Kanada av Richard Ford


Sent om sider…

Jag läste klart denna fina bok före jul, men saker har kommit emellan. 🙂

Oj vilken bra historia, läs!

Ni vet hur det kan vara ibland, man får för sig att en bok inre är bra, inte passar en. Så tänkte jag om denna. Varför är höljt i dunkel, men troligen att den är tjock. Men jag började trots allt läsa, och fångades direkt! Vilken tur att jag började läsa.

Bokens två första meningar avslöjar egentligen hela historien. Men det funkar ändå. Han lyckas berätta en historia i efterhand, men en känsla och närvaro så att det känns som direkt upplevt. Utan att det på något sätt blir konstigt.

Det är en berättelse med små svängar i den lilla vardagen, kantad av de stora och dramatiska händelserna. Mycket handlar den också om livet, vad är det som styr våra val och hur hanterar vi konsekvenserna. Och att acceptera. Acceptera att människor är som de är och att livet inte alltid blir som man tänkt.

Den avslutas med orden ”Vi gör vårt bästa.”

Förlagets text:

Richard Ford tar oss med till amerikanska Montana och de kanadensiska prärietrakterna kring Saskatchewan. Året är 1956 och valkampanjen mellan presidentkandidaterna Nixon och Kennedy pågår för fullt.

Ett flertal händelser leder fram till att makarna Parsons genomför ett bankrån. I centrum för boken står deras barn, tvillingarna Dell och Berner. Bankrånet är bara början på en resa som bland annat kommer att innehålla tre mord, och mystiska transporter av stulet kött inom armén.

Kanada är en historia om människans mörkaste, starkaste och mest gåtfulla drivkrafter.

Lilla smycket av Patrick Modiano

En nobelpristagare!

Jag pratade om denna lilla bok i bokcirkel Under kastanjen härom dagen.

Det är en fin historia om en flicka som söker sitt förflutna och sin väg i livet i ett svart-vitt, tidlöst Paris. Som alla hans historier vad jag förstår innehåller den längtan, rotlöshet, otrygghet.

Språket är vackert och poetiskt och fullt av referenser till platser, metrostationer, gator, parker, affärer, caféer… och där tappar han mig. Det blir för mycket. Det känns som man navigerar genom en kartbild, vilket förstås är meningen och många tycker om.

Historien är lite drömlik, händer det verkligen på riktigt eller är det huvudpersonens inbillning eller dröm? Vem vet? Det är vanligtvis ett grepp jag tycker om, att inte riktigt veta. Men här blir det lite för diffust. Som en av mina vänner sa. ”Man förstår inte riktigt vad det är man inte förstår!” Det sammanfattar rätt bra. Och det behöver absolut inte vara dåligt, men heller inte bra. 🙂

Jag ger honom en chans till genom att också läsa Dora Bruder.

Förlagets text:
”Minst tolv år hade gått sedan man slutade kalla mig Lilla smycket och jag befann mig på metrostationen Châtelet vid rusningstid. Jag följde folkströmmen på rullbandet i den ändlösa gången. En kvinna var klädd i gul kappa.”
Artonåriga Thérèse tycker sig i kvinnan känna igen sin mor som påstås ha dött tio år tidigare i Marocko. Hon beslutar sig för att följa efter henne. Det blir en störtdykning ner i ett smärtsamt förflutet, i minnen som hon dittills har förträngt.

Ingen konst av Peter Esterhazy

Min första bok för året, Ingen konst av Peter Esterhazy!

Jag fick tipset av översättaren själv Ervin Rosenberg, som jag skrivit om här tidigare. Esterhazy är en ny bekantskap för mig och det är kanske på tiden att vi stiftat bekantskap.

Det är en säregen berättelse. Eller, jag vet inte ens om det är en berättelse, mer av betraktelser och ögonblicksbilder som vävs ihop till en sprudlande helhet.

Det är svårt att förstå vad boken egentligen ska vara och det hindrar mig lite i läsandet till en början. Är det verklighet eller fiktion? Handlar det om författaren själv eller inte? Men var är den röda råden? Men jag inser att det bara är att läsa på. Orden forsar som en strid ström. De olika delarna, mötena med modern, fotbollen, Ungern, efterkrigstiden, och många fler, blandas hej vilt till en charmigt osammanhängande helhet. Språket är fängslande, det måste krävt sin man att översätta, det flyter lätt och man vill läsa upp härliga meningar för någon annan hela tiden.

En sak som kanske hade hjälpt är att vara mer intresserad av fotboll än jag, det refereras en hel del. Boken har till och med fått pris som bästa fotbollsbok i Tyskland, om även något skämtsamt.

Jag tror dock att det är en bok jag kommer att återkomma till, för att läsa något stycke, en sida eller en mening. Det går lätt. Det är bara att slå upp en sida så hittar man något.

Läs den om du kan släppa kontrollen, den är lite vildsint. Den är lättläst och inte lång. 🙂

Baksidestext: ”En son berättar om sin mor. Medan har gör det ses de varje dag. De äter middag tillsammans, de promenerar i hemstaden Budapest, hon berättar historier, gamla och nya. Om femtiotalet, om Ungerns fantastiska fotbollsspelare, som uppvaktade henne och sen räddade familjen från deportation. Peter Esterhazy väver ågter samman en  familjehistoria med en skildring av den kommunistiska diktaturen. Tidigare, i mästerverket Harmonia Celestis, hade fadern hudvudrollen, nu intar modern rollen som både spelmotor och straffläggare. Det formar sig till ett säreget porträtt av en storslagen kvinna, en fallen familj och en galen tid.”

Kategorier
Uncategorized

Mitt bokliga 2014 och lite om 2015…

Jaa, hörrni.

Slutet på 2014 gick inte i läsandets tecken för min del. Och inte början på det nya heller. Jag har inte läst en rad, inte en enda under min julledighet!

Jag och mina kära har varit sjuka i omgångar från julaftonskvällen, vilket helt enkelt inte gett tid och lugn för läsning. Så kan det vara.

Resten av det gångna året har det dock blivit en del läst. Inte så mycket som tidigare år, men jag känner mig nöjd. Många fina läsupplevelser! Året har ju också innehållit andra saker som tagit min uppmärksamhet. Nytt barnbarn och ny käresta, till exempel. 🙂

Jag kan mycket väl ha glömt någon titel i min lista över lästa böcker, eftersom jag inte är så systematisk i listandet. Här har jag kanske ett lämpligt nyårslöfte, om en ska hålla på med sådant. 🙂

På det nya året tänkte jag, förutom de böcker som kommer i mina cirklar, ägna mig åt att börja läsa de böcker som är nominerade till Sveriges Radios romanpris. Det kan bli en lagom utmaning som jag kan hålla!

Den andra kvinnan av Therese Bohman
Psykodrama av Magnus Dahlström
Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson
Timme Noll av Lotta Lundberg
Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson
Twist av Klas Östergren

Lyssnarjuryns diskussioner om böckerna börjar sändas i P1 måndag 2 mars klockan 14.03 2015 och pågår hela veckan. På fredagen avslutas Romanpris-veckan med en finalsändning då segraren tillkännages.

Javisstja. 2014 års lästa böcker!

Böcker och samtal

I dessa juletider är det glöggmingel och julmarknad på förlagen! Mycket trevligt och verkligen något
att rekommendera för var och en. Ett trevligt sätt att umgås, prata böcker och hitta julklappar. För vi ger ju böcker i julklapp till alla vi känner, eller hur?! 🙂

I går var jag bland annat på Weyler förlag och träffade på en mycket trevlig man som jag kom att prata med lite. Han heter Ervin Rosenberg och är översättare. Han rekommenderade varmt en bok han översatt, Ingen konst av Peter Esterhazy. Svante Weyler pratade också väldigt varmt om boken där vi stod och pratade om den. Dessutom tyckte Ervin absolut att jag borde läsa Jon Kalman Stefansson, en isländsk författare som jag har hört talas om men inte än läst något av. Lämpligt att starta med den första boken Sommarljus. Han hävdade att jag där skulle stöta på ett fantastiskt författarskap. Självklart köpte jag dessa två böcker. Tänk vilka fantastiska möten som äger rum när man rör sig kring böcker!

Författarsamtal är en annan sorts möte som också är extra trevligt tycker jag. I alla fall de samtal som ger tid för lite frågor och som tillåter en att komma närmare författaren, både faktisk och bildligt talat. Där tycker jag Söderbokhandeln lyckas väldigt bra i sin form. Du sitter mitt i bokhandeln bland alla böcker, och får ta del av intressanta samtal mellan kloka människor. Det är verkligen lyxigt.

Igår var jag där och lyssnade på Po Tidholm som samtalade med Mats Jonsson, serietecknare och redaktör på Galago, om sin bok Norrland som kommit i nyutgåva och om Norrland i stort. Hur ser vi egentligen på vår norra landsända här i från söder? Och hur ser de på den själva? Intressanta tankar, som i och för sig fick stå lite oemotsagda. En utfrågare med annat perspektiv hade kanske varit bättre? Men han är en bra pratare Po, och delar generöst med sig av sina tankar. Erkänner också att allt inte är självklart och lätt, det finns sällan facit. Bra där.

En bra kväll alltså. Som extrabonus träffade jag på en twitter-bekant som också varit där och lyssnat. Riktigt roligt att träffas i ”verkligheten” för första gången. Vi hann med en stunds prat om böcker, cyklar och Norrland. Kul!

Mitt emellan dessa två trevliga evenemang hann jag dessutom med bokcirkeln Under Kastanjen! Att i en bokcirkel prata om en bok är bland det bästa som finns. Att få fundera, tycka, utveckla och diskutera med olika sorters människor. Det ger mer! 🙂

Karl-Bertil style

Ta från de rika och ge åt de fattiga…

Inte så dumt att tänka på året om, men så här i juletid kanske det känns än mer aktuellt? Med ta från de rika i det här fallet, så menar jag mig själv. Rik och rik, kanske inte. Men bra mycket mer välbeställd än många andra människor.

Välgörenhetsorganisationerna påminner oss om att årets julklapp kanske bör vara en gåva till bättre behövande. Vi har redan det allra mesta vi behöver, men kämpar hårt för att kunna köpa mer saker. Det känns inte smart direkt, dags att tänka om lite. Ta en del av vårt överflöd och ge till någon som behöver lite mer.

Det finns mycket vi kan göra för andra och tillsammans med andra. Jag har idag packat ihop några paket jag ska ge till Skokartongsappellen för vidarebefordran till bättre behövande. Till barn som inte annars skulle få en julklapp. Det är ett sätt. Vi kan dela med oss. Och i det här fallet tycker jag nog att alla sätt är bra.. utom de dåliga. 🙂

Gör något du med. Du hinner det. Ge en slant till en organisation, stanna upp och säg God Jul till grannen du sällan pratar med, spendera mindre pengar och hitta mer tid. Försök finna julfriden i julstressen.

Tweet seat @dramaten

Live-twittra från en teaterpremiär? Kan det verkligen vara något?

Dramaten testar nytt och öppnar upp för närmare kontakt med sina besökare. Vi är några twittrare som kommer att live-twittra från urpremiären på Johanna på Dramatens stora scen nu på torsdag. Du som inte är där kan följa vårt tyckande löpande under kvällen på Twitter genom hashtag #dramaten.

JA, vi kommer att sitta lite avskilt för att inte störa den övriga publiken. 🙂 Att ha telefonen på och dessutom använda den är känsliga saker i en teatersalong.

Detta är inte alls något nytt på världens teatrar, men kanske första gången det testas i Sverige?

Johanna är en nyskriven pjäs av den rosade dramatikern Mirja Unge. En storslagen historia i febrigt tempo om en passionerad människas uppgång och fall. En rasande uppgörelse med den pågående miljökatastrofen och en saga om en nutida Jeanne d’Arc som till varje pris vill förändra vårt sätt att leva. Johanna växer upp på landet, meckar med mopeder och längtar efter en större mening. Snart upptäcker hon en märklig förmåga. Hon kan känna skogens hjärta slå och hör att den ropar på hjälp. En stulen motorsåg och mycket envishet senare befinner sig Johanna i maktens korridorer. Som nybliven politiker möter hon granskningar, hot och hat. Men Johanna vägrar kompromissa. Är det hon eller resten av världen som är galen?

Det ska bli roligt att samarbeta med Dramaten om detta och testa något nytt! Kanske hinner jag inte skriva allt jag vill förmedla, kanske tar det fokus från upplevelsen, eller kanske ger det en större upplevelse? Vi får se! Följ mig gärna på Twitter! @kattishj

After-Augustgala

Igår var kvällen vi väntat på sedan nomineringarna den 20 oktober.

Många böcker har lästs, många samtal har förts, många tummar har hållits. Dags för Augustprisgala i Stockholms konserthus!

Det var verkligen en fin kväll med många upplevelser. För kvällens musikaliska underhållning stod Sofia Karlsson och Erik Gadd. Amanda Ooms, kvällens konferencier, skötte sig på sitt alldeles speciella sätt alldeles utmärkt.

En sal fylld med förväntansfulla människor, läsande och bokälskande människor, som med förtjusta utrop, besvikna suckar och glädjetjut gav kvällen färg.

Kvällen inleddes med Lilla Augustpriset, kanske det viktigaste priset för kvällen. Priset som delas ut till en ung skribent och där vinnaren utses både genom en jurybedömning och allmänhetens röster. Priset delades ut av kulturminister Alice Bah Kuhnke.

Årets vinnare blev Orangeriet av Matilde Villegas Bengtsson! I Orangeriet skildras Uno och hans ensamstående pappas liv. Inuti Uno pågår känslan av att hans kropp inte är hans egen, att han borde ha en flickas kropp. Han drivs mellan den hans vänner tror att han är och den han vill vara. En lågmäld och samtidigt gåshudsladdad berättelse som tar plats under orangeriets tomatplantor, i den bortgångna moderns garderob och på en fest där Unos identitet avslöjas.

Och så till Augustpriserna! Precis som förra året presenterades varje nominerad bok av en utsedd läsare. Ett mycket lyckat koncept! Att få höra en personlig skildring av böckerna ger verkligen mervärde. Det hoppas jag man fortsätter med.

Vinnaren i klassen Årets svenska fackbok blev Naturlära av Lars Lerin. En fantastiskt fin bok som presenterades mycket fint av galleristen Lixuan An, som menade att ”ingen kan fånga naturens magi bättre än Lars Lerin” och att ”naturen är vår frälsning, och Lars Lerin visar oss vägen dit”.

Vinnaren i klassen Årets svenska barn- och ungdomsbok blev Mördarens apa av Jakob Wegelius. Den presenterades som en utmärkt högläsningsbok av världsomseglaren Linda Hammarberg, nyss hemkommen från en fyra år lång seglats.

Och sist men inte minst Årets svenska skönlitterära bok. Den för min del mest spännande klassen, där jag läst de flesta nominerade böckerna och min favorit till sist stod sig … Kristina Sandberg fick priset för sista delen i trilogin om Maj, Liv till varje pris. En fantastiskt fin bok jag skrivit om lite tidigare. Kristina är också en väldigt trevlig person som bjuder på sig själv och ömmar om sina läsare. Det är förstås extra sympatiskt!

Boken presenterades av Margareta Winberg, tidigare bl.a. socialdemokratisk minister. Hon sa  ”Liv till varje pris” är en utomordentlig skildring av ett frö till en feministisk samhällsutveckling, tillade att romanen lär den som inte var med att den utvecklingen kostade på, och gjorde ont och att vi aldrig vill tillbaka.

Vid en pratstund efteråt berättade Kristina att nu väntar resor och evenemang då hon kommer att prata om sin bok. Hon kommer till exempel till Kulturhuset i mars, och samtalar då med Helena von Zweigbergk om böckerna om Maj.

Och så mingel förstås, mingel före och mingel efter. Många trevliga och glada människor och bubbel i glasen. Som det ska vara när det är gala! 🙂

Läs mer om priset och galan och alla de nominerade på www.augustpriset.se . Jag är mycket glad över att ha fått möjlighet att följa detta på nära håll, läsa och delta. Tack!

 

Volti Subito av Virpi Pahkinen

Jag skriven inte bara om böcker utan även om … till exempel dans! 🙂

Ikväll såg jag uruppförandet av Virpi Pahkinens nya verk Volti subito, med sex dansare och nyskriven musik av Jonas Sjöblom och Gunnar Idenstam. En fantastisk upplevelse av rörelse, liv, hastighet och långsamhet. Volti Subito är just en musikalisk term som betyder ”vänd hastigt”.

Jag fångades av Pahkinen när hon gjorde Sorgfågel i Dramatens Mio min Mio, 1997. En mycket fin föreställning på många sätt som både jag och barnen uppskattade, och hennes magiska tolkning av sorgfågeln var magisk. Hon är en helt speciell dansare som förmedlar en känsla som ingen annan.

Jag har följt henne på håll lite genom åren och vi möttes igen när hon uppträdde vid Historiska museets utställning ”Maria – drömmen om kvinnan” 2009 med sitt verk Kalagni.

Och vid Stockholms kulturnatt nu i våras dansade hon bland skulpturerna på Liljevalchs tillsammans med Fredrik Quiñones, som också dansar i Volti Subito.

Sammanfattat… gå genast och se Volti Subito på KulturhusetStadsteatern! Eller se och se, upplev. Det är en föreställning som du både ser och känner.. och hör och förnimmer, med både kropp och själ.


VOLTI SUBITO av Virpi Pahkinen from Kulturhuset on Vimeo.

August, august…

Ni missar väl inte alla bra, intressanta, spännande och oväntade samtal? I Augustpoddens alla avsnitt kan du höra.

Augustpodden bjöd in de nominerade författarna för att samtala om sina böcker med varandra. Inför samtalet bad vi dem att också att skriva ett brev och själva presentera sina böcker. Här är resultatet, Augustfilmer.

Och på måndag är dagen A. Augustgalan i Konserthuset. Och jag kommer att vara där! 🙂

Då tillkännages under festliga former vilka tre av 18 nominerade böcker som belönas med Augustpriset. Dessutom avslöjas vinnaren av Lilla Augustpriset.