Sanning med modifikation är svår att kategorisera. Det är spänning, det är relationer, det är psykologi, det är samhällskritiskt. Och det är fantastiskt bra skrivet!
Vi får möta Kouplan, papperslös flykting som vill överleva. Genom att erbjuda sina tjänster som privatdetektiv hoppas han kunna tjäna lite pengar. Han kontaktas av Pernilla, vars barn har försvunnit. Vad är det som har hänt? Varför vill inte Pernilla kontakta polisen? Vem hjälper egentligen vem?
Sara Lövestam är ord. Hon arbetar som lärare och älskar grammatik. Och språket i boken flyter vackert, ibland poetiskt. Det leder in mig i historien och håller mig kvar. Och väl där möter jag personer på riktigt, människor som beskrivs med värme.
Historien drivs framåt väldigt lågmält men med andlös spänning. Och upplösningen är oväntad!
Det här är den första boken om Kouplan, och jag vill genast läsa mer.
Så här skriver förlaget:
”Privatdetektiv. Kontakta mig om polisen inte kan hjälpa dig.”
Det är obehagligt att ens nämna polisen, men Kouplan måste göra det för att få rätt kunder. Han måste ha pengar och han vägrar att diska en enda tallrik till på Azads grill.
Julia är borta. Ena sekunden höll hon Pernillas hand, i nästa ögonblick var hon försvunnen. En kvinna med andra erfarenheter skulle ha gått till polisen. För Pernilla är det inte ett alternativ.
Kouplans jakt på kidnapparen leder honom in i Stockholms undre värld, men samtidigt är det något med Pernillas förflutna. Vad gör man när sanningen, som den först ser ut, visar sig vara något helt annat? Sanning med modifikation är Sara Lövestams femte roman, och den första boken om Kouplans överlevnad.