Etikett: Kristina Sandberg

Bildning

Ikväll har jag fått en dos bildning. 😉

Jag har lyssnat på Kristna Sandberg och Qaisar Mahmood som samtalat med Calle Nathanson om bildning utifrån antologin Bildning – då, nu, sen där de alla tre skrivit var sitt kapitel.

Kunskap är makt, sägs det – gäller det även idag när s.k. alternativ fakta tillhör vardagen? Hur står det till med vår förmåga att tänka kritiskt? Vad är egentligen bildning – vem är det som ska bildas, och av vem? Hur formar vi samhället för att främja bildning? Vill vi det? Är bildning intressant/viktigt idag?

Några snabba reflektioner: Jag ser på bildning som den pågående nyfikenhet på världen och kunskap om den som vi har. Nyfikenheten som ger oss möjligheter att korsa linjer, röra oss mellan rummen. Som gör att vi vågar kliva på där det inte är självklart. Det kan vara på Operan eller på Folkets Hus i Rinkeby. Bildning är också lust och glädje, inte att förglömma.

Bildning är något som kan vara starkt drivet eller långsamt pågående. Och det kräver ett öppet sinne och samtal. Samtal hela tiden och även med dem som tycker annorlunda, eller kanske främst den typen av samtal. De samtal som ger mig tanken ”Jaha, hen tänker så, jag förstår.”

Bildning är också starkt kopplat till kultur känner jag. Till litteraturen, konsten och scenerna. Den ger mig referensramar och möjlighet att lära om andra även om möjligheten att faktiskt förflytta sig är begränsad. Kulturen bygger broar. Men kan också bygga murar.

En del får starten på sin bildningsresa helt automatiskt genom att leva i sammanhang där bildning finns och överförs i vardagen, andra får kämpa på egen hand för att vidga sina vyer. Hur möjliggör vi bildning och hur gör vi frågan om bildning till en fråga på samhällsagendan?

Mycket intressanta och viktiga frågor som lockar och pockar på till ytterligare samtal! Vi får alla se till att det blir så.

Samtalet var ett i serien Bokmåndag på Kulturhuset Stadsteatern Vällingby i samarbete med Föreningen Trappan, ABF Stockholm och Folkets Hus och Parker.

Qaisar Mahmood blev 2012 mycket uppmärksammad för Jakten på svenskheten och gav 2016 ut romandebuten Halva liv som jag skrivit om här. Kristina Sandberg är författaren bakom Ta itu och den hyllade trilogin om hemmafrun Maj (som hon berättar om här), och har bl.a. tilldelats Augustpriset. Calle Nathanson är vd Folkets Hus och Parker.

Ske pris!

Kristina Sandberg och Mirja Unge har fått Doblougska priset av Svenska Akademien!

Kristina Sandberg är född 1971 och uppvuxen i Sundsvall. Hon debuterade 1997 och har skrivit en rad romaner och mottagit flera litterära priser. Hennes stora publik- och kritikgenombrott kom med utgivningen av trilogin om hemmafrun Maj från Örnsköldsvik som inleddes 2010 med  Att föda ett barn. 2012 kom Sörja för de sina och den avslutande delen Liv till varje pris fick Augustpriset 2014.

Jag älskar böckerna om Maj och har skrivit lite om dem i bloggen.

Mirja Unge är född 1973 och har det senaste decenniet klivit fram som en av sin generations främsta dramatiker. Hon har hyllats för sin särpräglade berättarstil och fått flera prestigefyllda priser för sina böcker. Hon debuterade 1998 med romanen Det var ur munnarna orden kom, och har sedan dess givit ut romanerna Järnnätter och Motsols samt novellsamlingen Brorsan är mätt. I Var är alla samlas fem pjäser från 2005 till 2014:Var är alla, Mariella, Klaras resa, Man är väl fri, Johanna.

Jag såg Johanna på Dramaten, en fantastisk pjäs, och var med i ett kortvarigt försök med Tweet Seat som jag skrivit om i bloggen.
Doblougska priset instiftades 1944, ”för understödjande av svensk och norsk skönlitteratur samt litteraturhistorisk forskning”, och delas ut av Svenska Akademien.

Inlägg 86/100 i utmaningen #blogg100

Bokcirkel med Kristina Sandberg

Igår kväll fick jag tillsammans med andra bokbloggare förmånen att bokcirkla med Kristina Sandberg och hennes förläggare Eva Gedin. Kristina Sandberg har skrivit trilogin om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik och den senaste boken i serien har blivit nominerad till Augustpriset.

Vi pratade just om böckerna om Maj. Om varför det är viktigt att skriva tre tunga, tjocka böcker om en hemmafru. Om det lilla livet som bara pågår och inte behöver nämnas? Ja, det är väl just kanske därför. Så mycket kunskap och kraft som funnits och finns i kvinnors hemmaliv. Och så mycket skam och tystnad. Dags att ändra på det.

– Jag ville göra något stort! sa Kristina.

Hon berättade om hur hon tänkt innan och undrer skrivandet och hur karaktärerna vuxit fram genom bland annat hennes egen mormor och farmors berättelser, eller tystnad, om sina liv. Hur kvinnor i alla tider kämpat med vardagens sysslor och besvär och klarat av det. Klarat att hålla hemmet rent, magarna mätta och kaffet på bordet i alla sammanhang. Helt enkelt funnits där. Och sällan fått ett tack eller ens förståelse för sitt arbete.

Är det här feministisk litteratur? Är det här arbetarlitteratur? Det var frågor som lyftes i diskussionen. Många hade noterat att flera recensenters lovord hade tillägget ”trots”. ”En fantastisk berättelse! TROTS att det handlar om det lilla livet, hemmafrun.” Hur kan det komma sig att de väljer att formulera sig så? Strukturerna som höll Maj hemma , är uppenbarligen fortfarande väldigt levande. Historien om Maj är verkligen ett tidsdokument, skildrat ur en lite ovanlig vinkel. Från köket. Det är också en beskrivning av en klassresa, Maj kommer ur arbetarklassen och gifter sig in i medelklassen för att till slut vända tillbaka…

Det vi lyfte speciellt och hade fångat och fascinerat oss alla var språket. Det långsamma, utdragna, utförliga språket. Språket som vindlar mellan Majs tankar, ord och handlingar. Ibland vet man inte om hon tänker eller pratar. ”Sa hon verkligen det där?!” Det fångar hennes väsen och oron över att inte räcka till, ger henne direkt en personlighet som jag tog till mitt hjärta även om jag inte alltid gillade henne. Hon känns som en mycket verklig person. Kristina berättade att hon velat använda språket som medel för att skildra Majs liv. Att inte vara så återhållsam och tystlåten utan ösa på ordentligt. Visa allt bakom fasaderna och tystnaden i Majs liv. Lyfta upp det riktiga livet, det mest pinsamma och svåra. Blodet, skammen, ångesten. Skildra den som blir kvar i köket.

Kristina skildrar också personerna runt Maj med mycket värme. Det lyfter historen tycker jag. Det finns en ömsinthet och empati som hon förmedlar nästan omärkligt.

Under kvällen böljade diskussionerna och frågorna var många, jag har bara fångat få. En grupp litteraturälskare som får träffa en omtyckt författare som bjuder på sig själv. Himmelriket. Som tillbehör till diskussionerna fick vi lite snittar och så klart småkakor. Sju sorter. Precis så som Maj skulle bjudit!

Tack Kristina för din generositet i samtalet och tack Norstedts för en fint ordnad kväll. Vi håller alla tummarna för Augustpriset!

Förlagets text om Liv till varje pris, del tre i trilogin:

”Det ska vara ett flott ställe med bra kök, Järvsöbadens hotell och pensionat. Maken Tomas har bjudit Maj och deras tonåringar Anita och Lasse dit över påsken och Maj borde känna sig glad. Om hon bara inte hade haft den här yrseln.

Nu ska hon göra sitt bästa för att vara en sällskapsmänniska med de övriga påskfirarna. Men när hon kostar på sig själv en ansiktsbehandling hos pensionatets skönhetsexpert och känner masken strykas ut över pannan kan hon inte riktigt hålla tillbaka tårarna. Är det bara medelåldern, oron för Tomas stretande med firman och nykterheten? Eller besvikelsen över Lasses slarv sista året i folkskolan och Anitas försvinnande in i böckernas och filmernas värld? Kanske anar Maj hur förändringen har satts i rörelse utan att hon har verklig makt att hejda den.

Liv till varje pris är den avslutande delen i den kritikerrosade trilogin om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. När femtiotalet övergår i ett modernt sextiotal och rivningsvågen även drar fram över den ångermanländska småstaden kommer Majs trygga tillvaro allt mer i gungning. Det är en roman om anpassning och överlevnad och skildrar en familj som levde sitt liv i en tid då det svenska folkhemmet växte fram.”

Augustpriset – dags för nomineringar

I morgon är det dags. De nominerade till Augustpriset presenteras på en presskonferens på Nalen. Spännande, spännande! Amanda Ooms presenterar de nominerade och är också konferencier på den kommande Augustgalan.

Priset delas ju ut i tre kategorier; Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. Jag funderar här kring den första.

Den stora frågan; har jag läst någon av de nominerade? Jag hoppas och tror på en blandning av läst och oläst. Jag tror definitivt på Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam och Kristina Sandbergs Liv till varje pris. Båda är böcker som ligger i topp på min bäst-i-år-lista.

Tror också på Klingsor av Torgny Lindgren och Twist av Klas Östergren. Kanske också Therese Bohman och Sara Stridsberg. Och Bruno K Öijer… Och Steve Sem-Sandberg…

Det är svårare att titta längre tillbaka i tiden, de nyaste böckerna ligger mest färskt i minnet. Vad kom för knappt ett år sedan? Vilken bok vill du ha på listan?

Några fler som spekulerar:

I morgon vet vi!