Etikett: #blogg100

Det vi aldrig tror kan hända, det händer, hela tiden

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=499Sveriges radios romanpris 2016. Nu är det dags. Idag började bokpratet i juryn.

Sveriges Radio delar varje år ut ett pris till ”en framstående svensk roman ur det gångna årets produktion”. Det unika med priset är Lyssnarjuryn. Den förnyas varje år och består av bokläsande radiolyssnare i olika åldrar och med skiftande yrken som skrivit och anmält sitt intresse att vara med. Jurymedlemmarna läser de sex nominerade romanerna, diskuterar dem och utser tillsammans pristagaren. Delar av diskussionerna sänds i radio.

Juryn är: Pelle, Ninni, Emlan, Roger, Anja, Henrik, Gunilla.
En pensionerad veterinär, en slagverkare, en ungdomsbibliotekarie, en museipedagog, en byggnadssnickare, en busschaufför, en nationalekonom.

Böckerna som nominerats är:
Mary av Aris Fioretos
Masja av Carola Hansson
Linjen av Elise Karlsson
Gardet av Staffan Malmberg
Bära barnet hem av Cilla Naumann

Igår sändes den första diskussionen i juryn och först ut var Gardet av Staffan Malmberg. ”Med underskruvad precision och psykologisk skärpa beskriver Staffan Malmberg vad som händer när en grupp medborgare tar sitt rättspatos ett steg för långt och orsakar en samhällskollaps som ligger kusligt nära vår egen tid.” Vinnare av Vi:s Litteraturpris 2015

Jätteintressanta diskussioner i en bra jurygrupp. Obehaglig, skrämmande, förnuftig, vansinnig är ord som juryn använder om denna bok. Igenkänning är ett annat. Men när går igenkänningen över i det omöjliga och vansinniga? Det vi aldrig skulle kunna göra, eller är det så, skulle vi aldrig..?

Intressanta reflektioner främst från Emlan och Ninni, smarta tjejer! Jag kommer absolut att lyssna varje dag!

Resten av veckan vi höra diskussionerna om de andra nominerade böckerna, idag blir det Mary av Aris Fioretos. Ser fram emot att lyssna!

Vinnaren presenteras i Lundströms bokradio på lördag!

Inlägg 15/100 i utmaningen #blogg100

 

                                                                   

Pi-day

Det blir väl många inlägg om detta idag kan jag tro. Arkimedes konstant, Ludolphs tal eller kort och gott: pi.

Pi-dagen är tillägnad den matematiska konstanten Pi π ( ≈ 3,141592653589….). Den infaller den 14 mars varje år på grund av sambandet med datumformatet. Just i år är det extra mitt i prick, ett pi-år, eftersom de fyra första decimalerna, avrundat, blir dag och år. 3, 1416 = mars, 14, 2016.

Pi representerar förhållandet mellan en cirkels omkrets och diameter, O = πd. Arkimedes intresse för pi är förevigat i uttrycket ”rubba inte mina cirklar” (noli tangere circulos meos), vilket han ska ha sagt när han ritade former i sanden och stördes av invaderande romare.

Pi-dagen har ”firats” sedan 1988, och brukar vara en dag då matematik uppmärksammas på olika sätt av skolor, kommuner, organisationer och företag. Dagen firas också lämpligen med paj-ätning!

Idag har också lämpligen rekord satts. En ny svensk pi-rekordhållare. Jonas rabblade upp 13209 av talets oändligt många decimaler. TRETTONTUSEN. Jag är rätt nöjd med att kunna fyra…

Inlägg 14/100 i utmaningen #blogg100

Skuggorna av Katarina Wennstam

Katarina Wennstam har förmågan att skriva spänningsromaner som håller en fången mitt i den verkliga verkligheten som finns runt om kring oss. Det är till vardags liksom. Våra fördomar och förutfattade meningar lyfts fram i ljuset och gå inte att bortse ifrån

Det gäller också Skuggorna. Denna gång handlar det om talionsprincipen, ett öga för ett öga, en tand för en tand… Lätt att sympatisera med i ett första skede, visar sig rätt ohyggligt i nästa.

Vad händer i ett samhälle där delar av befolkningen känner sig rättslösa? Och tar lagen i egna händer för att skipa rättvisa.

Det här handlar om en grupp kvinnor som ger tillbaka. Planerat och organiserat söker de upp män som dömts för kvinnofridsbrott, och ger tillbaka med samma mynt. Ett öga för ett öga. Inte mindre inte mer. Polisen Charlotta Lugn kommer gruppen på spåren och inser vidden av deras verksamhet. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare i de här fallen?

Det kanske mest intressanta i boken blir effekten av att det är kvinnor som denna gång är förövare, och hur det påverkar männen i samhället, alla män. En fantastisk passage är när polisen har presskonferens och varnar män för dessa kvinnor, och uppmanar männen att inte röra sig ensamma på stan. När det blir tvärt om blir det helt plötsligt nästan absurt. Värt att fundera på.

Läs, läs! Och läs förresten alla Katarina Wennstams böcker! Låna på biblan, köp i din lokala bokhandel eller på till exempel Adlibris.

Inlägg 13/100 i utmaningen #blogg100

Her name is Andersson, Lena Andersson

Lena Andersson… vilken intressant och fantastisk människa.

Jag har genom åren läst hennes krönikor i DN och mötte henne som författare med Stockholm läser boken 2013, Var det bra så? En riktig liten pärla till bok tycker jag, en ögonöppnare och påminnare.

Så läste jag såklart både Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar om Ester som våndas kring den obesvarade kärleken. I kärleken är man vårdslös med sitt överläge. Den som älskar mest förlorar.

Böckerna om Ester ses ofta som självbiografiska men Lena säger: Mina böcker är fiktion. Men ja, man måste ha känt dessa saker för att kunna skriva om detta. Ska man leta efter orsakssambandet så är det väl att jag ändå hade slösat så fruktansvärt mycket tid på ofärdiga relationer av den här sorten att jag kände att det vore bra om jag kunde ha NÅN nytta av det. 😉

Jag har precis börjat läsa i hennes senaste Allvarligt talat som samlar alla Lenas svar i radions programserie Allvarligt talat. Så mycket kloka tankar kring våra frågor om livet och allting. (och svaret är mycket sällan 42)

Jag lyssnade på Lundströms bokradio i morse. Och där var hon igen. Denna gång i samtal om George Orwell som ges ut igen 50 år efter sin död, en essäsamling och Lena Andersson har skrivit förordet!

Det blev en lång och spännande diskussion om författarskap, skrivande och livet. Och Lena avslutar stilenligt: ”-Är det något du skulle vilja låna eller sno av hans sätt att jobba? -Nej, men jag skulle gärna skrivit 1984.”

Hon är så precis, analytisk, osentimental… men ändå sätter hon fingret på alla våra känslor, svagheter och krångligheter. Jag håller inte alltid med, förstår inte alltid vad hon menar. Det är diskussionen som är spännande, att få tänka till, stånga sina egna föreställningar mot andra. Och genom detta utvecklas.

Läs Lena! Låna på biblan, köp i din lokala bokhandel. Lyssna på henne när hon föreläser i olika sammanhang. Hon inspirerar och utmanar. Det behövs!

( Och JA, jag har ett fint porträtt av henne! 🙂 )

Inlägg 12/100 i utmaningen #blogg100

Plötsligt händer det!

Jag hamnade lite oplanerat i soffan med en kopp te i går kväll.

Boken lockade inte, jag bläddrade lite bland SvT:s utbud på play kombinerat med tv-kanalerna och där… jag råkade se slutet av ett avsnitt av programmet Gift vid första ögonkastet, en ganska absurd historia, och direkt efter det slutet på Trinny & Susannah stylar om Sverige… och jag blev plötsligt alldeles rörd.

Plötsligt såg jag allas vår längtan och ångest, behoven av bekräftelse och glädjen av att kunna vara stolt. Hur svårt det kan vara när självkänslan får sig en knäck.

I programmens påklistrade glättighet fanns den där… verkligheten, allvaret. Livet med alla svårigheter, snubbeltrådar och labyrinter. Och glädjen i att bli sedd och synlig.

Så kan det också vara! <3

Inlägg 11/100 i utmaningen #blogg100

Bloggtips – Kulturkollo

Ännu en fantastisk blogg om böcker!

Kulturkollo – ett bloggkollektiv med läsglädje!

Så här beskriver de sig själva:
Kulturkollo är ett oberoende bloggkollektiv som drivs av åtta erfarna bokbloggare från Norrbottens kustland, de värmländska skogarna, västkusten och Skåne. Tillsammans täcker vi ett stort antal genrer och tanken är att erbjuda såväl bredd, som nörderi i det lilla.
Vårt mål är att Kulturkollo ska bli en mötesplats för kulturälskare där samtalen ständigt pågår. Vi kommer att ordna till exempel bokcirklar och rapportera om viktiga kulturella händelser. Självklart kommer vi att bjuda på texter om gammalt som nytt.
Vi skriver utifrån ett givet ämne varje vecka och vi vill bjuda olika sorters texter som passar bloggen tema.

Hos Kulturkollo hittar du förutom alla spännande inlägg om allt mellan himmel och jord med temat böcker, också recensioner, listor av alla slag, boktips från författare, intervjuer… Ja, det kan inte vara något som saknas?

Jo, vi får inte glömma. En bokcirkel driver de också, digitalt så klart, Kulturkollo läser.

Som ni förstår är detta snudd på heltäckande!

Inlägg 10/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok

Spådomen – en flickas memoarer av Agneta Pleijel

En flickas memoarer… jo, det är nästan som det. Fragment av minnen från en barndom. Ett pussel som läggs. Sammanfogat till något som kan lugna och ge svar.

Detta är en storartad bok, Spådomen – en flickas memoarer av Agneta Pleijel.

”Öppenhjärtigt och i laddade minnesbilder skriver Agneta Pleijel fram en ung flicka som en gång var hon. Boken spänner över tiden från födelsen 1940 och tjugo år framåt. Ledmotivet är den spådom som en älskad faster har fått, och vars uppfyllelse flickan med spänning följer.
Barndomen präglas av geografiska förflyttningar. Flickan är upptagen av att läsa – böckerna ger ord åt tillvarons vaghet – liksom av kvinnokönet, av familjen och av de häpnadsväckande skillnaderna mellan människor. Pappa matematikern och mamma musikern är mycket olika varandra. De är i konflikt och hon älskar dem båda.”

Agneta Pleijel skildrar sitt unga jag i tredje person och lindar in det i fiktionens värld. Då och då tränger ett ”jag” sig in, det som i nutid försöker reda ut i härvan som var barndomen. Det är ett skickligt grepp som skapar distansen till minnena. För vi vet ju hur minnen är, helt opålitliga.
 
Det är lätt att fatta sympati för den unga flickan som kämpar i sin krångliga tillvaro. Som har en hel flock elefanter i vardagsrummet att förhålla sig till. Som slits mellan kärleken till mamman och pappan och inte vill välja.
 
Att denna uppväxt påverkar henne på många sätt är ju självklart, det är också mycket igenkänning för alla som kanske härbärgerat en av de där elefanterna och närt medberoendet vid sin barm…

Fantastisk läsning som känns äkta och genuint om en uppväxt som inte kan ha varit enkel. Spådomen var också en av de nominerade till Augustpriset 2015.

På bokcirkeln Under Kastanjen som igår kväll träffades på Gunnarssons och diskuterade just denna bok var vi rörande eniga i lovorden. Även om någon tyckte att ”hon skrivit bättre böcker”.

Läs bums! Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare eller till exemple på Adlibris.

Inlägg 9/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok
 

 

Kvinnor kan, precis som alla andra

Internationella kvinnodagen. En dag att lite extra fundera på hur det ser ut i samhället.

Statistiken talar ju sitt tydliga språk, kvinnor ÄR mindre värda än män. Vi tjänar mindre, räknas mindre, värderas mindre.

Det är nu många slutar läsa och alla invändningar kommer… ”Så kan man inte säga, det beror ju på ditten och datten!” Javisst. Det beror på massor av saker. Men om vi inte ser verkligheten som den ser ut, så är det svårt att påverka och förändra. Vill vi se människor i första hand som de människor de just är, inte som ett kön, då gäller det att kliva ifrån de invanda invändningarna åt ena eller andra hållet. Försöka se sina egna fördomar, inse beteenden.

För det är ju så att vi alla föds in i det samhälle och den gemenskap som vi gör. De normer och värderingar som finns i vår närhet får vi med oss. Och det är inte lätt att bryta mönster! Men om vi bara lyfter blicken lite och försöker SE, se de mönster och strukturer som faktiskt finns. Bli medveten hur vi förhåller oss och beter oss. Då har vi kommit en bit på väg.

Det behövs också förkämpar, det behövs de modiga som står på barrikaderna och ryter ifrån. Jag är inte där, men det innebär inte att jag inte uppskattar och beundrar er som vågar och orkar. Minst lika viktigt tror jag att det är att ta diskussionen i det lilla. I kafferummet, med kompisarna, i sociala medier. Att fråga mer än ifrågasätta.

Rättviseförmedlingen så klart. Där skapar vi listor på personer i alla branscher som inte är av den vanligaste sorten. Som en påminnelse att de finns.

Det behövs så klart också förebilder. Det vi inte ser finns inte! Representativitet är en av de viktigaste sakerna tror jag. Att se att kvinnor kan göra saker som vi inte trodde var möjliga, det kan handla om att få/ta makt i samhället, välja ett otraditionellt yrke, eller vad som helst. Minns en historia om en liten flicka som ville bli professor, ”men det går ju inte för det kan inte flickor bli”, och fick brev från en hel massa kvinnliga professorer som berättade att det går alldeles utmärkt. Synlighet!

Expressen listar Årets kvinnor och underbara Agnes Wold är på första plats!

Dagens industri skriver om kvinnorna som formar Tech-Sveriges framtid.

Datadamer – kvinnorna som digitaliserade världen, en utställning på Internetmuseum. Makalöst! Låt dig inspireras!

Veckans affärer har listan Näringslivets 11 mäktigaste kvinnor med Mia Brunell Livfors på första platsen som under 2015 klev in som vd och koncernchef på Axel Johnson.

Historiskan, tidskriften som lyfter fram kvinnor i historien.

Och så klart… Litteraturen! Läs en kvinnlig författare. Läs en klassiker skriven av en kvinna. Läs nutida kvinnliga författare. Läs en debutant. Dela med dig av dina upplevelser!


Inlägg 8/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok

Blank Spot Project fyller 1 år

Jag tänker på min dotter som när hon gick i mellanstadiet hade en skoluppgift att läsa nyheter i tidningen och lite förvånat utbrast: ”Mamma, tänk vad bra att det händer precis lagom mycket så att det får plats i tidningen.”

Vad är det som bestämmer vilka reportage vi får läsa i tidningarna? Vad får vi veta, men framför allt, vad får vi inte veta? Om man befinner sig i andra delar av världen och läser tidningar blir det ofta väldigt tydligt att det händer mer än vad som får plats i tidningen. Självklart är nyhetsvalen beroende av den kultur och den kontext vi befinner oss i. Och den geografi. Men känslan av att det kanske mest av allt är pengar och makt som avgör vilka reportage som blir gjorda är oroväckande.

Blank Spot Project är en digital folkrörelse som bevakar världens vita fläckar och ger människor en röst genom medborgarfinansierad utrikesjournalistik. På deras sajt kan du läsa reportagen de gjort.

Jag stöttar projektet eftersom jag vill kunna läsa det som inte fick plats i tidningen, om det som händer som vi annars inte skulle få veta. Att få inblick genom väl arbetade reportage där jag får möta människan i verkligheten, verkligheten som finns där om vi vill se den. Det är värdefullt.

Bakgrund
Blank Spot startade i februari 2015 genom en crowdfundingkampanj och gick från idé till 1.3 miljoner insamlade kronor på tre veckor. Åtta personer vars olika drömmar om journalistik förenades i en gemensam idé om en medborgarfinansierad utrikesjournalistik för att visa att det vi ser nu inte är en kris för journalistiken utan för gamla affärsmodeller.
Under kampanjen lovades en sajt och två reportage och i slutet av september överlevererade de med fem reportage på sajten. Sedan dess har projektet genom nya medlemmar och donationer levt vidare och fortsätta täcka världens vita fläckar.
Läs gärna mer här om bakgrunden i en av de första artiklarna om Blank Spot Project.


Inlägg 7/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok

Stockholm läser

Kan man få en hel stad att läsa samma bok? Stockholm läser är ett försök!

En stad, en bok. Inom Stockholm läser anordnas varje år bokcirklar, författarsamtal och andra evenemang med anknytning till en utvald bok. 2016 års bok är Det hemliga namnet, av Inger Edelfeldt.

Stockholm läser initierades av författaren Helena Sigander som drev projektet under åren 2002-2008. Inspirationen kommer från USA där motsvarande lässatsningar finns i flera städer. 2011 relanserades Stockholm läser av Författarcentrum och Stockholms stadsbibliotek som sedan dess ansvarar för projektet.

Jag och Stockholm har läst och diskuterat (och jag har skrivit om två):
2015 Kungsgatan av Ivar Lo-Johansson
2014 Barnens ö av P C Jersild
2013 Var det bra så? av Lena Andersson
2012 En dåres försvarstal av August Strindberg
2011 Norrtullsligan av Elin Wägner


Inlägg 6/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok