Det här är en berättelse om tre mer eller mindre tillfälliga besökare i det innersta av Västerbotten: konung Karl den femtonde, Jesus Kristus och den utlevade väckelsepredikanten Olof Helmersson.
Olof Helmersson, 83, som efter femtio år återvänder till Nedre Avabäck i inre Västerbotten. Och så får vi höra om ett synnerligen rart brännvin.
Det här är också en berättelse om den trakt som jag känner är en del av min hembygd, vad det nu kan vara. Jag har inte rötter där men tillbringade tid där i en viktig tid av mitt liv. När jag bildade familj. Kanske är man då lite extra mottaglig för att adoptera en hembygd? Jag gjorde det i alla fall. 🙂
”Jag var pastor i Nedre Avabäck, sade Olof Helmersson. Det var jag som vållade de sista stora väckelserna. Jag predikade i alla de sju församlingarna. Mellan nittonhundraförtisju och nittonhundrafemtifem omvände jag fyrahundrasexton själar i de här trakterna. Några av dem två gånger. Fanns det så många själar? Ja, de fanns.”
Att få följa Olof Helmerssons vingliga cykelfärder genom bygden. Hans övertygelse och målmedvetenhet som sakta mattas av vart efter han möter människorna. Människorna som skapat sina egna liv och inte vill bli ofrälsta så lätt. Och möter, det är nyckelordet här.
Det är milt och fint skrivet, det är långsamt och eftertänksamt, det är Torgny Lindgren. Åh vad jag tycker om det här. Trakten, språket, människorna. Läs bums om du inte redan gjort det!!
Ps. Gammal Norrlands Akvavit är den allra bästa snapsen! Ds.
Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Bokus eller Adlibris.
Detta är inlägg 29 av 100 i utmaningen #blogg100