Etikett: nominerade

De polyglotta älskarna av Lina Wolff


Jag har rest lite, det betyder tid för läsande! 🙂

De polyglotta älskarna. Jag var tvungen att slå upp polyglotta. Det betyder ”som talar många språk”. Och språket/språken är centralt i den här berättelsen. Och omslaget av Lotta Kühlhorn! Så himla snyggt.

Det här handlar om relationer. Mellan man och kvinna, övriga relationer finns bara i bakgrunden. Och det är komplicerade relationer, på intet sätt självklara. De olika huvudpersonerna, som hänger ihop på komplicerade sätt är också just, komplicerade. Det är svårt att tycka om dem och förstå deras val, de är inte sympatiska men intressanta. De är människor som överlever.Vi får träffa tre personer, Ellinor, Max och Lucrezia.

Max Lamas drömmer om en älskarinna som talar alla hans språk. Sökandet tar honom från Stockholm till Italien, där han lär känna en markisinna som står på ruinens brant. Ellinor kommer från en by i Skåne. En dag sätter hon in en kontaktannons: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Och Lucrezia bevittnar hur hennes mormor går under i sitt avfolkade palats.

De polyglotta älskarna är ett manuskript som har en central betydelse och knyter ihop hela berättelsen. Ett manuskript som i ett läge slängs in i elden och brinner upp. Det är magiskt skildrat! Helt okomplicerat beskrivet, det görs bara. Men när jag läser drar jag efter andan, tror inte att det är sant, vill stoppa in handen i elden och rädda det. Mina starka känslor står i skarp kontrast mot personernas svalhet.

Ofta återkommer författaren till speglar och språk i olika skeenden, de finns som en bakgrund ständigt närvarande och de förstärker känslan av önskan att bli sedd och förstådd och respekterad för de val man gör.

Den här berättelsen får mig att fundera och undra vad som ligger bakom alla händelser och människornas val. Det finns många bottnar men samtidigt är den väldigt rakt skriven, osentimentalt beskriver författaren personerna och deras liv och relationer.

Jag tycker om den! De polyglotta älskarna är en bok att läsa och upptäcka och att läsa om och om igen. Jag har inte läst någon av Lina Wolffs tidigare böcker, nu kommer jag nog att göra det. Hennes tidigare roman Bret Easton Ellis och de andra hundarna (2012) belönades med Tidningen Vi:s litteraturpris och nominerades till Sveriges Radios romanpris. 

Låna den på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Dags att börja läsa…

Jamendåså, lite nomineringskvällsbaksmälla… men har nu samlat mig och är redo. Böcker på väg med posten, dags att börja läsa de nominerade.

Med  risk för att bli tjatig… de nominerade till Augustpriset i klassen Årets svenska skönlitterära bok är:

Jag har redan läst Aftonland som jag tyckte mycket om, läs om den här.

De övriga blir kommande veckors utmaning. De polyglotta älskarna och Välkommen till Amerika har jag redan sneglat på. Det blir bra och intressant läsning tror jag. 

Eländet har jag ingen koll på alls, men efter lite googling så tycks det mig också bli en fin läsning om än kanske lite ”svår”?

När det gäller dagboken.. den lååånga (En dramatikers dagbok 2013-2015, 1600 sidor) så känner jag mig sval. Det är alldeles för mycket bok, för långt, för.. ja, ”för” helt enkelt. Men jag läser såklart, i alla fall översiktligt. 🙂

Och poesin! djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund. Där räknar jag med känslor, njutning och överraskningar. Jag läser alldeles för lite poesi, och tar till mig tillfället att bättra på det.

Som sagt, några veckors läsning stundar och njutning såklart. Att få ta del av det bästa är ju aldrig fel. Vad jag tycker om det hela får ni veta framöver.. 

Nu vet vi!

Ja, nu vet vi. Stor presentation av de nominerade till Augustpriset med direktsändning från Kulturhuset.

Och vi har redan stött och blött en del i sociala medier. Varför nominerades inte den eller den? Åh, vad roligt, DEN som är så bra! Men den där är ju bättre än den där. Om stötandet och blötandet lär fortsätta en månad, fram till den stora prisutdelningen. Då Årets skönlitterära svenska bok väljs ut.

De nominerade till Augustpriset i klassen Årets svenska skönlitterära bok

Inget vidare gissat för min del… hade bara Aftonland i min lista. Så kan det vara, det finns ju så mycket bra böcker! Och jag är glad över att få göra nya bekantskaper. Det är som i bokcirkeln, när andra väljer ger det mig möjlighet till att hitta nytt och spännande som jag inte skulle valt själv.

Men jag kan ju säga som jag nog sagt de senaste åren, pratar vi Albert eller August? 😉 Albert Bonniers förlag toppar förlagslistan överlägset i år igen. Är de så att de är överlägset bäst, skickar in flest till nominering, eller väljer vi smalt? Vem vet…

När det gäller Fackboksklassen är jag lite extra glad över att Niclas Orrenius Skotten i Köpenhamn, Albert Bonnier förlag, blev nominerad, den tror jag mycket på . 

Och i Barn och ungdomsklassen blev jag lite smått förälskad i Djur som ingen sett förutom vi, Ulf Stark & Linda Bondestam, Berghs Förlag. En underbar liten bok om Eskaloppen, Celansetten, Smygeln, Vadfisken och många fler. Det här blir en julklapp till barnbarnet och mig.

Så nu är det bara att läsa och läsa och läsa! 🙂

De nominerade 2016

    Aftonland av Therese Boman

    Den här boken kommer jag att läsa om. Jag läste den fort, på två kvällar. Det går utmärk att läsa den fort. Språket flyter fint, det är distinkt, varje ord väl valt, och intressanta resonemang om och om igen som driver historien.

    Men… jag vill läsa den långsamt. Efter nästan varje kapitel, eller till och med stycke, går det att stanna till. Behovet av eftertanke och funderingar finns där. Hur tänkte hon egentligen här? Men hur resonerar hon nu? Vad betyder detta?

    Aftonland av Therese Bohman beskrivs som en idéroman, och då måste idén i denna vara ensamhet. Ensamhet och vilsenhet.

    Boken beskriv så här av förlaget:

    Karolina är professor vid Stockholms universitet, navigerar sig fram i den akademiska världen och lever ensam efter uppbrottet från en lång relation. När hon ska börja handleda en ny doktorand slås hon av hans självförtroende. Han säger sig ha funnit ny information som förändrar historieskrivningen av svensk bildkonst tack vare upptäckten av en kvinnlig konstnär verksam runt förra sekelskiftet. Karolina finner sig snart indragen i ett spel med flera oväntade bottnar, både känslomässigt och professionellt.

    Jag tycker att det är en något underlig beskrivning. Visst, relationen till doktoranden är en del av berättelsen, men just bara en del. Det här handlar om Karolina själv. Hennes våndor, osäkerhet, otrygghet. Hon står mellan konstvetenskapen och naturkunskapen, staden och landsbygden, kvinnligheten och manligheten, tvåsamheten och ensamheten. Kanske framför allt mellan ungdomen och ålderdomen. Och hon testar gränser åt alla håll.

    Jag känner igen mig i mycket, och det gör säkert många. Det gör det hela en liten smula obehagligt. Det är lite som en YA-roman om det där pinsamma man inte vill prata högt om. Jag har lust att gripa in, säga till, krama om.

    Berättelsen, eller kanske mer Karolina, berör mig. Landar nära mitt hjärta och får mig att tänka till. Det är en mycket bra bok. Läs den, läs om den, fundera och reflektera! Tack Norstedts för att ni gav mig upplevelsen!

    Låna på biblan, köp hos lokala bokhandlaren eller Adlibris eller Bokus.

    Jag har läst Bohmans tidigare roman Den andra kvinnan och skrivit om den på bloggen.