Jaha.. jag kanske ska förklara var det kommer i från.. det där sandkornet. 🙂
Jag är lite förtjust i Wiliam Blake och särskilt hans dikt Auguries of Innocence. Därav namnet. Typ. 🙂
Det är en väldigt lååång dikt, jag publicerar början här. Via länken kan du höra den i sin helhet.
To see a world in a grain of sand,
And a heaven in a wild flower, ’
Hold infinity in the palm of your hand,
And eternity in an hour.
A robin redbreast in a cage
Puts all heaven in a rage.
Sådärja, lite mer böcker lästa och fler på gång.
Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg på Besökarbloggen på Kulturhusets webb om en författarkväll jag var på. Release me: Kamp och försoning på Kulturhuset. Nu har jag läst två av de böcker jag köpte då. Porslinsfasaderna av Sven Olov Karlsson och Inte helt hundra av Caroline Hainer. Två härliga böcker på helt olika sätt.
Inte helt hundra handlar om Caroline som får relationsförbud av sin terapeut. Det är en självbiografisk roman, hennes debut, och det är verkligen modigt att vara så öppen om sig själv. Vi får följa Carolines relationshistoria och samtalen med terapeuten. Varför fungerar det inte? Hur ska man egentligen vara för att kärleken ska komma? Vi får träffa hennes mer eller mindre lyckade pojkvänner… och se hennes egna tillkortakommanden i relationerna. Och hur hon till slut ser den röda tråden och förstår. Den är skriven med mycket humor och innehåller en hel del igenkänning. Caroline intervjuades om sin bok i Babel den 10 mars.
Porslinsfasaderna handlar också om relationer. Men på ett helt annat sätt. Vi får träffa familjen Silver i den lilla byn Eriksfors i Västmanland. Historien i bruksorten och slitet i början på förra seklet, hur familjen bildas och lever med tiden. Det här är en familj som är eljest. Jag har lite erfarenhet från landsbygden i norrlands inland och detta är precis likadant. Bekant. Det handlar framför allt om Saga Silver och hur hon på alla sätt styr sin familj och omgivning. Det handlar om att kämpa för att följa sina drömmar, eller kämpa för att till varje pris dölja dem. En helt fantastisk historia som är lätt att ta till sig.
Jag har också tipsat om Inte helt hundra på boktipsare.se. Du kan se vilka böcker jag tipsar om där i högerspalten här på bloggen.
Kamp och försoning passar också väldigt väl in på Kristian Lundbergs nya bok En hemstad. Ännu ej läst, men nu i min ägo fint signerad. Jag var på Söderbokhandeln idag och lyssnade på Kristian när han berättade om sin bok och en hel del om sin uppväxt i Malmö. En uppväxt i misär, som han tagit sig ur mycket på grund av litteraturen. Att ha tillgång till en annan värld och ett hopp om ett bättre liv. En bibliotekarie räddade hans liv, berättade han. Bara genom att ge honom tillgång till böckernas värld.
Jag har läst Yarden och Allt ska vara kärlek tidigare, och de har fångat mig helt. Hans texter drabbar på något sätt. Det är så, rent ut sagt fördjävligt och naket, att det inte går att värja sig. Samtidigt finns där hopp och tro. Så väldigt läsvärt. 
I Kamp och försoningsfacket passar säkerlligen också Paradisträdgården av Amy Waldman. Nyss införskaffad på Pocketshop efter tips av Bia Sigge och Marcus Stenberg, som jag följer på Twitter.
Nästa helg är det BOKRESA med Breakfast book club! En hel helg i bokens tecken, tillsammans med ett helt gäng boknördar. kan det bli bättre!!? Under veckan läser jag klart Sång till den storm som ska komma, bokprat om den är en av alla härliga aktiviteter under helgen. Men jag återkommer om det… 🙂
Som sagt, du kan läsa och se mig även även här:
boktipsare.se
kulturhusetbesokarna.wordpress.se
twitter.com/kattishj
instagram.com/kattishj
Nu blir det lite bokprat. Har läst, läser och kommer att läsa. Precis som vanligt.
Har precis bokpratat (med Breakfast book club), och boktipsat (på Boktipsare.se) om Den okända historien av Monica Ali. Mitt omdöme var något i närheten av ”nja”. Fastnade inte för den flaxiga historien. Har förstått att hennes debut, Brick Lane, ska vara mycket bra. Får ge henne en chans till kanske..
I morgon är det bokprat Under Kastanjen med enbokcirkelföralla.se. Då pratar vi om Madame Bovary av Gustave Flaubert. En klassiker! Jag läser det sista nu ikväll. Gillar mycket än så länge, förvånansvärt mycket fungerar alldeles utmärkt även idag. Och det är ett vackert och tillgängligt språk.
Och så är det snart påsk. Och än mer tid för läsning. 🙂 Kanske ute i solskenet om det vill sig väl. I närmast-på-tur-högen har jag:
Och så lutar jag åt att krydda det hela med lite lättläst krim-pocket . Kanske Arne Dahls nya, eller Anne Holt?
Jag tar mig tid till annat också! Promenader, middag med nya vänner, middag med mina kids, lite spinning kanske.. och sedan är helgen över. Men det kan hända att det blir helt annorlunda också!
Dags att skriva lite om årets Stockholm-läser-bok, Var det bra så? av Lena Andersson.
Stockholm läser är ett projekt som drivs av Stockholms stadsbibliotek och Författarcentrum. Varje år väljs en bok ut av en jury bestående av bokläsare av olika slag. Inom Stockholm läser anordnas under året läsecirklar, författarsamtal och evenemang med anknytning till boken.
Boken har getts ut i en nyutgåva med ett förord av Qaisar Mahmood, författare och avdelningschef på Riksantikvarieämbetet.
Lena Andersson är en känd författare och skribent, du ser henne till exempel på ledarsidorna i DN.
Var det bra så? skrevs redan 1999 och utspelar sig i Stockholmsförorten Tensta. Vi får följa Lotta Svensson en ung tjej och hennes liv i hemmet, skolan och bland kompisarna.Temat är i mångt och mycket innanförskap eller utanförskap, och trots att den allmänna debatten säger etnicitet så visar det sig att det kanske istället handlar om socioekonomiska förhållanden? Många är utsatta, ensamma och utanför, och det beror inte på ursprung eller hudfärg.
Det här är en bok som i högsta grad är aktuell även idag. Hur vi egentligen ska leva tillsammans i samhället är en fråga som behöver diskuteras ständigt. Boken väcker många tankar och funderingar, och utmanar ens föreställningar och fördomar. Inte alltid lätt men nödvändigt.
Jag önskar att alla läste den, men framför allt att alla diskuterar frågorna på ett konstruktivt sätt. Som Lena Andersson sa i en diskussion om boken på Kista bibliotek. – Vi är alla olika oberoende var vi kommer ifrån, vi borde kunna lära oss att leva tillsammans och sträva mot gemensamma mål. Det är inte alltid lätt och friktionsfritt, men måste det vara det?
Qaisars förord ger ännu en syn på saken. Vi tänker olika i olika situationer i livet. Vi kan lära oss.
Läs, läs, läs!!
Idag har jag varit på Sturebiblioteket och bokpratat. Ett trevligt litet bibliotek som ligger i Östermalmstorgs tunnelbanestation. Udda grepp, men troligen riktigt fiffigt. Biblioteket är lite anpassat till snabba besök. Man kan till exempel låna en färdig bokkasse på utvalt tema, en T-påse. (strålande tänkt!!) Det kommer klart bli fler besök där.
Men bokprat var det ja.
Det var Sturebiblioteket som tillsammans med Breakfastbookclub.se och bokcirklar.se anordnade en diskussion om socialt läsande i stort och ett särskilt bokprat om Det gula huset, en novellsamling av den isländske författaren Gyrdir Eliasson.
En panel med företradare för arrangörerna samt Rose Lagercrantz (bokcirklare i bl.a. Lundströms bokradio) diskuterade fenomenet bokcirkel och dess utveckling och intåg i sociala medier. Allas känsla var att cirklandet har gått upp kraftigt på senare år, kanske på grund av att kontaktskapande med likasinnade blivit enklare genom sociala medier. Att bokläsandet skulle gå ner kände ingen igen. Men det var kanske inte så konstigt i det gänget. 🙂
Att bokcirkla i nya föränderliga konstellationer på nätet eller utanför blir vanligare. Breakfastbookclub är en bokcirkel öppen för vem som helst att delta när det känns bra. På bokcirklar.se, pratar man om bökerna på nätet. Båda dessa former öppnar för nya möten inte bara i böckerna man pratar om utan också mellan personerna som deltar. Att bokcirkla i radio, i dagstidningar, på museer är andra former som kommer. Det blir säkert fler framöver.
Varför vill vi då träffa främmande människor och prata böcker? Det kan bero på att vi mer och mer vill dela våra upplevelser med andra. Internet och sociala medier inbjuder till det, och med ett givet samtalsämne är det lättare att träffas även om man inte känner varandra.
Och så var det dags för massbokcirkel! Alla närvarande diskuterade som sagt Det gula huset, en novellsamling av den isländske författaren Gyrdir Eliasson.
En novellsamling lika lång som en vanlig novell. Klart annorlunda! Men han är oerhört skicklig med språk och upplägg.. de små historierna gav verkligen mersmak och var som små tankemoln nedsläppta i sinnet. Inte alls svårt att hitta in och få en känsla för situationen som beskrevs. Vi funderade och pratade länge om vad symboliken ville säga. Ljus på olika sätt var till exempel närvarande i alla berättelser, så också ofta relationen mellan far och son på olika sätt. Och han är ju islänning, självklart fanns det småfolk med. På tåget hem läste jag om boken.. och såg nya saker utifrån vår diskussion som jag inte tänkt på första gången.
Detta är en riktigt bra bokcirkelbok, om än i formatet petit. 🙂
Börjar med det uppenbara. Jag inser mina begränsningar. Inga 100 på 100 dagar. Så, då vet ni. 🙂
Nu lite kultur!
Jag var på Thielska galleriet igår och såg Munch-utställingen. En riktigt fin liten utställning på ett vackert ställe. Jag har inte varit där tidigare, konstigt nog. Men kommer säkerligen att besöka igen.
När jag besökte en god vän och kollega i Oslo i höstas var vi på Munch-museet förstås. Och det var stängt för omhängning. Årets besvikelse. Det jag fick med mig därifrån var en fin affisch och en smarrig bakelse med skriet-bild. När denna utställning dök upp på hemmaplan blev jag verkligen glad. Äntligen.
Jag vet inte så mycket om Munch. Egentligen bara att han målat Skriet och är en av Norges stora målare. Utställningen här heter Munch! – Nietzsche, Thiel och Nordens störste konstnär. Thiel beställde ett stort porträtt av filosofen Nietzsche av Munch, och det är grunden i utställningen. Stommen och grunden i utställningen är de 95 grafiska blad, museets egna och som samlats ihop. Där kommer konstnären väl fram tycker jag. Man kan se grunden i hans konstnärskap.
Börja med grafiken och ta dig tid att se på alla verk.
I den stora salen har man samlat i hop de stora praktverken i olja. Som motsats till grafiken så ljungar färgerna över dukarna här. Självklart är detta dyrgripar och det är en extra säkerhetskontroll innan man går in där. Men det funkar smidigt. Det stora porträttet av Nietzsche är det första som blicken fastnar på. Imponerande. Men ändå inte min favorit. Det måste vara målningen med hans döende syster och mamma. Massor av färg och känslor.Vi satt därinne en bra stund och bara tog in allt det otroligt uttrycksfulla.
Jag läste på Thielskas facebooksida var det över 1000 besökare där samma dag som oss.
Det man lite försiktigt kan konstatera är att de inte är riktigt vana vid en publikmagnet som denna. Det är ett litet hus, det finns inte riktigt utrymme för allt det där som är självklart på ett museum/utställningshall nu för tiden. Jag talar om shop, cafe, garderob, kassa.. ja ni förstår. En mindre tålmodig person kan ha synpunkter. Nu är jag inte den som retar sig i första taget, så det var lugnt.
Monica Ahlström driver café där nu. Riktigt gott fika helt enkelt, och Monica serverade själv kaffe och plockade disk. Imponerar. Ett litet minus då för att mycket av det som angavs på menyn var slut. Hade varit enkelt att bara sudda ut (griffeltavla) så hade förväntningarna och besvikelserna eliminerats. Hälsar en konferensordnare till vardags. 🙂
Och så det viktigaste kanske, som de faktiskt försökt att ordna på det sätt som fungerar när vi pratar om gamla hus. Det finns TVÅ toaletter inomhus. Inte jättebra vid publikrusning. Man har då valt att placera ett gäng uppvärmda bajamajor utanför på gatan. Helt klart en godkänd nödlösning. Men hur har man tänkt sig det hela framöver? Så roligt är det ju inte.
Sammanfattning. Gå och se! Var beredd på en fantastisk utställning och kanske lite kö någonstans.
En influensa kom ivägen…
Ligger ohjälpligt (?) efter med spännande uppdateringar till er. Ska försöka ta tag i saken inom kort.
Hav förtröstan!
Startat dagen med bokfrukost på Vetekatten, det är en väldigt bra början och lägger grunden för en fortsatt bra dag. En dag som jag avslutar med afternoon tea och bokprat på Stockholm Tea & Garden med Enbokcirkelföralla. Sämre dagar finns. 🙂
Morgonens bok var Mörk Jord av Belina Bauer, eftermiddagens blir Livet efter dig av Jojo Moyes.
På bokbordet ligger just nu en stor hög. En bokresa är inbokad (!) i april. Beläst är ordet och jag får tillfälle att möta massor av spännande och trevliga människor dessutom!
Ja.. dags för ett litet inlägg om spinning.
Jag är helt såld. Har verkligen hittat min motionsform. Stillastående cyckel innomhus i flock till hög musik och hojtande ledare. Det passar mig som handsken… cyckelhandsken. :-)’
Men det har också tagit mig längre. Jag har börjat cykla utomhus och mitt närmaste mål nu är Tjejvättern i juni. Och är jag på g att köpa en cykel. Vad ska det här sluta? Det ena ger ju det andra därför tränar jag skivstångspass och core också. För att få till en bra helhet. Och allt funkar finfint och är jätteroligt. Tänk vad lite upptäckarlust och mål kan göra!
Allt sker på Friskis i Jakan. Det blir att jag hänger där en del… 🙂
Idag har jag dessutom involverat mig lite mer och deltar i arrangerandet av Vasaloppsspinning. Vi cyklar samtidigt som vi tittar på andra som skidar. Superkul!
Några artiklar har fångat mitt öga… jag skönjer ett samband. Hur tar vi hand om våra ungdomar egentligen? Vems är ansvaret? Det är lätt att säga; någon annans. Men sanningen är ju att vi alla har ansvaret för våra barn, för vår gemensamma framtid, för det samhälle vi vill leva i. Du och jag.
Ångest ger höga betyg
Elevernas personlighet avgör vilka betygen blir. Sambandet slås fast i en ny doktorsavhandling. De som drivs av oro och plikt får högre betyg.
Stort antal självmord bland unga i Bromma
Det har varit flera självmord bland unga i Bromma i västra Stockholm. När församlingen summerade 2012 visade det sig att man hanterat nio självmord bland ungdomar under året.
Vår generation kommer att flippa ur
2000 personer ska, på regeringens uppdrag, utbildas i ”Första hjälpen till psykisk hälsa”, projektet testas under 2013 i Stockholms län och Jönköpings län.