Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind. En historia, en riktig berättelse, om gammart tebaks.. som berättad sittandes på bron eller vid spisen.
Vi får följa Malin och Segrid i 1600-talets hårda liv och parallellt Jacke och hans dotter Veronica i nutid, en dotter som vill veta mer om sin bakgrund. Var farmors berättelser sanna?
Therese Söderlind påminner oss om en tid då svälten kunde vara så stor att kvinnor valde trolldom för lite mjölk, då spädbarnsdöden var oerhörd, en tid då människor saknade grundläggande rättigheter och kunde dömas och avrättas med barn som vittnen. En tid då den kristna tron kämpar med folktron i gårdarna. Men historien handlar lika väl om tillhörighet, att känna sin historia, att ta reda på och berätta vidare.
Hon är en mästare på person- och miljöbeskrivningar. Man ÄR i 1600-talet. Vilket bakgrundsarbete hon måste gjort! Likväl ÄR man Jacke som slits mellan de starka kvinnorna i hans närhet, och varken vet ut eller in emellanåt. Lika bra att låta saker och ting vila.
Ett vackert, beskrivande och mustigt språk för historien vidare och lämnar öppna trådar att själv fylla i. Skickligt!
Rekommenderar verkligen! Den gav mig lite extra eftersom jag varit lite i trakten och har en vän som är från Kramfors. 🙂
På den här sidan kan du skrivjournal och bakgrundsmaterial hon använt sig av. Spännande!
