De oroliga av Linn Ullman

Linn Ullmans De oroliga är en försynt bok. Eller inte försynt.. lågmäld, precis, och med en klangbotten som skakar om ens inre. Det är en uppväxtskildring, och en berättelse om mellanrum. Att alltid längta, att aldrig få.

Den yttre berättelsen handlar om hur det är att vara dotter och växa upp med Ingmar Bergman och Liv Ullman och i de sammanhang de lever. Den inre berättelsen handlar om minnen och längtan, längtan efter föräldrarnas kärlek och bekräftelse.

Den lilla Linn får skapa sina egna rutiner i brist på trygghet. Fadern som har rutiner och regler för allt, men som bara utgår från sina egna behov. Modern som inte har några rutiner alls. Och ingen av dem vill nog egentligen vara förälder.

”Jag numrerar, ordnar och katalogiserar. Jag säger: Det var tre kärlekar. Jag är idag lika gammal som min far var när jag föddes. Fyrtioåtta år. Min mor var tjugosju, hon såg både mycket äldre och mycket yngre ut än sin ålder den gången.”

Det är väldigt skickligt skrivet. Vi kastas mellan olika tidpunkter i Linns liv. Precis som minnen är får vi berättelsen i fragment, allt väldigt precist formulerat nästan opersonligt. Och det gör det hela mycket mer intensivt och drabbande.

Läs den! Inte för att få inblick i just dessa kända människors liv, utan för att ta del av en uppväxt och familjerelation som så klart finns även på andra ställen.

Vi diskuterade boken i min bokcirkel Bokvännerna ikväll och diskussionerna gick höga. En engagerande berättelse! Vi tyckte alla om den, men tolkade innehåll, stil och uppsåt på olika sätt. Vad menar hon egentligen? Vad vill hon säga?

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Nominerade till Augustpriset 2017

Jamendåså.. nu vet vi!

Ikväll har det varit tillkännagivande av nomineringar till Augustpriset 2017. Du kan se kvällens begivenheter här. 
Sex böcker i tre klasser. Skönlitterärt, barn- och ungdom samt facklitteratur.

Och inte att förglömma Lilla Augustpriset!

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok är:

  • De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru, Norstedts
  • Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid Combüchen, Norstedts
  • Hastigheten, Jörgen Gassilewski, Albert Bonniers Förlag
  • Just nu är jag här, Isabelle Ståhl, Natur & Kultur
  • Rosor skador, Jenny Tunedal, Wahlström & Widstrand
  • I en skog av sumak, Klas Östergren, Natur & Kultur

Bra spridning på förlagen. Några har jag gissat, de flesta inte. Som vanligt. 🙂

Det ska bli roligt att läsa de jag inte läst och försöka avgöra vilken som är årets bok, en egentligen omöjlig uppgift.

Här kan du läsa mer om alla nominerade.

Allra först samlade vi alla fina ambassadörer på bild! Du kan läsa om dem här, och läs deras inlägg om böckerna från nu och fram till prisutdelningen i slutet på november!

Sommaren, syster av Jerker Virdborg

Det här är obehagligt, som vanligt när det är Jerker Virdborg. Inte faktiskt obehagligt, utan under ytan, smygande och ont anande obehagligt. Och riktigt, riktigt bra!
I Sommaren, syster befinner vi oss i ett Sverige i inbördeskrig och belägring. Vi ser fronter, truppförflyttningar, läger och krigsbrott.

Två syskon i Sverige. En underskön sommar. Men något är fel. Vägarna är avspärrade och beväpnade miliser kontrollerar landet. Anna tvingas fly till fots med sin lillebror Erik. Hon är handlingskraftig och säker, han tafatt och vilsen.

Vi får aldrig riktigt veta vad som hänt. Berättelsen är som en konstant närbild, vi saknar hela tiden helhetsbilden, förklaringarna och sammanhangen. Fokus är nuet, relationerna och händelserna. Det ger berättelsen en ständigt stegrande spänning och otålighet.
Det mest obehagliga med detta är att det som vi läser om, sånt som händer i länder långt borta, händer precis HÄR i den här berättelsen. I mitt land, med mina referensramar, med landskapet som är mitt. DET är obehagligt och kanske en mycket nödvändig påminnelse.
Läs den! Och läs även författarens andra böcker, till exempel Skyddsrummet Luxgatan på samma tema men annorlunda.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. Adlibris eller Bokus.

Priser och utmärkelser – O

O som i  Ole och Ann-Marie Söderströms pris

Ole och Ann-Marie Söderströms pris är ett pris instiftat av Svenska Akademien 2011. Det har tillkommit genom en donation till Akademien och ska tilldelas en författare av hög litterär förtjänst. Priset delas ut vart tredje år. Prissumman är 35 000 kronor.

År 2014 tilldelades Stefan Lindberg priset.

Han är just nu aktuell med boken Nätterna på Mon Chéri

Stefan Lindberg verkar också som dramatiker och översättare och hans pjäser har spelats i såväl Sverige som utomlands. 

Har du läst något av Lindberg? Det har inte jag. Än. 🙂
  
Detta är inlägg 57 av 100 i utmaningen #blogg100

Årets bok 2017 – de nominerade

Spänningen stiger… vilka blir det?!

Bonniers bokklubbar håller i arrangemanget Årets Bok 2017! Juryn har jobbat för högtryck med att läsa, bedöma, diskutera och komma överens om vilka 12 böcker som skall nomineras.

Idag tillkännages alla nomineringar och därefter kan vi all rösta på vår favorit. Röstningen pågår t.o.m 20 augusti och vinnaren belönas sedan en pampig prisutdelning på Bokmässan i Göteborg, i september.

De nominerade ääääär:

Jag har läst tre… några kvar alltså. 🙂 Du?
Detta är inlägg 56 av 100 i utmaningen #blogg100

Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren

Det här är ett äventyr!

Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren är vinnare av Augustpriset 2002. Jag läste din inte då, men den har stått i min bokhylla länge. Och vips var det dags i bokcirkeln! Bra val!

Romanens huvudperson är Hercule Barfuss, född på ett glädjehus i Königsberg 1813 och han väcker människors fasa med sin vanställdhet, han är dessutom dvärg och dövstum, och det är ett mirakel att han överlever.

Han har fått en gåva, eller snarare två. Den ena är förmågan att läsa andras tankar. Den andra är hans okuvliga kärlek. En flicka föds på bordellen samma natt som han, och samhörigheten med henne, Henriette Vogel, blir ledstjärnan för hela hans liv.

Hercules liv är hårt, flera gånger är det nära slutet. Det går igenom kloster och dårhus, Vatikanen och varitésällskap, Swedenborgianer och salonger. Det är ett historiskt nedslag i en tid som var svår för en som var annorlunda. Men det är också en tid då Europa utvecklas stort, de tekniska landvinningarna är makalösa. Men kanske inte de mänskliga. 

I en prolog och epilog som är daterade på 1990-talet får vi bekanta oss också med Hercules efterlevande som bor på ön St. Martha’s Vineyard i Amerika dit emigrerade Hercule när hans liv tog en ny vändning.

Det är storslaget, målat med breda penseldrag för helheten, och i små små detaljer för att få känslan. Känslan hur det kan vara om man istället för de vanliga fem sinnena använder ett annat. Det är också våldsamt och bloddrypande, det är fullt av hat bredvid kärleken. Det får mig att fundera över Hercule, kan allt hat och våld verkligen rättfärdigas? För kärleks skull? I den här berättelsen finns mycket att fundera över och diskutera, en bra bokcirkelbok!

Jag tyckte om den, men berättelsen är kanske lite för storslagen för min smak. Visst det är spännande och intressant, men alla långa utvikningar får mig ibland att tappa fokus. Och som sagt. Allt blod… nja. Men språket! Språket är briljant. Helt perfekt till berättelsen, och så snyggt ”ihopsvängt” emellanåt. Jag småskrattar och jag kväljs, jag blir tårögd och jag blir skrämd. Det är värt en hel del.

Detta är inlägg 55 av 100 i utmaningen #blogg100

Priser och utmärkelser – F

F som i Fackbokskategorin i Augustpriset  
(okej, liiite krystat 😉 )
Det ligger nära till hands att välja Augustpriset så klart. Jag har varit ambassadör för priset några år och läst och bloggat och twittrat och galat. 
När Augustpriset instiftades 1989 var det ju för att premiera årets bästa litterära bok. Inför prisutdelningen 1992 beslutade Svenska Bokförläggareföreningen att införa två klasser till. En för årets bästa svenska fackbok, och en för årets bästa svenska barn- och ungdomsbok.



Årets svenska fackbok 2016

Gutenberggalaxens nova. En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution, Nina Burton, Albert Bonniers Förlag

Han var västvärldens förste bästsäljare, en flitigt nätverkande humanist som med boktryckarkonsten byggde broar mellan religion och vetenskap. I en fantasieggande berättelse får vi följa den litterära stjärnan Erasmus av Rotterdam under 1500-talets medierevolution i Europa. Med ett livfullt språk ges en historielektion med perspektiv på vår egen tid.

Detta är inlägg 16 av 100 i utmaningen #blogg100

Priser från A till Ö

Jag tänkte lyfta fram litteraturpriser i Sverige som ett tema under några månader. Vad tror du om det? Från A till Ö, typ. Och med priserna kommer tips om intressanta författare såklart!

Och då börjar vi såklart med A – Aniarapriset

Aniarapriset är ett pris som delas ut av Svensk Biblioteksförening och instiftades 1974. Det delas ut årligen till en svenskspråkig författare av skönlitteratur för vuxna och består av en skulptur samt en prissumma på 50 000 kronor. 

Aniarapriset 2016 tilldelas Claes Andersson.

Juryns motivering:
Claes Andersson tilldelas årets Aniarapris, för sin drygt halvsekellånga gärning som lyriker och prosaist. Alltsedan debuten 1962 med Ventil har han rasat som en våryr björn i språkskogen, i samhället och i politiken, men också odlat en sorts läslampans förtrolighet, ett kakelugnsvarmt och inbjudande tilltal av omisskännligt märke. Här gläntas dörren gärna mot underverket, och paradoxen får ofta göra tjänst som hävstång: ”om hjärnan vore så enkel att vi kunde förstå den kunde vi /  Aldrig förstå den”. På senare år, som i diktsamlingen En morgon vid havet – inandning, utandning (2015), har författarskapet gått in i en ny fas med lika delar radikal självrannsakan som innerlig lovsång till livet, eller till glädjen om man så vill: ”Den bor i huden, i ögat, i öronen, i näsan, i könet, i smaklökarna / och i ljuset som lyser genom himlens fåglar och fjärilar / och i mörkret som skymmer våra missgärningar och våra svek”.

Har du läst något av Claes Anderssson, det har inte jag. Kanske ska prova Ottos liv? Den verkar intressant.

Inlägg 5 av 100 i utmaningen #blogg100

Pastor Viveka och tanterna av Annette Haaland

En av veckans bokcirkelböcker och diskussioner – Pastor Viveka och tanterna av Annette Haaland.

Viveka är en ganska vanlig frikyrkopastor runt femtio som börjar tröttna på att alltid finnas till för alla andra. Hemma har hon fyra barn och en tankspridd man och på jobbet de bitska, bakande tanterna. När en av kvinnorna i kaffekommittén hittas död börjar pastorn nysta i fallet. Kan en mördare gömma sig i idyllen? Är bokhandlaren Abbe att lita på? Vad har den lokale mäklaren i görningen? Och vilka ligger bakom den mystiska Stormhattarnas förening?

Förlaget beskriver: ”Mysig spänning i prunkande idyll!” Jag säger: Nja!
Det är en feelgood-historia om det lilla livet bland barnfamiljer och åldrande husägare i Stockholmsförorten Gamla Enskede med församlingens pastor i fokus, och så klart mord! 
Det händer massor av saker, över allt, hela tiden. Men det hänger inte ihop tycker jag. Det blir spretigt och lite osammanhängande, författaren verkar ha velat stoppa in så många ingredienser som möjligt i boken.  
Jag har också svårt att identifiera mig med Viveka, eller för den delen med någon av tanterna! ;-), hon berör mig inte, får inget djup.
Nä, inget för mig helt enkelt, men kanske för dig?

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller lyssna för all del! 🙂

Doktor Wassers recept av Lars Gustafsson

Lars Gustafsson igen, denna gång Doktor Wassers recept, hans senaste bok. (Läs om En biodlares död här)

Den 18 mars år 2012 står förre generaldirektören och medicinalrådet Kurth Wassers runa att läsa i Svenska Dagbladet. Av den får man lätt intrycket att denne avlidne sjukvårdsadministratör och framstående expert varit en förebildlig person och en medicinsk förgrundsfigur. Men var det verkligen så?

Det här är en berättelse, eller kanske mer nedslag i ett liv, som är en fröjd att läsa. Vi får följa Kent Andersson från Karbenning som blir Doktor Wasser från Weimar eller blir de båda egentligen en helt ny person? En person som verkar leva i ett låtsat liv, i ständig önskan att skapa sitt liv, som söker bekräftelse i korta möten.

Men vad blev det då av den som tog över? Hans liv har ju kommit bort. Jag bytte bort det. Man kunde alltså säga att jag är den jag är. Men jag är också den jag inte är. 

Språket är som sammet, elegant, mjukt och följsamt. Nedslagen i olika människors liv, möten och förförelser är smickrande. Faktiska händelser blandas med funderingar över människans natur och livets oklarheter. Jag gillar det.

Och hela tiden finns känslan av oklarhet där. Vem är egentligen vem och vem ska man tro på? Det är som en pusselbit saknas, något bara anas i ögonvrån. Vart är berättelsen egentligen på väg? Vad vill författaren egentligen komma? Men jag kan ta det, det behöver inte vara klart och tydligt. Det är Lars Gustafsson.

Och jo, Roskilde finns med även i denna berättelse, även här på avstånd. 🙂

Läs! Njut! Låna på biblioteket, köp hos din lokala bokhandlare eller på Bokus eller Adlibris.