och snön. Den står i drev mot husväggen, ligger i vallar framför ytterdörren. På insidan är huset förändrat. Karin är ensam ed ett spädbarn. En dag knackar det på dörren. Hon kommer att förlora det enda hon har kvar, huset som John gav henne.

Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal

Nummer tre i påsktrion. Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal vald till årets bästa svenska kriminalroman 2014.

Det här är en spänningsroman men lika mycket ett familjedrama som en lektion i nutidshistoria. Vi får följa Helenes sökande efter sanningen. Helene som är en alldeles vanlig person, arkitekt och tvåbarnsmor. Vem var hennes syster Charlie egentligen, den syster hon knappt kände? Tog hon verkligen livet av sig? Och vad gjorde hon i Buenos Aires fyra veckor före sin död? Hur ska hon förklara allt oförklarat för sin familj?

Historien rör sig mellan Jakobsberg och Buenos Aires och mellan nutid och 70-tal. Vi rör oss i militärdiktaturens fasor i Argentina och i A-lagarnas liv på bänkarna i Jakan. I familjer där allt inte är perfekt, där man gör det man tror är bäst. Allt beskrivet varligt, med mycket mänsklighet och respekt. Med ett språk som mjukt beskriver, berättar och hjälper en framåt. Snyggt!

Slutet är olidligt spännande. Hur hänger allt ihop? Läs den! Och läs hennes tidigare böcker!

Baksidestext:
Natten mot valborgsmässoafton störtar Charlie Eriksson ner från en balkong på elfte våningen i Jakobsberg. Bakom sig lämnar hon ett liv av droger, kaos och ouppfyllda drömmar. Polisen avskriver dödsfallet som självmord. Samma natt vandrar Riddarn genom Jakobsbergs centrum, en tilltufsad man som hävdar att Olof Palme fortfarande lever. Han ser Charlie komma ut från en nattklubb tillsammans med en man som beter sig hotfullt – men vem skulle bry sig om det vittnet?
Helene har lämnat förorten. Hon har suddat ut sin bakgrund och brutit med familjen: en mamma som övergav dem, en pappa som drack, och syrran som inte kunde skilja på verklighet och fantasi. Men vem var hennes syster Charlie egentligen? Tog hon verkligen livet av sig? Och vad gjorde hon i Buenos Aires fyra veckor före sin död? Det visar sig att Charlie hade kommit ödesdigra hemligheter farligt nära. Spåren leder tillbaka till 1970-talet när deras mamma förälskade sig i en argentinsk flykting och försvann.

Den fallande detektiven av Christoffer Carlsson

Nummer två i påskläsningen blev Den fallande detektiven av Christoffer Carlsson.

Det här är den andra boken om Leo Junker, polisen med stora beroendeproblem. Den första, Den osynlige mannen från Salem, utsågs till Bästa svenska kriminalroman 2013. Och denna är inte sämre!

Leo Junker är precis som Zack en mycket tydlig huvudperson som man kommer nära och inte alltid tycker om. Men han stannar kvar.

Det är en mycket skickligt berättad historia med en språk som är precist och snyggt, en kriminalroman av hög klass om samhällsaktuella frågor. Vi rör oss i politiska utkanter, i nazistiska nätverk och bland människor som valt det extrema. Det är tight berättat, personerna beskrivs nära och intensivt. Man känner längtan och desperation i varje bokstav. Förstår hur det kan bli som det blir, ibland utan plan och genomtänkt mål.

Läser i ett sträck. Mycket stannar kvar, behöver funderas över. Det är en bra bok!

Baksidestext:
Stockholm, natten till Lucia. I en gränd ligger sociologen Thomas Markus Heber död. Leo Junker är tillbaka på våldsroteln och utreder fallet tillsammans med Gabriel Birck.
I Hebers forskningsanteckningar finns tecken som tyder på ett kommande politiskt attentat, men vem är det som ska utsättas? Och vem är den skyldige? När det otänkbara inträffar rasar ett kraftigt snöoväder, och mitt i stormen befinner sig Gabriel och Leo, som inte inser att de rör sig rakt mot gärningsmannen.
Hagsätra, femton år tidigare. På en fest träffas två unga män som råkar ha likadana tröjor. Det är så det börjar.

Zack av Mons Kallentoft och Markus Lutteman

Jag har ägnat påskdagarna åt läsning till stor del. Om som traditionen säger har jag valt krim, av olika slag.

Först ut var Zack av Mons Kallentoft och Marcus Lutteman, som är den första delen i en ny serie, Herculesserien.

Huvudpersonen, kriminalinspektör Zack, är något av en antihjälte som lever i två världar och går sina egna vägar. En väldigt tydlig huvudperson som vi får följa nära, som har sin mörka historia och sina demoner. Han lever på klubbarna och med drogerna på nätterna och som polis på dagarna, och gränserna suddas ut mer och mer, hur länge ska det hålla?

Inte så lite påminner historien om Stieg Larssons millennium-trilogi. Action är ordet som gäller. Samma driv, skickliga upplägg och våldsamhet. Det är en riktig bladvändare, svår att lägga ifrån sig. Snyggt och skickligt språk som bär berättelsen. Vi får följa med ner i Stockholms undre värld, till mc-gäng och ut i internationella ligor. Det handlar om trafficking, tortyr, våld och blod.

Och det är rätt grabbigt, inte alltid så trovärdigt, ibland lite ytligt, men som sagt… mycket spännande.

Baksidestext:
Fyra asiatiska kvinnor hittas brutalt avrättade i en lägenhet. En femte dumpas svårt stympad utanför Södersjukhuset. Att döma av hennes sargade kropp har hon blivit attackerad av hundar.
Tjugosjuårige Zack har gjort kometkarriär inom Stockholms-polisen. På dagarna är han en driven kriminalinspektör vid Särskilda enheten. På nätterna flyr han verkligheten med droger på klubbar. Han vet att det inte kommer att hålla, men de blodiga minnena från hans barndom driver honom mot avgrunden.
Jagad av polisens internutredare försöker Zack tillsammans med kollegan Deniz att lösa den värsta mordvågen i Sveriges moderna historia. Handlar det om kvinnohat, rasism eller människohandel? Det enda som är säkert är att fler kvinnor kommer att dö om de inte hittar mördaren.

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka


När kejsaren var gudomlig är en liten bok till formatet, men med ett stort och allvarligt innehåll.

Julie Otsuka skriver med lätt hand om det svåra. Vi får följa en familj i USA under andra världskriget. Familjen är namnlös i boken, vilket ger helt rätt känsla. Det här är en familj bland många, många. Osynliga människor, ett osynligt historiskt skeende som är så tydligt på många andra sätt.

Det är inte ett ord för mycket i berättelsen, och känslorna förmedlas med precision. I det lilla. I husdjuren som inte får följa med. I flickans fråga ”Är det något fel med mitt ansikte?”. I pappan som förs bort i tofflor och morgonrock. I sköldpaddan som inte längre krafsar på lådans väggar. I grannarna som inte längre hälsar.

Bilderna jag som läsare får blir väldigt tydliga i läsandet. Känslorna, upplevelserna, rädslan, ovissheten, maktlösheten, skammen och kränkningarna hos familjen blir verkliga.

Den här historien är hennes debut men äger rum tidsmässigt efter den tidigare, Vi kom över havet. Där fick de japanska ”postorderbrudarna” – som på 1920-talet anlände med båt till Kalifornien för att söka lyckan – sin historia berättad. Också den makalöst vacker och ohygglig. Och båda böckerna beskriver en del av historien som varit okänd för mig.

Det här är en viktig bok, men framför allt magisk skriven. Det går inte att lägga den ifrån sig!

Så här skriver förlaget:
Februari 1942. Solen lyser över Berkeley i Kalifornien. En kvinna stannar till utanför det lokala postkontoret, läser kallelsen som är uppsatt i fönstret och återvänder hem för att städa och packa. I likhet med tusentals andra japanska amerikaner – män, kvinnor och barn – har hon förvandlats till fienden, praktiskt taget över natten. Tillsammans med sin familj kliver hon på tåget som tar dem till ett interneringsläger i Utah. Där väntar barackerna, ökendammet, taggtråden och de många rädslorna. ”När kejsaren var gudomlig” är Julie Otsukas omskakande debutroman, som skildrar den förändrade tillvaron för Kaliforniens japanska befolkning efter attacken mot Pearl Harbor.

Sanning med modifikation av Sara Lövestam


Sanning med modifikation är svår att kategorisera. Det är spänning, det är relationer, det är psykologi, det är samhällskritiskt. Och det är fantastiskt bra skrivet!

Vi får möta Kouplan, papperslös flykting som vill överleva. Genom att erbjuda sina tjänster som privatdetektiv hoppas han kunna tjäna lite pengar. Han kontaktas av Pernilla, vars barn har försvunnit. Vad är det som har hänt? Varför vill inte Pernilla kontakta polisen? Vem hjälper egentligen vem?

Sara Lövestam är ord. Hon arbetar som lärare och älskar grammatik. Och språket i boken flyter vackert, ibland poetiskt. Det leder in mig i historien och håller mig kvar. Och väl där möter jag personer på riktigt, människor som beskrivs med värme.

Historien drivs framåt väldigt lågmält men med andlös spänning. Och upplösningen är oväntad!

Det här är den första boken om Kouplan, och jag vill genast läsa mer.

Så här skriver förlaget:
”Privatdetektiv. Kontakta mig om polisen inte kan hjälpa dig.”
Det är obehagligt att ens nämna polisen, men Kouplan måste göra det för att få rätt kunder. Han måste ha pengar och han vägrar att diska en enda tallrik till på Azads grill.
Julia är borta. Ena sekunden höll hon Pernillas hand, i nästa ögonblick var hon försvunnen. En kvinna med andra erfarenheter skulle ha gått till polisen. För Pernilla är det inte ett alternativ.
Kouplans jakt på kidnapparen leder honom in i Stockholms undre värld, men samtidigt är det något med Pernillas förflutna. Vad gör man när sanningen, som den först ser ut, visar sig vara något helt annat? Sanning med modifikation är Sara Lövestams femte roman, och den första boken om Kouplans överlevnad.