Idag har jag bokcirklat med cirkeln Under kastanjen. Vi är inte längre under kastanjen utan på Gunnarssons specialkonditori vilket innebär bokcirkel med bakelse för min del. Ja, är det inte vin så är det bakelser. 🙂
Den vita staden är del två av Karolina Ramqvists böcker om Karin. Karin som porträtterades så väl i Flickvännen får vi nu följa i den nedåtgående spiralen. Eller?
Jag har läst båda böckerna i våras och är tagen. Dels av Karins situation, men också av Ramqvists fantastiska språk. Det är som vi kom överens om idag i vår diskussion, nästan naturalistiskt. Avskalat och beskrivande. Utan ett ord för mycket förmedlar hon massor av känslor och händelser. Men ändå får vi inte veta något med säkerhet om det viktiga.
Karin andas passivitet. Hon har bara hamnat där hon är i sitt liv, och skulle inte om hon inte var tvungen, göra något för att hantera det. Helt plötsligt står hon helt ensam, med ett litet barn att ta hand om, och måste. Samtidigt verkar hon ha gjort ett viktigt val när hon lämnade sin uppväxt och sin familj och kanske är det det hon gör hela tiden utan att vi ser det?
Vi tyckte alla mycket om den här boken och rekommenderar den verkligen. Det är inte ofta vi är så samstämmiga. 🙂
Läs båda dessa böcker och se Maffiabröder! 🙂