Etikett: #blogg100

Gullefjun

Idag hinner jag inte skriva så mycket. Inte tänka på annat än gullefjun heller. 🙂 Det handlar alltså om mitt lilla barnbarn, som blir två år i juni.

Jag har fått förmånen att lära känna denna lilla människa och nu hänger hon med mig några dagar. 

Idag har vi gjort en utflykt till Överjärva gård, en riktig oas med café och djur. Det blev bä, bä vita lamm live idag! 🙂  Väl hemma ägnade vi oss åt vattenlek, bilar och garage, Pippi, gunghästen, gungor, katterna… Hon kollade Pippi medan jag rullade köttbullar och stekte. Himla fiffigt.

Fram på kvällen varvade vi ner med programmet Stora maskiner på Bolibompa! Sedan bestämde hon att det var dags för välling och sova. Och somnade som vanligt på två röda. Jag kommer snart att gå och lägga mig bredvid henne, tidig kväll blir tidig morgon. <3

Inlägg 25/100 i utmaningen #blogg100

Änglamarken

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill…

Ja, precis så är det. Trots att jag är en förortsunge med förkärlek för staden så hämtar jag kraft i naturen. Skogen och vattnet.. ängarna, stigarna. Där är jag bara jag. Tankarna kan fara och sortera in sig på rätt sätt. Att andas in lugnet och naturljuden är det mest underbara.

Idag passade jag på att inleda påskhelgen genom att gå min runda. En mil runt Säbysjön. Genom skog, över ängar, korsandes hagar. Vattnet hela tiden nära men inte alltid synligt. Skogens dofter, fåglarnas kvitter. Ljuvligt.

Naturen funkar alltid. I alla väder, alla årstider, alla tider. Ensam, tvåsam eller i grupp. När livet prövar en och när livet är njutbart. Naturen levererar. Må vi vara rädda om den.

 
Inlägg 24/100 i utmaningen #blogg100

Och ge oss skuggorna på Dramaten

Gårdagskvällen ägnades åt Norén på Dramaten. Eller rättare sagt O’Neill med familj. Och ge oss skuggorna.

Jag gillar Norén, jag gillar det mörka, jag gillar fokus på relationerna. Och här är det relationer en masse! Vilket spel mellan familjemedlemmarna. Den åldrande fadern med offerkoftan på, oförmögen att se sin egen roll i familjens splittring. Frun som bitskt och bittert uthärdar och sprider elakheter omkring sig men som ändå är den som håller ihop det hela. De båda sönerna som på olika sätt gör allt för att göra sin far nöjd och inte inser att det är omöjligt. Som går under på olika sätt i sin oförmåga att hitta rätt i sina liv.

Ja vilket elände, med så många bottnar. Som en psykisk brottningsmatch. Jag var helt slut efteråt. Men så himla bra! Alla de eviga frågorna om familjen, relationerna, människorna samlade i tre timmar. De underliggande strömmarna av katastrof är ständigt närvarande.

Och fantastiska skådespelare så klart! Lena Endre är magiskt stark särskilt i relation till den fantastiskt smågnälliga, ihopsjunkna Örjan Ramberg. Bilden av ”den stora dramatikern” bleknar inför bilden av den starka, om än inte helt charmiga, kvinnan bakom allt. Hon är dessutom himla rolig! 🙂

En mycket snygg scenografi ramar in det hela. Svart, enkelt, tomt. Som livet som spelas upp där. En teaterhistorisk minidokumentär om Eugene O’Neill och hans ”Lång dags färd mot natt” rullar i stora scenens fond medan publiken bänkar sig. På väggen projiceras också bilder under föreställningens gång. Snyggt. Betjänten Saki är ständigt närvarande och rör sig runt på scenen som i en fond till hela spektaklet.

Det är bara två föreställningar kvar, så har du inte sett den. Gå och se genast!!

Här kan du se en mycket fin introduktion till pjäsen av Magnus Florin på Dramaten. På Dramatens sida om pjäsen finns också annat spännande material, till exempel en spellista i Spotify med musiken som spelas i pjäsen. Snyggt!

Dramatens text om pjäsen: Ingen pjäs är mer förknippad med Dramaten än Eugene O’Neills självbiografiska Lång dags färd mot natt, som fick legendarisk urpremiär på Stora scenen 1956 och testamenterades till teatern av författaren. Och ge oss skuggorna är Lars Noréns pjäs om nobelpristagaren O’Neill, skrivandet och ensamheten.
                        

Familjedramat utspelar sig en oktoberdag 1949 i Eugene O’Neills hus på Atlantkusten. Författaren firar födelsedag tillsammans med sina två vuxna söner från två olika förhållanden och sin nya hustru. Frun och sönerna lever i skuggan av den litterära giganten, Nobelprisbelönad och upphöjd, men ångestdrabbad och plågad. Hans stora mästerverk har ännu inte nått sin publik.
 
Och ge oss skuggorna hade urpremiär på Dramaten 1991. Nu är den tillbaka på Stora scenen med Örjan Ramberg och Lena Endre som Eugene O’Neill och hans hustru Carlotta och Thomas Hanzon och Erik Ehn som O’Neills söner.

Inlägg 23/100 i utmaningen #blogg100

Mörker…

Det har hänt igen. Terrordåd i Bryssel. Attack och sprängningar på flygplatsen och metrostationer. Många, många döda och skadade.

Jag vill inte vara rädd. Jag vill kunna röra mig fritt utan oro. Jag tror också att det är viktigt att inte vara rädd och begränsa sig. Sunt förnuft är förstås alltid viktigt.

Men när det händer. När bilderna blixtrar förbi… då är det svårt. Jag sörjer med alla skadade och anhöriga. Med alla berörda.
Med oss alla.

Hitta information på t.ex. Krisinformation.se.
Dela inte information eller bilder du inte vet är korrekta.
Sprid inte bilder på skadade och döda människor.

Vi förstår allvaret utan närbilder på människor i chock.

Inlägg 22/100 i utmaningen #blogg100

Bloggtips – ”och dagarna går…”

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips – och dagarna går…

En bokbloggande pedagog som pysslar emedan dagarna går… Anna är också en av medlemmarna i bloggkollektivet Kulturkollo.
 
Anna läser massor, nu pratar vi sisådär 15 böcker i månaden! Och dessutom författare från hela världen. Mycket spännande! In och läs!

 
Inlägg 21/100 i utmaningen #blogg100

Priser, priser, priser…

Det finns många fina litteraturpriser av olika slag. Ett väldigt fint är Nordiska rådets litteraturpris!

Varje lands har en nationell bedömningskommitté som nominerar högst två verk från sitt land. Därutöver kan verk på färöiska, grönländska och samiska nomineras.

Det är 14 nominerade 2016 och de svenska är:
”Sånger och formler” av Katarina Frostenson, Diktsamling, Wahlström & Widstrand, 2015
”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv” av Tom Malmquist, Roman, Natur och Kultur, 2015

Nordiska ministerrådet tillsätter en nordisk bedömningskommitté, som utser pristagaren. Kommittén består av 10 medlemmar, två från vardera Danmark, Finland (en finskspråkig och en svenskspråkig), Island, Norge och Sverige. De skall vara sakkunniga när det gäller det egna landets litteratur och i största möjliga utsträckning också i grannländernas litteratur. Svenskar är Arne Johnsson, Boel Westin och Amanda Svensson

Vinnaren offentliggörs och mottar priset på 350 000 danska kronor den 1 november i DR Koncerthuset i Köpenhamn i förbindelse med Nordiska rådets session.

Det här är också en möjlighet att få upp ögonen för böcker från våra nordiska grannländer! Ta chansen läs en dansk! Som Ida Jessen, nominerad till priset 2014, sa med anledning av att vi kanske såg lite skeptiska och oförstående ut… LÄS på danska – då är alla bokstäverna med! 😉

Inlägg 20/100 i utmaningen #blogg100

Möten

Ikväll (lördag) har jag tillsammans med en vän ordnat en middag. Vi valde temat Rosa! 🙂

Vi böjd in vänner från olika sammanhang för att blanda lite. Barndomsvänner, badmintonmedspelare, skärgårdsresenärer, helt nya vänner, svamplockarkompisar… För att få till nya möten, nya diskussioner, nya möjligheter.

Och oj vad bra det blev! En helkväll med god mat och trevliga samtal som böljade mellan vilken bok vi senast läst, vilket musikinstrument vi spelat, hur var det nu med engelsmäns svampplockning och den där resan för 30 års sedan, hur är det med den och är Ulf Lundell egentligen en bra författare? Och många, många andra ämnen förstås.

Livet är med människor, medmänniskor! <3

Inlägg 19/100 i utmaningen #blogg100

Bloggtips – Feelgoodbiblioteket

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Idag – Feelgoodbiblioteket

”Jag gillar feelgoodromaner och arbetar som bibliotekarie – alltså en Feelgoodbibliotekarie.” Så säger hon om sig själv! 🙂

Men hon arbetar också mycket med att minska avstånd mellan människor. Hon bidrar bland annat till JallaTillsammans som är en mötesplats, podcast och digital bokcirkel med syfte att motverka intolerans, lyfta fram fler berättelser och främja möten.

Jag träffade Anette irl när hon tilldelades Greta Renborgs pris 2013 vid en fin ceremoni på Stadsbiblioteket. Hon är ännu en människa som hittat till mig från sociala medier.

In och läs! 🙂

Inlägg 18/100 i utmaningen #blogg100

Ett liv i bilder?

Instagram. Ett liv i bilder. Eller?

Jag gillar Insta. Det är ett snabbt sätt att dela med sig av livet, universum och allting. Och det är oftast inte 42. 🙂

För mig som tycker om att fotografera är det guld värt att få dela lite. Jag fotar ju i stort sett bara med mobilen och då är det snabbt och enkelt. Som det ska vara.

Det är verkligheten men ändå inte. Jag väljer ju vad jag vill visa upp. Det blir personligt men inte privat.

Jag har alltså publicerat 4268 bilder på några år. 281 personer tycker att det är värt att följa mig och titta på vad jag gör. Det är kul!

Om jag skulle gå på reaktioner från vänner och bekanta så publicerar jag bara bilder på bakelser och champagne, barnbarn och skärgård. Och det är absolut ett fokus. Men det är ETT. Gå in och kika vetja! Just nu ser det ut så här, inte mycket bakelser och champagne! Dags att göra något åt det kanske… 🙂

 
 
Inlägg 17/100 i utmaningen #blogg100

Bloggtips – Bokhora

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips – Bokhora

Bokhora är bokbloggarnas grande dame, som någon skrev. 🙂 Har alltid funnits… typ. Och här finns allt. Böcker av alla de slag recenseras av kloka människor, just nu Johanna, Johanna, Johanna… (man skulle kunna tro att det är ett krav! 😉 ) … Peppe och Marcus.

Så här var det och är det enligt dem själva: Vi var fem personer som startade bokhora sommaren 2006 utan något större syfte än att diskutera böcker med varandra. Namnet har ofta debatterats men bloggen var från början menad som en intern plats för bokprat och ingenting som skulle nå en större skara. Snabbt växte dock publiken och bokhora blev vad den är idag: en plats för litteraturdiskussion och boknörderi. Inget läsbart är för högt eller för lågt för att vi inte ska kunna tänka oss att skriva om det. Och nej – vi visste inte om att det fanns en blogg som hette bookslut när vi startade. Namnet bokhora kom till under en kväll med alldeles för mycket vin. Inga tankar, vare sig bak- eller fram, fanns med namnet.

In och läs!

 
Inlägg 16/100 i utmaningen #blogg100