Etikett: Albert Bonniers Förlag

Kategorier
Lästa

Svart sol

Det här är spännande! På riktigt! Svart sol av Andreas Norman var sommarföljetong i DN i somras, men jag missade den då. Men den blev läst under hösten, och det är jag glad för.

Här är tempot snabbt men också väldigt realistiskt. Det känns inte konstgjort någonstans och jag dras snabbt in i berättelsen. Vi är mitt i samtiden, med säkerhetspolis, terrorhot, vit makt och politiskt spel. Men vi är också i Bentes liv, hur vill hon egentligen leva det?

Juni 2020. En desperat kvinna blir tvångsintagen på Mälarsjukhusets psykiatriska avdelning. Enligt läkarna är hon psykotisk. Själv hävdar hon att hon måste förhindra ett terrordåd.
Bente Jensen leder en infiltration mot svenska högerextremister och är en grupp hårdföra medlemmar på spåren. På nätet går rykten om en förestående attack. Men när hotet visar sig finnas på närmare håll rämnar Bentes tillvaro och hon tvingas gå i närkamp med en undflyende fiende ur sin egen historia. Samtidigt samlar sig mäktiga krafter till en attack som kan förändra Sveriges framtid för alltid.

Det här är en spänningsroman som tar oss mitt in i ett händelseförlopp som inte alls är otroligt. Både berättelse och människor är skickligt framskrivna, det känns engagerande och äkta. Jag antar att det ligger mycket, mycket research och kompetens bakom alla detaljer som får helheten att vara så solid. Och sättet att skriva och behandla språket bara förstärker helheten, den är klockren!

Jag kommer absolut läsa mer av Anders Normann, få lite bakgrund till berättelsen om Bente, men jag vill också veta vart hon tar vägen.

Kategorier
Lästa

Djävulens advokat

Katarina Wennstams böcker i justitia-serien är lika mycket bildning som spänning. I botten ligger resonemang om lagstiftning och juridik, både faktiskt och moraliskt. Och hon lyckas väva in det i berättelsen utan att det känns som att jag blir skriven på näsan. Det är skickligt.

Men det handlar minst lika mycket om relationer, om människorna runt händelserna, som spänning. Familjen, advokaterna, grannarna och journalisterna. Hur påverkas de, och hur kan de påverka?

Blod finns. Men ingen kropp. Nora Ljungberg är försvunnen, och spåren pekar mot ett gammalt fall där mördaren aldrig dömdes för mord, utan bara för brott mot griftefriden. Det spektakulära fallet leder kriminalkommissarie Charlotta Lugn och journalisten Jane Wester tillbaka i tiden. Jane såg på nära håll hur mördarens advokat lyckades utnyttja de juridiska kryphålen, och kanske blev priset för högt? I Djävulens advokat, den elfte delen i Katarina Wennstams Justitia-serie, är det lagen själv som är anklagad.

Det här är en bok att diskutera! Precis som alla hennes böcker. Hur fungerar det svenska rättssystemet som är en grundsten i vår demokrati? Hur mycket spelrum finns för män jämfört med kvinnor? Hur kan vi påverka för att förändra och förbättra?

Wennstam skriver vant och skickligt om viktiga frågor. Hon är alltid värd att läsas och lyssnas på.

Kategorier
Lästa

Hjortronlandet

Jag läste en fin artikel om Sara Lidman och Hjortronlandet av Sverker Sörlin i DN här om dagen. Den fick mig att leta upp boken och börja läsa.

Det är något med Västerbotten i allmänhet, och kanske Sara Lidman i synnerhet som slår an en sträng i mig. Kanske är Norrlands inland min hembygd, trots att jag aldrig bott där?

Hjortronlandet är skriven 1955 och handlar om Västerbottens inland under mellankrigstiden. En tid av kolonisering, då järnväg bröts, skogar höggs, myrar dikades. Då torpare försökte överleva på den kargaste av platser.

BARA SÄLLAN — en gång vart sjunde eller tionde år — är vädret sådant att hjortronen kan mogna på myrarna runt Ön uppe i Västerbottens vildmark. Då täcker bären i milsvida mattor den jord som annars knappt bär gräs åt fåren. I lika utarmad grund spirar Öns människor, men romanen om deras öden har ändå blivit en rik, ibland munter, ibland hjärtskärande bok, där livet pulserar i varje rad och varje ord blir en protest, lågmäld eller lågande, mot människans villkor.

BARA SÄLLAN förmår en roman att som Hjortronlandet genast föra läsaren in i sin värld och låta honom träffa alltigenom levande människor. Franz, Claudette, Marit, Robert, Nordmarks och Skrattars — de är inga litterära symboler utan mångskiftande mänskliga varelser, uppbyggda av ont och gott, av ynkedom och ibland något litet storhet.

Språket är poetiskt målande och dialektalt till stor del. Ibland får jag stanna upp och läsa högt för att förstå detaljerna. Och jag trollbinds. Förflyttas till en annan tid, ett annat liv. Får ta del av armod och lycka. Författarens kärlek till människor, av alla sorter, lyser igenom. Här får alla plats och hur otrevlig och obehaglig hen än är.

Det här är verkligen en bok jag vill rekommendera! Den är svår att beskriva, måste upplevas. Den berättar om oss människor.

Är du nyfiken på att veta mer om Sara Lidman, kika in hos Sara Lidman-sällskapet.

Kategorier
Event

Augustpriset

Och nu är det avgjort! Här är de, vinnarna! Vann rätt bok?

Vinnarna är:

Årets svenska skönlitterära bok: Samlade verk, Lydia Sandgren, Albert Bonniers Förlag
Lydia Sandgren bygger och befolkar ett eget litterärt universum fyllt av levande detaljer. Göteborg, med svartklubbar, sunkhak och universitetsbibliotek, blir spelplats för ett triangeldrama där den försvunna Cecilia är det svarta hål kring vilket romangestalterna graviterar. Samlade verk är en kärleksförklaring till litteraturen.

Årets svenska fackbok: Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige, Elin Anna Labba, Norstedts
Elin Anna Labba beskriver renskinn som ”så mjuka att det känns som att handen ska smälta när man stryker dem”. Med samma stillsamma poetiska kraft i språket synliggör hon Sveriges tvångsförflyttningar av samerna, tvångsförflyttningar som söndrat urgamla släktband, nätverk och flyttleder. Genom att även väva in vittnesmål, arkivfotografier, kartor, jojkar och myndighets-papper riktar hon i denna mycket vackert formgivna bok nytt ljus på en mörk del av Sveriges historia.

Årets svenska barn- och ungdomsbok: Humlan Hanssons hemligheter, Kristina Sigunsdotter & Ester Eriksson, Natur & Kultur
Balansakten mellan existentiell smärta och humor är kongenial i Humlan Hanssons hemligheter. Den avväpnande berättelsen om bästissvek och växtvärk kickstartar i dagboksformat. Kristina Sigunsdotters text är skruvad och sällsynt levande. Ester Eriksson excellerar i svärta, i illustrationer som fångar Humlans konstnärssjäl. Här har hästtjejerna faktiskt hästhuvud, och den psykiskt sjuka fasterns konstnärskap ger relief åt Humlans tillvaro i ett text- och bildsamarbete som bjuder på vrålskratt och hjärtenyp.

Idag var det dags igen! Det årliga Augustpriset delades ut. Eller AugustprisEN är det ju. Det delas ut j ut pris i tre klasser. Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. De 18 titlar som nominerats presenterades vid en sammankomst på Södra Teatern tidigare i höst.

Augustprisnominerade 2020, Foto: Sören Andersson

Jag har denna gång bara läst EN av de nominerade; Familjen, Johanna Bäckström Lerneby. Den tyckte jag var bra, men kanske inte vinnarmaterial. Och det visade sig ju vara rätt.

De nominerade i den skönlitterära klassen står nu på min läslista, några av dem i alla fall. Det gör även flera av fackböckerna! Fackböcker blir mer och mer lika skönlitterära böcker tycker jag, mer fokus på berättelser än fackkunskap, men det får bli ett eget inlägg…

Kategorier
Lästa

Midsommarnattsdrömmar

I midsommartid kan det ju vara lämpligt att läsa Midsommarnattsdrömmar av Bengt Ohlsson.

Det är en berättelse som ligger nära mig på något sätt. Kanske för att personerna det handlar om lever i Stockholm och är i min ålder. (Och Bengts, vi gick på Kungsholmens gymnasium samtidigt, han en årskurs över mig. ) Jag kan relatera till deras liv och många av händelserna.

Året är 1988. Ett kompisgäng i 25-årsåldern åker till Roslagen för att fira midsommar. Under kvällen berättar Jenny och Olof att de väntar barn. Nyheten fyller vännerna med en hisnande känsla. Är det redan dags att bli vuxna? Men de har alla förutsättningar att skapa den lyckligaste generationen någonsin. De vet det inte än, men det gemensamma midsommarfirandet kommer att bli en tradition som de försöker hålla fast vid.
Vi får följa en handfull unga människor upp i vuxenlivet och medelåldern, genom förälskelser, otroheter och skilsmässor.
Vännerna försöker handskas med alla svårigheter livet har i beredskap för dem, och sen inser de att det obegripliga har hänt också dem: att de börjar bli gamla, och att mycket redan är för sent.

Jag kan som sagt relatera till allt som händer dessa människor som vi får träffa vid tre tillfällen i deras liv, 1988, 2008 och 2018, då de firar midsommar tillsammans, men det skaver. De träffas, inte för att de kanske egentligen vill det utan för att det slumpar sig så. Gamla vänner som träffas mycket eller lite, vänner som till en del lever på minnen av varandra. De vill varandra väl men ser de ens varandra i nuet?

En sak gör mig lite matt med berättelsen, det är att ALLT händer dessa utvalda. Redan 1988 när de är i 25-årsåldern, funderar de över livets svårigheter. Alla bekymmer som på något sätt kan uppstå i ett liv händer dem på olika sätt och de diskuterar, tolkar, gissar, tänker på ett sätt som jag inte kommer ihåg att jag gjorde.

Det är relationsproblem av alla sorter, det är funktionshinder och arbetslöshet… emellanåt får jag kämpa med att hålla isär allt och läser nästan på inandning. Nog för att jag älskar relationsberättelser, men det blir lite för mycket av det goda helt enkelt.

Jag gillar Bengt Ohlssons berättelser mycket, han är en författare jag läser när han kommer med nytt så mina förväntningar var höga, det var kanske ett aber i sammanhanget. Men det är snyggt skrivet, det är skarpt iakttaget och jag vill läsa vidare för att se vad som händer .. eller inte händer.

Här har jag skrivit om hans tidigare böcker, och lite annat.

Kategorier
Lästa

Tyska huset

Tyska huset av Annette Hess är en historisk roman som får mig att fundera över rätt och fel, skuld och ansvar. Både hos enskilda personer och hela folk. Den väcker många tankar och känslor.

Berättelsen tar upp historiska händelser vi aldrig får glömma, som vi ständigt måste minnas och prata om, förintelselägren under andra världskriget. Minnas vad som hände, minnas hur vi nästan glömde. Hur det är så lätt att sakta vänja sig vid ”vi och dom” och förklara orimligheter med att ”det fanns inget jag kunde göra”.

”Frankfurt, 1963. Den unga översättaren Eva Bruhns blir inkallad som tolk under Auschwitzrättegångarna. Medan Eva lyssnar till de fasansfulla vittnesmålen hopar sig frågetecknen i hennes egen historia. Varför vägrar hennes föräldrar att prata om sitt liv under kriget? Och varför undviker pojkvännen Jürgen alla frågor om det förflutna?
Eva anar inte att denna historiska process kommer att förändra inte bara hela landet utan även hennes eget liv.
”Tyska huset” är en fängslande historisk roman om en kvinnas sökande efter sanningen.”

Redan i berättelsens början blir det tydligt att författaren arbetar med filmmanus, det är lätt att se scenerna framför sig. Mycket lämnas åt mig som läsare att fylla på med, ibland kan det kanske bli lite för få beskrivningar av miljö och personer men det stör inte för mycket.

Författaren blandar fint den personliga berättelsen om Eva och hennes familj och relationer med det stora historiska skeendet hon får uppleva. Hennes uppenbara ångest över vad hon förstår är oerhörda brott som begåtts mot människor, hennes oro över hur hon och hennes nära ska klara att hantera detta i längden, är mycket väl förmedlat.

Det här är en berättelse om skuld. Skuld över att ha tittat bort, skuld över att ha överlevt, skuld över att inte kunna förlåta eller få förlåtelse. Och frågorna kring hur vi kommer ifrån skulden som går i arv?

Författaren Annette Hess, arbetar som manusförfattare för film och tv. Hon är författaren bakom tv-succen Weissensee som jag tyvärr inte sett än. Tyska huset är hennes första roman. Aimée Delblanc är översättaren.

Julklappstips 5 – lite fakta

Snart är det jul hörrni! Som sagt. Och hårda klappar är ett måste. En bok är som ett liv, ett extra, ett komplement eller bara en fantasi.

Jag har och kommer att under några dagar framöver tipsa er om läsvärda böcker! Idag blir det fakta! I tider av fake news och trollstormar i sociala medier kan det vara bra att kunna gå tillbaka till lite fakta i läsningen. 


Internet är trasigt – Silicon Valley och demokratins kris av Martin Gehlin och Karin Pettersson

”Silicon Valleys drömmande visionärer skulle rädda demokratin och frälsa världen, men istället har deras uppfinningar banat väg för en antidemokratisk revolution som nu tycks hota hela vår mänskliga civilisation. Vad var det som gick så fel?

Med den globala vågen av antidemokratisk högerpopulism måste Silicon Valley-företagen fråga sig vilken roll de själva har haft i den här utvecklingen. För tio år sedan tycktes världen röra sig i en ostoppbar riktning mot mer demokrati, öppenhet och tolerans. Nu tycks land efter land gå åt motsatt håll.”

Svälten av Magnus Västerbro
”Först kom kylan. Sedan värmen och torkan. Två år i rad slog skörden fel. Folk dog. Till en början barn och åldringar. Därefter även de starka. Det tredje året var alla visthusbodar tömda. I Stockholm anklagade man de svältande för att själva ha orsakat sin nöd. Missväxten under åren 1867–69 är en av de värsta naturkatastroferna i Sveriges historia, och dess effekter förstärktes av politiska felbeslut och misstag. Hungersnöden bidrog till stora sociala spänningar och blev startskottet för massemigrationen, främst till Nordamerika. Genom enskilda människors livsöden berättar Svälten en skakande historia om ett avlägset Sverige, men samtidigt ett som var här alldeles nyss.”
Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink
”När blev Sverige svenskt? Det brukar ju heta att land ska med lag byggas. Men kanske kan man lika gärna tala om att land ska med ord byggas? Det är genom citat, traditioner, modeord och sångtitlar som vi gör oss en bild av vårt sammanhang, vårt arv, vår nation. Men tider förändras, språk förändras, nya ord kommer till, andra går förlorade. 
I denna bok gör Elisabeth Åsbrink en forskningsresa genom svensk historia och talesätt, från den (kungliga) svenska avundsjukan till #metoo, för att ta reda på hur orden format svenska värderingar och hur vi klär dessa värderingar i ord. 
Det finns inte mycket som är självskrivet med de ord som vi uppfattar som grundstenarna i vårt nationsbygge. Däremot går det att på lite oväntade ställen hitta något som är typiskt svenskt, det vill säga en relativt tidig uppmärksamhet på kvinnors och barns rättigheter i Det går an och Barnets århundrade. Men hur svenskt är egentligen ishockey? Och får man egentligen säga vad som helst i det här landet?”

Julklappstips 2 som är 2

Snart är det jul hörrni! Som sagt. Och hårda klappar är ett måste. En bok är som ett liv, ett extra, ett komplement eller bara en fantasi.

Jag kommer att under några dagar framöver tipsa er om läsvärda böcker! Jag börjar med tre igår, idag blir det två.

Silvervägen av Stina Jackson. Jag har skrivit om den här.

Denna prisade och hyllade spänningsroman. Ett måste helt enkelt. Och Norrlands inland. En del av min hembygd och ett kynne jag identifierar mig med och känner igen.

”Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.
Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.”

Och Norrlands inland ja…

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff. En av de nominerade till Augustpriset i år. Och en fantastisk bok som jag inte hunnit skriva om än!

”I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Jag for ner till bror är en svart, rå, våldsam och from berättelse. Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt. Svårast av allt är förlåtelsen.”

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, Adlibris eller Bokus såklart.

Surprise!

Hoppsan! Oväntade nomineringar till Augustpriset får vi nog säga? Ingen av de favorittippade storförfattarna. Kan vara bra, kan vara dåligt? Det innebär i alla fall ytterligare spännande läsning!

Jag har tidigare år skämtat om att August = Albert, och även i år är två i den skönlitterära klassen från Albert Bonnier förlag. 😉 I övrigt spridda förlag, det är kul.

Nu väntar en månad läsning av de nominerade, kanske inte alla men i alla fall några.

De nominerade i kategorin ”Bästa svenska skönlitterära bok” är:

Jag for ner till bror, Karin Smirnoff, Polaris. Debutbok. Den köpte jag på plats, verkar vara precis i min smak. Norrland och relationer. 🙂

Karin Smirnoffs egenartade debutroman berättar kärvt om grymma händelser och sargade människor i en karg glesbygd. Lakoniskt och drastiskt gestaltar hon det förflutnas hemliga bördor. Återkomsten till Smalånger framkallar och försonar barndomens mörker.

Socialdemokratiska noveller, Björn Runeborg, Modernista. Spännande!

Björn Runeborgs porträttgalleri lyckas att med psykologisk och historisk skärpa tränga ner i det politiska skeendets mentala processer. Med kritisk, stram vrede skärskådar han individens vilja och val i överrumplande scener.

Ædnan, Linnea Axelsson, Albert Bonniers förlag. En tegelsten på 900-nått-sidor. Bara där tappar de mig tyvärr… men intressant ämne!

I Linnea Axelssons poetiska brottstycken skildras en annan sida av det framväxande nittonhundratalet. Förlusten av den samiska aednans livsrytm fångas i två familjehistorier där generationers undanträngda tillhörighet till språk och natur lämnat existentiella revor.

Skalornas förråd, Ulf Eriksson, Albert Bonniers förlag. Årets lyrikrepresentant. Obekant för  mig.

Ulf Erikssons nya dikter skrivs i omseendets tid, omvärderingarnas, eftertankens. Livet har fått nya måttenheter. Minnets vind räcker honom nya ord, ord som avlyssnar, avtäcker, avslutar – och bygger på nytt. Färden genom rummen i ”ögonblickets hus” äger en säregen skönhet och skörhet. I Skalornas förråd finns den stora diktens möten.

En shtetl i Stockholm, Kenneth Hermele, Weyler förlag. Intressant om ett annorlunda Stockholm, den lockar.

Lågmält och lyhört, med minnet som kalejdoskop, fogar Kenneth Hermele sin familjeberättelse i ett historiskt skeende präglat av omvälvningar med eko i vår samtid. Här stöts identitet och olikheter mot konventioner och förväntningar medan utanförskap blir boja och fördel. Det är tankeväckande, insiktsfullt och vackert.

Människan är den vackraste staden, Sami Said, Natur & Kultur. Den har jag faktiskt på min vill-läsa-lista! Och nu kommer den att flytta upp lite!

Med en drömsk realism ger Sami Saids moderna proletärroman gestalt åt den papperslösa San Fransisco. En berättarröst som med språklig komik och trotsig humanism utmanar världens maktförhållanden genom att stå fast vid att människan är den vackraste staden.

Inte att förglömma i sammanhanget; Lilla Augustpriset! Gå in på www.augustpriset.se och läs novellerna! Här har vi framtiden, och det är vi läsare som väljer vem som vinner.

Silvervägen av Stina Jackson

Det här är riktigt bra! I Silvervägen av Stina Jackson får vi följa med till Norrlands inland. Till mörkret och ljuset. Till människorna som valt egna vägar, bara blivit kvar eller sökt en ny väg. Till ett försvinnande. 


Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Det här är en berättelse som fångar människans mörka sidor. Men också ljuset och hoppet. Lelle som aldrig ger upp, som vägrar gå vidare. Meja som försöker slå sig fri från sin bakgrund. Två människor med stora bördor att bära. Och de är mycket ömsint beskrivna, jag vill att det ska gå bra för dem! 

Det är en spänningsroman, och en mycket spännande sådan! Det är svårt att sluta läsa. Språket driver berättelsen framåt på ett mycket snyggt sätt. Växlingarna mellan beskrivningarna av människornas relationer och ledtrådarna till lösningen på försvinnandet är mycket snygga. 

Silvervägen är en stämningsfull och berörande roman som utspelar sig i en trakt som jag känner mig hemma i, en av mina hembygder. (även om jag aldrig bott där 🙂 )

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.