Inlägg 96 av 100 i utmaningen #blogg100
Etikett: #blogg100
Jag har jobbat lääänge i staten och idag får jag utmärkelsen ”Nit och redlighet i rikets tjänst”, NOR. Det är stort!
1 § Utmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets tjänst” tilldelas den som har visat nit och redlighet såsom anställd hos staten under minst 30 år.
Det är konstigt. Hur har jag kunnat jobba så länge redan? Och varför blev det just staten så länge?
Jo, det handlar ju om tillfälligheter som mycket här i livet. Men kanske inte bara om tillfälligheter? Jag har aktivt valt att hålla mig kvar i staten under senare år, när tillfälle givits om att testa andra branscher. På Linkedin säger jag så här:
Att förstå och bidra till utveckling av statsförvaltningen är min inriktning i arbetslivet. Jag har genom mina erfarenheter från Regeringskansliet och myndigheter förvärvat en kunskap om förvaltningen som är mycket god. Jag kan myndigheterna, men också de strukturer som styr – från riksdagens beslut till politikens genomförande i förvaltningen och kontakten med medborgarna.
Jag är såklart medveten om att min kompetens skulle vara utmärkt även utanför staten. Att ”kunna staten” kan ju vara mycket bra även på andra ställen. Vem vet vad som händer framöver…
Så här har det varit alltså:
Jag halkade in i kontorsbranschen efter att ha testat vårdbranschen under några år. Jag jobbade som sjukvårdsbiträde men trivdes inte riktigt och ville testa något nytt. Via kontakter hittade jag ett kontoristjobb på dåvarande Jordbruksdepartementet, och på den vägen är det.
Vägen har inte varit spikrak men snudd på. Jag började på departementets registratorskontor, hjärtat i en myndighet, och fick lära mig allt från grunden. Offentlighetsprincip, diarieföring, arkivering, organisation. Då var Svante Lundkvist jordbruksminister och en riktigt fin människa!
Efter en kort tid öppnade sig ett fönster, jag fick möjlighet att vikariera i den politiska ledningen som assistent till informationssekreteraren. Ett stort kliv då. Men jag såg bara möjligheter och de såg väl potential. Jag blev kvar länge och hann jobba med många fantastiskt bra personer i ett tajt team, med både informationssekreterare och statssekreterare. Vi hade mycket roligt tillsammans! Det här var dessutom en tid av extrem teknikutveckling. Allt hände! Jag gick från skrivmaskin till dator. När man ser på det så här i efterhand är det helt fantastiskt.
Men… även om chefer och arbetsuppgifter växlade så kanske det var dags att testa nytt efter många år. Kontakter igen, en tidigare statssekreterare ringde, och jag hamnade för första gången på en myndighet som Gd-sekreterare. Oj vad roligt det var. Jag fick vara med och bygga upp något alldeles nytt. Statens lokalförsörjningsverk, en avknoppning av det då avvecklade Byggnadsstyrelsen.
Den lilla myndigheten blev inte så långlivad, och jag tog ett kliv till något betydligt större efter några år, Skatteverket! Också en spännande erfarenhet som tyvärr blev väldigt kortvarig. På grund av kontakter… 🙂 Den gamla generaldirektören hade fått nytt förordnande och ringde. Så då blev det Ekonomistyrningsverket.
På ESV blev jag också kvar länge, där fick jag möjlighet att jobba med många olika saker och utvecklas på många sätt. Det var webb och intranät, det var projektledning och kvalitetsarbete, det var årsredovisning och seminarier. Tack alla fina jag jobbade med! Ungefär i halvtid fick chefen nytt jobb och jag tänkte att nej, jag följer inte med, jag stannar och ser vad som kommer. Och då kom Yvonne, som blev min kompanjon i elva år. 🙂
När hon fick nytt jobb på Statskontoret följde jag med. Ett inte helt enkelt och självklart beslut. Inte heller enkelt att komma in på ett nytt jobb på det sättet, men det fungerade utmärkt. Också tack vare fantastiska människor! Statskontoret var då i startgroparna för förändring och fokus på utredningsverksamhet och förvaltningspolitisk. Fantastiskt roligt att få vara med och utveckla och bidra.
Tiden går ju.. och efter sex år fick jag en ny chef. Och som ni antagligen förstår så blir det då nästan som ett helt nytt jobb när man jobbar så nära varandra. Det blev annorlunda men mycket, mycket bra. Nu har vi jobbat ihop oss och jag ser bara möjligheter.
Jahaja… 30 år summerat på några rader. 🙂
Men jag slutar inte att titta mig omkring efter utmaningar, statsförvaltningen har ju så mycket spännande för sig! Stöter du på något intressant, tipsa mig gärna!
Inlägg 95/100 i utmaningen #blogg100
 |
| Jo, jag valde så klart medaljen! :) |
En liten novell på kvällskvisten! Den blå pelargonen av Agatha Christie.
Mord, mys och mysterier. Precis som det ska vara.
”Om ni ville döda någon”, hjälpte sir Henry henne på traven.
”Ja visst, ja. Om jag ville det skulle jag inte förlita mig på skräck. Jag vet att man läser om att folk dör av det, men det verkar vara mycket osäkert, och de mest nervösa människorna är mycket modigare än man egentligen tror att de är. Jag skulle förlita mig på någonting mer definitivt och säkert och planera det hela mycket noggrant.”
”Miss Marple”, sa sir Henry, ”ni skrämmer mig. Jag hoppas att ni aldrig ska vilja röja mig ur vägen. Era planer skulle vara för bra.”
Miss Marple löser mysterier som ingen annan, tänker på detaljerna och glömmer aldrig människorna och relationerna. Den här gången byter saker färg på ett mycket mystiskt sätt, som så klart visar sig vara helt självklart när Miss Marple förklarar.
Den blå pelargonen är en novell i en kvartett med Agatha Christie noveller. Jag började med denna och läser de andra tre i morgon. 🙂
Jag lånade denna som e-bok på biblan. Går ju såklart att köpa hos Novellix, Adlibris eller Bokus också.
Inlägg 94/100 i utmaningen #blogg100
Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!
Dagens tips – Booze’n Books
Så här säger Emelie själv:
Älskar att läsa skönlitteratur. Gillar att diskutera så kommentera gärna. Olika åsikter är intressanta. Läser så ofta jag kan.
Booze då? Ja tack!
In och läs! Och kommentera! 🙂
Inlägg 93/100 i utmaningen #blogg100
Det finns mycket sagt om rädsla och styrka, och mycket riskerar att bli klyschor. Men det är värt att fundera lite kring.
Vi gör det vi vågar, men ibland måste vi våga mycket mer än vi gör. Rädslorna vi har, har vi ofta av upplevelser och erfarenheter. Det krävs mod att trotsa dem, ibland går det, ibland inte. Men vi är mycket, mycket starkare än vi tror.
Vi bör också komma ihåg att vi alla just har upplevelser och erfarenheter med oss som ingen annan ser. Det är bra att tänka på det när vi talar om rädsla och styrka. Vi gör ofta precis det vi klarar av just i stunden, av många, många olika anledningar.
Dagens tänk…
Inlägg 92/100 i utmaningen #blogg100
Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!
Dagens tips – Den döda zonen
Så här skriver Martin Falkman om sig själv och bloggen:
Död, ångest, helvete och ondska; jag både läser och skriver mycket om dessa företeelser.
Jag har varit lyckligt lottad att få arbeta mycket med böcker i spänningsgenren vilket betyder att jag är lätt insnöad. Under perioder läser jag annat också, men det mesta har en gemensam nämnare: Ond, bråd död.
Det är alltid de mörka berättelserna som återkommer till mig och det är om dessa mörka berättelser jag skriver på bloggen.
Den döda zonen, där döden är i fokus och ständigt närvarande. Här hittar du recensioner, diskussioner, intervjuer. Kort och gott, allting som kan tänkas att ha med deckare, död och dekadens att göra.
Martin har också precis gett ut sin bok Tunneln i slutet av ljuset! Jag har den i högen och ska bara våga mig på den… 😉 Boken kan du förstås låna på biblan eller köpa hos t.ex. Bokus eller Adlibris.
In och läs!
Inlägg 91/100 i utmaningen #blogg100
Laddar för fullt för bokbingo! Books on the nightstand, BOTNS, har en bokbingosida där du kan hitta en egen bricka!
Här är min bricka, jag tog den första som dök upp, men det går att slumpa fram nya eller byta ut rutor man inte tycker passar.
Jag tänkte på detta sätt beta av lite i mina tbr-högar. 🙂 Vi får väl se hur det går… Du kan se här nedan vilka som kvalat in än så länge.
Vi kör hela sommaren, 30 maj till 31 augusti, häng på om du vill!
Inlägg 90/100 i utmaningen #blogg100
Vilken kväll!!
Ett gäng fantastiska musiker var för sig… tillsammans blir det magi! Jag är så glad att jag i sista stund bestämde mig att gå på detta. Tur att man har goda vänner som påminner om guldkorn! 🙂
Missa inte dessa musiker i andra sammanhang, bara att googla på deras namn och anteckna.
En hyllningskonsert till alla stora kvinnliga bluesmusiker genom tiderna på Fasching, arrangerad av musiker ur den unga bluesgenerationen. Detta är tredje året i rad denna succéartade konsert hålls och därför slår Ladies Got the Blues på stort! Detta år kommer har vi utökat med blåssektion och gästas band annat av ingen mindre än vår bluesikon Louise Hoffsten.
Ladies Got the Blues består av ett husband på åtta musiker och är en ihopslagning av Sveriges dagsaktuella, unga, kvinnliga blues/rootsband. Husbandet gästas av olika gäster, instrumentalister som sångerskor, och tillsammans tolkar och hyllar de sina kvinnliga förebilder inom bluesen.
Husband:
Ida Bang – sång,
Moa Brandt – gitarr,
Lovisa Sjöberg Nordahl – gitarr,
Elin Öberg – munspel,
Tove Brandt – bas,
Malin Ahlberg – keys,
Amanda Savbrant – trummor.
Årets Gäster:
Louise Hoffsten – Sång, Julia Lotta Tinglöf – Sång, Hanna Svensson – Sång, Ida Andersson – Sång, Charlotta Andersson – gitarr, Lisa Grotheus – Saxofon och klarinett, Nadia Hamouchi – Trumpet.
Inlägg 89/100 i utmaningen #blogg100
Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!
Dagens tips – Mitt bokliga liv
Så här säger hon om sig själv:
Jag heter Malin, är 36 år och har bloggat om böcker sedan mars 2013 (äldre inlägg är från en tidigare blogg som inte var nischad mot böcker). Andra fakta om mig är:
- Lyckligt gift & mamma till två små godingar
- Silviasjuksköterska inom äldrepsykiatrin
- Har bipolär sjukdom typ 2
- Ägare till tre gosiga kattherrar
- Nördigt förtjust i böcker och bibliotek
- Anglofil
- Beroende av kaffe, choklad, grönt te och lakrits
- Trivs som bäst i sommarstugan på landet
- Kristen med en längtan efter att bli katolik
- Rikligt tatuerad (foto finns i bildgalleriet)
In och läs! Här finns mycket spännande och fint. 🙂
Inlägg 88/100 i utmaningen #blogg100
Ibland surfar jag in på biblan och letar efter en deckare. Det är när jag vill ha något lättläst och enkelt.
Oftast hittar jag något som inte alls är enkelt. Så var det också denna gång. Orten av Joakim Zander är alltifrån enkel. Lättläst, javisst. Men tankeväckande, upprörande, en berättelse mitt i verkliga verkligheten. I orten!
Yasmine Ajam har flytt sitt förflutna i stockholmsförorten Bergort och jobbar som trendspanare i New York. En dag får hon ett meddelande som gör att hon omedelbart måste återvända – de uppror som är på gång i förorten verkar ha med hennes brors plötsliga försvinnande att göra. Samtidigt i London har Klara Walldéen fått jobb på ett forskningsinstitut med en dunkel agenda. Hon blir bestulen på sin dator och strax efter blir en av hennes kollegor knuffad framför ett tunnelbanetåg. Även Klara måste bege sig tillbaka till Stockholm. Under några heta dagar i augusti korsas deras vägar och fram träder en skrämmande bild av ett skrupelfritt samhälle där mäktiga intressen är beredda att gå över lik för att nå sina mål. Orten är den fristående fortsättningen på succén Simmaren.
Det är tre parallella historier som sakta men säkert flätas samman och avslutas i samma. Ett bra grepp som fungerar bra. Vi får följa Fadi, Yasmine och Klara i deras liv och i en ofattbar historia om svek och dolda motiv, om tillhörighet och lojaliteter.
Det här är en bok som väcker känslor. Som fick mig att tänka till när det gäller just tillhörighet och lojaliteter. Och hembygd. Obehagligt och intressant.
Jag var för inte länge sedan med i en diskussion om just hembygd, om livet i bruksorten efter bruket. Konflikten land och stad, som ju mycket liknar konflikten förort och innerstad. Det utlämnade, känslan av utanförskap och att inte räknas. Att få klara sig och hantera det samhälle man lever i med kriminalitet och gäng, men också med familj och vänner. Att vara tvungen att bli street smart. De funderingarna hade jag med mig in i denna historia och de passade väl in.
Jag fascinerades av språket som känns väldigt äkta. Shoo, len, vad händish bror? Vi ÄR i orten, i Bergort, där bilar brinner och aina är ständigt närvarande. Där ungarna hänger på Camp Nou, fotbollsplanen. Hur de lämnar sitt ursprung men inte släpps in i sitt nya land, och skapar sin egen verklighet. Det kan hända att jag är i lite partisk som har en del av min hembygd i orten… 🙂
Berättelsen är öppen och tillåtande och väldigt realistisk, vi får veta och sedan tänka själv. Reflektera över svårigheterna i alla olika val och sätt att se på saker. Det handlar om det högst aktuella: förorter i brand, radikalisering, maktmissbruk. Det här är verkligheten och känns just väldigt verkligt.
Men det är ju så klart också en alldeles normal ”deckare”. Och en bok att bokcirkla om!
Läs mer om boken i en intervju med författaren hos bloggen Den döda zonen!
Låna på biblan, köp i närmsta bokhandel eller på t.ex. Adlibris.
Inlägg 87/100 i utmaningen #blogg100