Nobeldagen har varit och gått. Staden fick glittra och viktiga upptäckter prisas. Kvällen då svenska folket äter middag framför TV:n och önskar de var i Blå Hallen?
Tidningarna lät mig förstå att om jag ville ha god chans till ett pris så var det en stooor fördel att vara man, slätrakad, gift, i sextioårsåldern, född på våren, invandrare. Kvinna ska man absolut inte vara. Det är ju bra att veta… tänker jag.
Det fick mig att tänka på min dotters kommentarer kring dagen, för många år sedan. Hon ville så gärna vara med på festen och frågade mig hur hon skulle lyckas med det. Jag förklarade hur det låg till, att det gäller att vara en pristagare, känna en, vara viktig i samhället på något annat sätt alternativt vara student eller serveringspersonal och jobba där. Hon funderade länge och konstaterade sedan, jaha.. men då kan jag ju gifta mig med en.. pristagare, alltså. 🙂 Tror hon omvärderat det hela nu för tiden.
Hann tyvärr inte titta på så mycket från sändningarna.. men lyckades ändå se lite av Victoria Dyrings samtal med forskare om de olika prisens innebörd. DET var riktigt bra! Hon är verkligen suverän på att få det begripligt, i alla fall så begripligt som det går. Vetenskapens Värld är ett favoritprogram. Läser på Wiki att hennes föräldrar är vetenskapsjournalister och hennes syster är fysiker. Att hon utbildade sig i teatervetenskap samt i miljö- och naturresurser i samhällsplaneringen. Hon är också hedersdoktor på Stockholms universitet.
När det gäller litteraturpriset så är jag lite nyfiken på Mo Yan. Har inte läst något av honom, och funderar på att testa. Många säger att Vitlöksbaladerna är bra att börja med. Har du läst något? Jag har länge följt hans översättare Anna Gustafsson Chen på twitter, en klok kvinna som har mycket intressant att säga. Fantastiskt roligt för det lilla förlaget Tranan att ”få” en nobelpristagare.
Har hunnit med att besöka Max Ströms förlag på Skeppsholmen och deras julmarknad. Frossat i vackra böcker och glögg. Det höll på att bli riktigt dyrt. Jag började med att plocka på mig ALLA fantastiska fotoböcker. Jeppe Wikström var där och jag han med ett litet småprat med honom också. Jag har ju redan den fantastiska boken om A day in the world.
Men efter lite mer glögg och lugn andning sansade jag mig och gjorde ett urval av böcker som jag känner mig nöjd med. Några jag behåller och några som blir julklapp. Den absoluta favoriten som kommer att bläddras i mycket fram över är Kom nurå! Barnprogrammen vi minns eller helst vill glömma. 🙂 Från Humle och Dumle och Televinken, via Kullamannen och Kråkguldet, Kapten Zoom och Vilse i pannkakan, till Bullen och Kenny Starfighter. Jaa.. ni förstår!! En skatt!!
Efter det hastade jag vidare till bokcirkeln Under Kastanjen. Vi träffas på, ja precis, Under Kastanjen. Ett mysigt café i Gamla Stan. Det är Majvor som håller i det hela, vi har träffast på Fritz Ståhls bokprat tidigare.
Den här gången pratade vi om En dag av David Nicholls över lite soppa eller fika. Trevligt som tusan. Vi var nog rörande överens om att vi inte riktigt förstod det fantastiska med boken. Vad vill han egentligen säga med historien? Att man ibland har det man letar efter precis bredvid sig och att man inte förstår det förrän det är försent? Njae.. det håller inte riktigt. Vi trodde inte att de skulle blivit lyckliga tillsammans alls, utan höll kvar sin relation just på grund av att de inte hade en relation. Typ.
Nästa bok blir Livet efter dig av Jojo Moyes. Praktiskt eftersom den är månadsbok hos Fritz Ståhls bokklubb just nu och aw-bokprat om den inbokat i januari med Enbokcirkelföralla!