Årets första bok blev en bra en! En som berör, som gör mig nyfiken, som ger mig inblick som gläder och oroar. Så som bra böcker ofta är/gör.
En dag ska jag bygga ett slott av pengar av Evin Ahmad är en berättelse om rörelse, om tillträde till olika rum och hur svårt det kan vara att bara få vara sig själv. En berättelse om att få höra att ens drömmar inte går att förverkliga, ”det är ingen ide du försöker”. Att bära bördan av att bli bättre, att lyckas att visa upp framgång, ”du ska ha ett bättre liv än oss”.
Det är en stark debut om tugget på bänkarna i Akalla, adidasbyxor och falska Raybans från Alanya, till den fina dramahögskolan på Valhallavägen i Stockholm, där man gör andningsövningar och får massage. Där man mikrar gammalt kaffe för att man har så »dåligt med pengar«, men bor i bostadsrätt i innerstan, diskuterar maktordningar och passar på andras ordval. Där fattig är ett mycket relativt begrepp.
Det är en berättelse om att navigera mellan skuld och arv, välja mellan olika sorters svek, ta hand om sin begåvning. Mot alla odds.
Fanns en snubbe en gång som sa att blåa linjenfolk är bland dom deppigaste i huvudstaden. Han menade att anledningen till det var att vi hela tiden åker i en mörk tunnel. Alltså den enda sol och det enda ljus vi får är mellan en station. Kista-Hallonbergen. Annars åker vi från slutstation till en annan slutstation i en mörk tunnel. Året om.
Det handlar om resa och rörelse. Det är argt och besviket. Det är hudlöst och känsligt. Det berör mig!
Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.