Ett moln i byxor
Vladimir Majakovskij ( 1893-1930 )
Dom tankar
som drömmer på era hjärnors madrasser
som fetlagda lakejer på flottiga schäslonger
ska jag reta med mitt hjärtas blodiga trasor
och uppkäftigt håna i fräcka smädesånger.
Hos mig finns ingen gubbsjuk trånad
och på min själ växer inga gråa hår.
Världen har jag med röstkanonader bedånat
här kommer jag – en vacker ung man på tjugotvå år.
Ni ömsinta
vill älska till violiner!
dom råbarkade vill ha en kärlek som pukornas brak.
Men ingen kan vända ut och in på er
tills ni blir bara läppar som jag!
Kom ska jag lära er –
byråkratissor korrekta som en liga av änglar
batistklädda i de eleganta gemaken.
Som håglöst bläddrar genom läpparna
som köksan genom sidorna i kokboken.
Om ni vill –
blir jag bara en kropp som kreverar
– i en annan tonart himmelens lyror –
om ni vill –
kan jag uppträda ömt och belevat
– inte en karl men ett moln i byxor!
