Den här gillade jag mycket!
Förtvivlade människor av Paula Fox skrevs redan 1970 men fick trots god kritik inte något stort genomslag då. Nu har den fått nytt liv och den framflyttade plats den förtjänar.
Det här är en tunn bok. Men en historia som inte alls är tunn. Med ett vackert och distinkt språk mejslas en känsla av undergång fram mitt i vardagen hos paret Bentwood. Hela boken är som ett destillat av något mycket större.
Kriserna är ständigt närvarande i berättelsen. Äktenskapet som knakar och Sophies skadade hand. Ottos kris i sin firma och en stad i förändring. Historien utspelar sig i slutet på 60-talen, men är väldigt tidlös. Få detaljer är specifika och samma kriser förekommer i världen hela tiden. Vi släpps ner mitt i ett skeende vi kan känna igen oss i, irritera oss på, sympatisera med, känna oro inför.
Läs den. Den berör. En klar favorit! En klassiker!
Förlaget skriver: Sophie och Otto Bentwood lever ett välordnat liv i Brooklyn i New York, med Goethes samlade verk i bokhyllan och coctailbjudningar i kalendern. Men när Sophie blir oväntat biten av en katt är det ett av många illavarslande tecken i parets liv. Sophie oroar sig för rabies, Otto är frustrerad över att hans partner på advokatbyrån har beslutat sig för att starta eget, en hemlös man somnar i sina egna spyor på gatan utanför, inbrott och krossade rutor överallt.
Det är i slutet av sextiotalet, rika och fattiga lever sida vid sida i New York med brottsligheten inpå knuten. Sophie och Otto känner att världen utanför invaderar deras liv, hotar det, blandar sig med deras egen förtvivlan över det liv de lever tillsammans.