Skymningsflickan av Katarina Wennstam

En spänningsroman. Ännu en historia från det svåra livet. Mitt i sexuellt våld, självskadebeteenden, alkohol, droger, mobbning… mitt i unga människors utsatthet. Att inte bli trodd, kanske det värsta som kan hända en människa.

I Skymningsflickan av Katarina Wennstam får vi ännu en gång möta kommissarie Charlotta Lugn och advokat Shirin Sundin. Charlotta som är sjukskriven och försöker hantera sin svåra migrän, Shirin som funderar över sin tillhörighet, var hör hon hemma? Och hur är det med efternamnet?

Vad har hänt med flickan som kommissarie Charlotta Lugn träffar på i skymningen? Hon som skriker nätterna igenom, hon som skär sig och inte verkar vilja leva. Vem tror på den som ljuger ibland? Vem tror på Molly? Charlotta Lugn, som går hemma sjukskriven, och advokat Shirin Sundin gör det. De bestämmer sig för att ta reda på vad som har hänt Molly. Det är dags för flickan att få upprättelse. Samtidigt är det någon som riktar hot mot en gymnasieskola. Allvarliga, dödliga hot. Mardrömmen om en massaker i en svensk skola skulle kunna bli verklighet. Kort därefter hittas en elev mördad på skolans toalett. Jakten på gärningsmannen leder polisen åt flera håll och ett av spåren tycks peka tillbaka på Molly, och hennes döda väninna Miranda.

Som vanligt är Wennstam suverän på att berätta en historia med människor som känns helt riktiga, om händelser i samhället som sker och kanske inte alltid visas upp, som vi inte vill se. Om vår otillräcklighet men också om upprättelse och rättvisa.

Denna gång känns dock de olika trådarna lite väl trassliga. En eller två parallella historier för mycket kanske? Men å andra sidan, livet är ju ofta så. Trassligt.

Det är som vanligt välskrivet, spännande, intressant och mänskligt. Det år inte att lägga ifrån sig den. Det blev en sträckläsning. Jag har nog läst de flesta av hennes böcker, alldeles nyligen Skuggorna, och de känns alltid lika angelägna, efterlängtade och snabblästa.

Låna på bibblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris.


Inlägg 55/100 i utmaningen #blogg100

Sörmlandsleden

Dagens vandring i glada vänners lag. Sörmlandsleden Etapp 3, från Nyfors till Tyresta by.

En heldag med sol och snöfall, skog och vatten, eld och kaffe. Perfekt helt enkelt.

Så här beskrivs just den här delen av leden:

Etappen är lättgången till medelsvår med några branta upp- och nedstigningar från utsiktsplatser. Leden går söderut mot Tyresta. Efter ca 1 km når man Nyfors med Wättinge ström, en av Tyresös mer än 500-åriga industriplatser drivna av vattenkraften. Mer detaljerad information finns på platsen.

Vidare söderut genom blandskog och över torparängar, runt Karlberg upp på hällmarker och tallskogsplatån vid Höjden, en f d raststuga.

Leden går sedan ner i en dalsänka, över en mosse där det finns en kallkälla (där stannade vi så klart och drack av det iskalla kristallklara vattnet!), vidare upp på nya hällmarker och in i Tyresta nationalpark. Snart når man norra änden på Årsjön, som man sedan följer. Vid Årsjön finns ett skärmskydd. (där stannade vi och tog vår lunchpaus)

Från Årsjön går leden vidare till Bylsjön och därifrån in i urskogen några kilometer innan du lämnar nationalparksområdet och kommer fram till ängar och betesmarker runt målet Tyresta by, där det finns Café  och Lanthandel.

Inlägg 54/100 i utmaningen #blogg100

 
 
 

Omsorgen av Susanna Alakoski

Det här är en liten historia om det verkliga livet, om de människor som inte alltid syns. Precis som vanligt när Susanna Alakoski skriver.

Omsorgen handlar om Pernilla som arbetar som undersköterska på ett gruppboende. Under förberedelserna av en middag med en arbetskamrat hinner hon fundera en hel del över hur hon har det och hur det blivit. Hur hon älskar sitt arbete med människorna hon är satt att ta hand om, hur hon ogillar benämningen brukare, hur hon vill känna och visa sin stolthet över sitt arbete.

Det här handlar om empati och mänskligt värde, hur man klarar sig i en värld där det inte är de värden som prioriteras. Och den får mig att fundera på vem jag skulle vilja tog hand om mig i en sådan situation. Det är helt självklart Pernilla!

Förlagets text: Pernilla jobbar på LSS-boendet Tuvegården, ett jobb som innebär långa nattpass och som får ryggen att mola. Där finns Hannes som förlorat talet i en bilolycka och Agnetha som maniskt samlar på skönhetsprodukter men som vägrar tvätta sig. Där finns även personalen som jobbar sida vid sida. Men trots allt det tunga så älskar Pernilla sitt jobb. Om bara alla kunde se det så, att omsorg handlar om kärlek till människor.

”Nästa gång Pernilla får frågan ska hon ta mig fan skrika ut att man måste vara mirakulöst förstående inför de boendes olika egenheter och att det liksom är det som är det fantastiska med jobbet. Att begripa sig på sjukt sjuka människor som har röster och som uppfattar sina kroppar på ett annat sätt än friska människor. Som inte fungerar som vanliga människor men som ändå har samma mänskliga värde.”.

Köp hos Novellix eller Adlibris, låna på biblan, gör hur du vill men läs! 🙂

Inlägg 53/100 i utmaningen #blogg100

Effektivitet

 
 
Inlägg 52/100 i utmaningen #blogg100
 

Bloggtips – Boktokig

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips – Boktokig

Så här säger Eva om sig själv: Jag är en nyfiken bokslukande mamma och lärare. Jag har två barn i åldern 7 och nästan 10. Jag älskar att läsa böcker och läser närhelst jag kommer åt!!!

Och Eva läser mycket! Och skriver fint om allt hon läser, intervjuar författare och går på releasetillställningar. Här finns mycket smått och gott att läsa om.

In och titta genast! 🙂

Inlägg 51/100 i utmaningen #blogg100

Lindboms akustiska på Backstugan

Ikväll blev det musik igen. Och mat. I goda vänners lag. 🙂
Och ännu en musikscen i Stockholm.. nåja, Solna får väl räknas dit tycker jag.

Platsen var Backstugan i Solna. En legendarisk inrättning som historiskt varit personalmatsal för alla filmstjärnor och personal som vistats i Filmstaden i Råsunda. Ingmar Bergman hade en privat matsal på Backstugan. Adressen är, så klart, Greta Garbos väg. :)



Foto: Magnus Wegler

Kvällens band, Lasse Lindboms akustiska, dvs ett akustiskt The Husbands utan trummis. Så här sa Lasse själv: ”Jag, Patrik Lundström och Micke Littwold dammar av ett gäng av Landslagets bästa låtar. Maj-Britt var med mig i Landslaget och hon tar med sig sin blå fiol. Det blir lite annat blandat oxå; Lindbom, CSN&Y, Eagles bl.a.”

Härligt gung och mycket allsång. Vilken stämning!

Inlägg 50/100 i utmaningen #blogg100  – Halvvägs!! 🙂

Carolina sjunger Misty av Jerker Virdborg

En eftermiddagslyssning. Radionovellen Carolina sjunger Misty av Jerker Virdborg.

En sommardag i en nära eller avlägsen framtid, söker en pluton av terrängen i en värmländsk skog. De hittar några hus som inte finns utmärkta på kartan och möter en ung kvinna, som envist hackar i en jordplätt och nynnar på Oscar Peterson’s ”Misty”…

Jag har läst Jerker Virdborg tidigare, Svart Krabba, Skyddsrummet Luxgatan och novellen Funkislampa.

Tycker om och är lite fascinerad av hans sätt att skriva om en framtid då vi inte vet vad som egentligen hänt. Belägring, gränsstrid, krigstid känns det som, men inget beskrivs tydligt. Det som är fokus är människorna och deras beteenden och relationer. Spännande och intressant!

Johan Holmberg, skådespelare på Dramaten, läser.

Radio rockar! 🙂 Och det gör läsning också, köp någon av hans böcker eller låna på biblan!

Inlägg 49/100 i utmaningen #blogg100

De blå silkesstrumporna av Elin Wägner

De blå silkesstrumporna är en kvick liten historia om att våga göra skillnad. Om en smart flicka som vågar sticka ut. Bjutti (Beauty) köper de blå silkesstrumporna, inte de diskretare bruna eller grå. Det kan vara så att hon är den indiskreta personen som färgaren måste ha räknat med finns?

Hon ska börja arbeta på Verket. Ska. Generaldirektören som inte vill ha kvinnor på sitt verk får helt enkelt tänka om. Och de blå strumporna får en avgörande roll i berättelsen.

Här visar Elin Wägner på sin oförtrutna kamp för kvinnans plats i samhället på ett humoristiskt och kvickt sätt. Vem kan inte älska Bjutti som minsann inte viker en tum från sin övertygelse.

Noveller är som smågodis, och det här är en av de goda bitarna. Kanske en sötsur? 😉

Jag har tidigare läst och skrivit om Wägner och om hennes Norrtullsligan,läs den också vetja!

Inlägg 48/100 i utmaningen #blogg100

Rost och Tortilla Flats

Ikväll har jag varit på Rost för första gången.

Ett helt magiskt, udda, fantastiskt ställe på söder i Stockholm. Som de själva säger: Rost Stockholm är en liten bykrog på Söder i Stockholm där du kan slinka in och äta en enkel måltid i en annorlunda miljö.” 

Verkligen en åh-hit-vill-jag-komma-tillbaka-upplevelse. Kvarterskrogsstämning med alla åldrar representerade. Folk kom och gick. Åt god mat, spelade spel, pratade motorer och lyssnade på musik. Jo, motorer. Detta är nämligen också ett mekotek! En lekplats för nördar som vill meka motorcykel. En måste ju älska’t!

Jag hängde här med några vänner för att lyssna på musik. Jag har som tur är vänner, som introducerar mig i nya världar. Kvällens band var Tortilla Flats, också premiär för mig, och det var blues vi fick höra. Härligt gung!!

Så här beskriver de sig själva: Låtarna är uteslutande svexikansk-amerikanska. Country/Blues & Tex/Mex om man ska tala ren svenska. Fredagskvällar med Tacos har äntligen fått ett ansikte. Tortilla Flats ÄR ett ekologiskt köttigt alternativ till den syntetiska snabbmatsmusik som i dessa dagar övergöder vår värld. 🙂

Stockholms musikscen är verkligen stor, varierad och välkomnande. Leta upp din lokala krog, ditt lokala band. Eller pröva någon annans! Så värt!

Inlägg 47/100 i utmaningen #blogg100

Bloggtips – (inte så) Anonyma Biblioholister

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips – (inte så) Anonyma Biblioholister

Det här gillar jag mycket. Det varierar, det är långt och kort, invecklat och enkelt, argt och glatt.

Det här är Siv (bland annat):

”Siv, legitimerad boktok som efter ett par år med stort hus och eget bibliotek i en liten förort i Sverige nu har tagit med mig ett litet urval böcker och flyttat till en skolådestor/liten lägenhet i Prenzlauer Berg i Berlin. Jag flyttade i april 2014. Bloggen handlar nog lika mycket om det där med att försöka bygga ett nytt liv i ett nytt land som om böckerna jag läser. Många är fortfarande nyfikna på Berlin även om det inte är lika coolt som förr (beroende på vem du frågar – ;)), så jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag inte längre skriver en renodlad bokblogg.

Bokintresset är enormt och spretigt, jag brukar närmast kalla mig ”genremässig periodare”, men det blir mycket fantastik och ganska många böcker om tåg och allt som hör därtill (från tunnelbanekonst till infrastruktur via arkitekter från förr).

Till vardags är jag tekniknörd, jag arbetar med projektledning och verksamhetsutveckling på Ett Stort Teknikföretag vars slutprodukt är Stora Dyra Fordon Som Går På Räls. Arbetstiderna inverkar förvisso menligt på mitt bokläsande, men jag älskar jobbet. Också.

Läser då och då diskussioner om oss bokbloggare här och var och känner mig därför nödd och tvungen att förtydliga att jag SKRIVER om böcker. Jag anser mig däremot inte RECENSERA böcker. Därför kan det förekomma – för mer seriösa personer störande – kommentarer om mitt privatliv kopplat till det jag läser.”

In och läs!!

Inlägg 46/100 i utmaningen #blogg100