Katarina Wennstam har förmågan att skriva spänningsromaner som håller en fången mitt i den verkliga verkligheten som finns runt om kring oss. Det är till vardags liksom. Våra fördomar och förutfattade meningar lyfts fram i ljuset och gå inte att bortse ifrån
Det gäller också Skuggorna. Denna gång handlar det om talionsprincipen, ett öga för ett öga, en tand för en tand… Lätt att sympatisera med i ett första skede, visar sig rätt ohyggligt i nästa.
Vad händer i ett samhälle där delar av befolkningen känner sig rättslösa? Och tar lagen i egna händer för att skipa rättvisa.
Det här handlar om en grupp kvinnor som ger tillbaka. Planerat och organiserat söker de upp män som dömts för kvinnofridsbrott, och ger tillbaka med samma mynt. Ett öga för ett öga. Inte mindre inte mer. Polisen Charlotta Lugn kommer gruppen på spåren och inser vidden av deras verksamhet. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare i de här fallen?
Det kanske mest intressanta i boken blir effekten av att det är kvinnor som denna gång är förövare, och hur det påverkar männen i samhället, alla män. En fantastisk passage är när polisen har presskonferens och varnar män för dessa kvinnor, och uppmanar männen att inte röra sig ensamma på stan. När det blir tvärt om blir det helt plötsligt nästan absurt. Värt att fundera på.
Läs, läs! Och läs förresten alla Katarina Wennstams böcker! Låna på biblan, köp i din lokala bokhandel eller på till exempel Adlibris.
Inlägg 13/100 i utmaningen #blogg100