Två böcker om Livet

Livet efter dig av Jojo Moyes (Printz Publishing)
Felicia försvann av Felicia Feldt (Månpocket)

Två böcker om livet. Väldigt olika men ändå på cirklar de kring de eviga frågorna. Vad får oss att vilja leva? Vem bestämmer om våra liv? Är verkligen kärleken störst av allt?

Livet efter dig handlar om Lou som får jobb som sällskapsdam hos Will. De kommer från helt olika sammanhang. Lou bor hos och försörjer delvis sina föräldrar och sin syster. Hon blir arbetslös när kaféet hon jobbar på lägger ner och tvingas ta jobbet hos Will. Will är en rik, äventyrlig player och affärsman som efter en olycka är förlamad i nästan hela kroppen och sitter i rullstol.

Will vill inte leva det liv han anser är helt värdelöst med ständig värk och där han är beroende av andra människor och planerar att avsluta sitt liv. Lou gör allt för att ändra hans inställning och få honom att acceptera sin nya situation.

Vi får följa dem båda i relationen med varandra men också med människorna runt omkring.

Det är en lättläst och fångande bok som är svår att lägga ifrån sig, man vill gärna veta vad som kommer att hända och hur allt utvecklas. Den ställer också den svåra frågan om livet, vad får oss att vilja leva? Inget är självklart här, å ena sidan bör man förstås själv få bestämma över sitt liv, å andra sidan är man alltid kapabel att ta rätt beslut och förstå konsekvenserna av det?

Ibland känns handlingen lite väl gullig och förutsägbar och inte så djup som de viktiga frågorna skulle behöva. Men å andra sidan lyfts det intressanta och viktiga upp nästan omärkligt i det fångande språket. Den är troligen en riktigt bra bokcirkelbok som kan diskuteras länge och väl. Som tur är har jag några tillfällen inplanerade redan. Med Under kastanjen och Enbokcirkelföralla, och så lite facebook-bokprat på det! 🙂

Felicia försvann är något helt annat, men ändå inte som sagt. Boken är Felicias, Anna Wahlgrens dotter, barndomsskildring. En beskrivning av en verklighet som inte riktigt stämmer med den kändisskimrande. Det är också en berättelse om att välja.

Felicia berättar om sin bild och sina minnen av sin och sina syskons uppväxt i en dysfunktionell familj. Det handlar om missbruk, övergrepp och vanvård, mobbning och kärlekslöshet. Tufft att läsa.

Hon växlar mellan olika tidsperioder, dåtid och nutid. Om hur det var att växa upp i detta men också hur det är att överleva och hitta sin väg som vuxen. Att bryta mönster och förstå, eller inte alls förstå. Det svåra i att acceptera att försoning inte är ett alternativ.

Boken slår an en del strängar i mitt inre som jag kan relatera till, att vara medberoende och barn och att som vuxen försöka reda ut sitt inre. Det är tufft men ger mycket att läsa en skildring som denna.

Jag tycker att det är en bra och läsvärd bok som inte är helt dokumentär men absolut självbiografisk i stora delar. Den beskriver svåra saker som är viktiga att prata om. Även om du och jag inte har upplevt något liknande eller ens i närheten, så finns missbruk och övergrepp ofta i vår närhet. Att läsa och prata om en bok som denna kan hjälpa oss att förstå.

Vi diskuterar Felicia försvann i min bokcirkel GdS inom kort! 🙂

Anna Wahlgren har ju skrivit ett ”svar” på Felicia försvann, Sanning eller konsekvens, som jag också tänkte läsa. Det känns inte lika lätt. Frågan som snabbt smyger sig på är, är detta rätt sätt att hantera ett olyckligt barn? Jag tror inte det.

Lyssna är det nya läsa

Återkommer till Brighton i ett annat inlägg… 🙂

Nu lite böcker igen. Har ikväll haft bokcirkel och pratat mycket om ditten och datten lite om boken Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon. Det blir så ibland fokus hamnar någon annan stans och det kan vara ok.

Men, boken ja. Det är en trevlig lite småputtrig historia med väldigt mycket hundar inblandade. Inte helt kul kan jag tycka som är kattmänniska, men det funkade ändå rätt bra som inramning. Historien är den klassiska kring relationer av olika slag. Nya, gamla och trasiga kärlekar. Mycket igenkänning och förutsägbarhet. Lättläst och luftigt. Lämnar kanske inga bestående spår, men gav en stunds avkopplande läsning.

Jag har de senaste dagarna, på tåg och flyg, läst några Novellixer. Gillar formatet mer och mer, och börjar förstå mig på noveller.

Fyra stycken blev det närmare bestämt:
Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog – Jonas Hasen Khemiri
Sandhamn – Jens Liljestrand
Dummy – Bengt Ohlsson
De blå skorna – Linda Olsson

Det här är fyra författare jag tycker mycket om på olika sätt, och jag har läst deras romaner. Nu har novellerna blivit som en krydda på det hela. Jag tycker att de beskriver och förstärker deras författarskap på ett säreget sätt. Lite facinerande och roligt.

Först Så som du hade berättat… Jag menar, en sådan titel är bara han helt enkelt. Och historien lika så. Lite hemlig, obehagligt oklar. Ett sorgligt utanförskap som fastnar i halsen. Ett språk som gör mig lyrisk!

Sandhamn ger mig samma känsla som Adonis.. ÄR det så här män tänker?! Det känns som jag kikar in i ett omklädningsrum och får höra en sanning. Liljestrand är sannerligen intressant!

Jag gillar Bengt Ohlsson skarpt! Särskilt Syster, Hennes mjukaste röst och Kolka där han ger röst åt kvinnor som är utsatta och sårbara på olika sätt. Dummy är i samma fack, men fångar mig inte lika mycket. Kanske behövs romanens längd för för att ge det där jag vill ha när det gäller historier som dessa?

De blå skorna, vilken historia! Eller egentligen, vilken glimt av en fantastisk historia. En novell som verkligen ger mersmak och lockar in läsaren i författarskapet. Linda Olsson lyckas som vanligt.

Ja, jag fortsätter väl läsa Novellixer när jag kommer åt, prenumererar på dem i e-format, ohyggligt praktiskt! 🙂 I min bokklubb läser vi vidare, och den här gången valde vi Felicia Feldts Felicia försvann, en bok jag tror blir alldeles utmärkt att diskutera i januari.

På bordet/I väskan/I datorn/I telefonen finns i just nu:
Mästaren och Margarita, Alltings början, Om himlen smälter av Hassan Loo Sattarvandi och snart Livet efter dig av JoJo Moyes.

Konstaterar föresten att några av Augustprisvinnarna finns i bokhyllan! 🙂

Och nja… HUI konstaterar att årets julklapp är hörlurar, och att Lyssna är det nya läsa. Vet inte det ja, visst hörbok funkar ibland men jag älskar bladvändandet både irl och digitalt. 😉