Etikett: Anders de la Motte

Slutet på sommaren av Anders de la Motte

En spännande och nära berättelse om minnen och ärvda oförrätter. Slutet på sommaren av Anders de la Motte är en bladvändare. Inte alls lik hans tidigare actionberättelser som jag läst, MemoRandom och UltiMatum. Det här är lågmält och utforskande, inget blod, inga skjutvapen, men minst lika spännande. 

En sensommarkväll 1983 försvinner en femårig pojke från en ensligt belägen gård på den skånska slätten. Trots att hela bygden engagerar sig i sökandet hittas han inte, och ryktena och misstankarna sprids snabbt. Men den valhänta brottsutredning som följer läggs till slut ner, och sorgen och ovissheten får pojkens familj att långsamt falla sönder.

Tjugo år senare leder hans storasyster Veronica ett gruppterapisamtal i Stockholm. Plötsligt ansluter en ung man, och inför gruppen berättar han om sin barndom, om oförklarliga minnen av en pojkes försvinnande. Hans berättelse är skrämmande välbekant och skakar om Veronica.

Berättelsen växlar mellan dåtid och nutid och det vävs mycket snyggt samman. Språket flyter fint och lockar mig att läsa vidare, en bladvändare som sagt. En bladvändare med lite oväntat slut.

Vad hände egentligen den där sommaren för så längesedan? Sommaren som aldrig tog slut.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. hos Adlibris eller Bokus.

Detta är inlägg 44 av 100 i utmaningen #blogg100

Prisade äro…

Idag delar Svenska Deckarakademin ut 2015 års deckarpriser och samtalar med pristagarna Anders de la Motte och Sara Lövestam.

De la Motte fick förra årets kofot för UltiMatum med motiveringen ”En spännande och intrikat konstruerad modern rövarhistoria”. (Jag har läst och skrivit om den här.)

Lövestams Sanning med modifikation fick debutpriset med motiveringen ”Ett mångbottnat drama med en detektiv som finner mänskliga sanningar snarare än ledtrådar”. (Jag har läst och skrivit om den här.)

Båda böckerna är väl värda att läsa, spännande på helt olika sätt.

Deckarakademin är en obunden organisation som sedan 1971 verkar för kriminalgenrens bästa bl a genom att ge ut antologier med såväl fakta som fiktion och genom att uppmärksamma kriminallitterära förtjänster genom att dela ut ett antal priser. På akademins webbplats kan du läsa mer och även hitta Deckarkatalogen från alla år.

Inlägg 83/100 i utmaningen #blogg100

UltiMatum av Anders de la Motte

UltiMatum av Anders de la Motte, ännu en mycket bra titel.

UltiMatum är uppföljaren till MemoRandom som jag skrivit om tidigare. Detta är ännu en fartfylld, smart och spännande historia. Vi känner igen oss, och vi känner igen karaktärerna.

Ny är dock Julia Gabrielsson, kriminalinspektör, och hennes lite ovanliga kollega Omar Amante. Samtidigt knyts trådarna ihop med förra boken genom David Sarac som vårdas på en sluten klinik efter den dramatiska upplösningen av MemoRandom.

Detta är mer av en polisroman med inslag att politiska intriger, än en renodlad triller. För min del känns det bättre. Det handlar om skuld, hämnd och makt, och alla har hållhakar på alla. Det är svårt att veta vem man vågar lita på, och hur det ska sluta. Riktigt snyggt gjort. Det är också riktigt bra personbeskrivningar som ger en ytterligare dimension till historien.

Jag gillar de nya karaktärerna men även Nathalie som förekommit tidigare, en tuff tjej som försöker göra det rätta men på lite okonventionella sätt.

Det är välskrivet, fångar läsaren snabbt, oväntat och nytt. Svårt att lägga ifrån sig helt klart.

Och omslaget! Jag säger det igen; supersnyggt!!

Förlaget skriver:
UltiMatum är en skarpladdad thriller om ett Stockholm och Sverige där ingenting är vad det verkar, där alla medel är tillåtna för att nå makten.
När ett illa tilltygat lik hittas i vattnen utanför regeringspartiets kursgård hamnar ärendet på kriminalinspektör Julia Gabrielssons bord. Vem är den döde och varför har något ansträngt sig så för att kroppen inte ska kunna identifieras? Det dröjer inte länge förrän Julia inser att att det finns människor som är beredda att göra nästan vad som helst för att hindra att sanningen kommer fram.
Polismannen David Sarac jagas av demoner. Efter en våldsam uppgörelse som nästan kostade honom livet, vårdas han på en sluten klinik långt från huvudstaden. Han gömmer undan sömntabletterna han får av skötarna. Tjugotvå stycken har han fått ihop, och snart är det dags att ta dem, att för alltid tysta de anklagande rösterna i huvudet. Men ett mystiskt erbjudande får honom att skjuta upp sin död: Vad sägs om ett byte? Quid pro quo? Dina hemligheter mot mina.

Läs vetja! Låna på biblan, köp i din lokala bokhandel eller till exempel på Adlibris.

Inlägg 3/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok



MemoRandom

MemoRandom av Anders de la Motte, Forum bokförlag.

Perfekt titel, mitt i prick. Älskar ordleken!

Lyssnade på Anders på Books & Dreams förra veckan. Spännande att höra om hans författarskap, hans resa och all framgång som bara rullar över honom just nu. Här kan du se samtalet. Passade förstås på att köpa boken och få den signerad.

Det här är en klassisk spänningsroman. En polis/kriminella-roman. Men ändå lite mer. En spännande intrig med många trådar som sakta men säkert vävs ihop. Inget blir riktigt självklart och förutsägbart bara spännande. Vi får träffa huvudpersonen David Sarac, en polis och informatörshanterare, som i inledningen av boken kör rakt in i ett betongfundament i högsta fart. Han överlever men tappar minnet och måste slita för att hitta tillbaka .. och kämpa mot och med alla runt omkring sig som vill hjälpa till med sanningar. Vem är han, vad har han gjort, varför känner han sådan fruktansvärd skuld?

Språket är lättflytande och fångande med en hel del twist. Intelligent och snyggt. Gillar att en av karaktärerna mäter sin smärta i 1-10 skalan! (Kan bero på att jag varit där själv för inte så länge sedan, igenkänning är inte att underskatta! 🙂 )

Allt utspelas i en mycket manlig värld, polisen, kriminella gäng, politiken.. kvinnorna är få. Men delarna som beskriver torpedens relation med sin lilla brorsdotter och med sin dementa mamma är som en ljusglimt i mörkret. Gillar också karaktären Natalie skarpt. En tjej med skinn på näsan, en överlevare. Som på lite krokiga vägar försöker hitta tillbaka till den rätta. Hoppas på att få möta mer av henne i kommande böcker.

Det enda jag har att invända emot egentligen är slutet. Jag förstår varför det är som det är. Väldigt filmiskt och kommer att passa finfint i en tv-serie.. men.. jag hoppar över skjutandet och explosionerna, blodet och kroppsdelarna. Det behövs inte för att förstå upplösningen. En upplösning som är riktigt smart!

Det här är den första boken i en serie, jag ser fram emot att läsa nästa!

Och, ja, just det! Omslaget. Riktigt läckert gjort! Täcker bara halva boken och är matt i känslan. Snyggt som tusan.

Anders, jag och Marika King på Books & Dreams

Detta är inlägg 022 av 100 i utmaningen #blogg100

Books and Dreams

Så, då har jag testat en kväll med Books & Dreams. Väldigt trevligt må jag säga. 🙂 Det beror ju också på att jag hade sällskap av två goda vänner förstås.

Men upplägget är inte dumt alls faktiskt. Lättsamt och trevligt med lite djup. Lagom långa och intressanta samtal med författarna. Professionellt och personligt. Precis som tidskriften.

Den här gången fick vi träffa många olika typer av författare. En riktigt bra blandning, lite av varje. Jag fick prata lite med Bengan, Bengt Ohlsson som berättade om sin bok Swing och som gick i klassen över mig på gymnasiet. 🙂

Jag blev förförd av Marika King, som jag inte hört talas om innan. Hon slog an en sträng hos mig och jag har redan börjat läsa Projekt längtan, hennes senaste bok.

Jag imponerades lite av Anders de la Motte, och hans framgångar. Jag har läst Geim-serien och gillade den. Nu en ny bok, MemoRandom, biofilm på gång, tv-serie… Snyggt! 

Vi minglade, åt och drack gott, köpte alldeles för många böcker. En bra kväll helt enkelt.

Detta är inlägg 011 av 100 i utmaningen #blogg100