Etikett: wahlström & widstrand

Kategorier
Lästa

Vuxna människor

Vuxna människor av Marie Aubert är en stor liten bok. Här handlar det om familjen, dynamiken i en syskonrelation, avundsjuka och längtan. Och det ryms på få sidor, det gillar jag!

I sommarstugan träffas Ida och Marthe och deras mamma för att fira hennes födelsedag. Med i stugan är också Kristoffer, Marthes sambo och hans bonusdotter. Men idyllen krackelerar. Livet är svårt emellanåt, och inte alltid lätt att hantera.

Ida är arkitekt, barnlös och i sin bästa ålder men sista tiden har den biologiska klockan börjat ticka. För säkerhets skull har hon undersökt möjligheten att frysa ned ägg för när hon träffar den rätte i framtiden. Nu är det sommar och Ida tar bussen till sin barndoms paradis för att fira sin mammas 65-års dag. Vid stugan väntar också Idas lillasyster Marthe med sambo och bonusdotter. Allt är som uppbyggt för några härliga dagar med familjen om det inte vore för Marthes strålande nyhet. ”Vuxna människor” är en roman om luggslitna familjeband, avundsjuka och skammen över en oälskad tillvaro.

Jag tycker om berättelser om familjer, om relationer, och detta är mitt i prick. Författaren hittar en perfekt ton i berättelsen, som lyfter upp alla de inte så sympatiska mänskliga beteenden vi har. Och hon skriver mig inte på näsan vad jag ska tycka.

Jag tänker att varje gång jag läser en bok som denna lär jag mig något om mig själv. Det är inte illa.

Kategorier
Lästa

Jungfrustigen

Jag har väntat på att få läsa ytterligare en berättelse av Philip Teir. Nu var det dags för Jungfrustigen.

En berättelse om livet. Livet som är lätt och svårt. Vi får träffa Richard som inte vet vad han vill. Som väljer passionen utan att tänka efter, och det är väl så det är. Med passion. Man tänker inte efter, sen så är den över och verkligen tar vid. 😉

När Richard träffar den vackra och något äldre Paula känns det som om alla bitarna faller på plats. Hon är hans livs kärlek och han är hennes. Men det är inte bara Paula och Richard som ska bygga bo. I den nya gemensamma lägenheten bor också varannan vecka Richards två barn från ett tidigare äktenskap. Sprickor och olikheter börjar att vecklas ut i den nya familjekonstellationen och allt oftare viner anklagelser mellan väggarna.
”Jungfrustigen” är en roman om saker som börjar och tar slut, om passion som tar tid på sig och om att plötsligt befinna sig i stormens öga och fråga sig: hur vill jag leva mitt liv? Det är också en bok om den svåra konsten att leva under samma tak.

Philip Teir skriver som han brukar om det lilla livet som pågår, om det vanliga och normala, och han gör det på ett mycket bra sätt. De små djupdykningarna i vardagslivets vanlighet är riktigt fina. Han beskriver verkligen hur det är.

Jag stör mig på Richard som inte värdesätter vad han har utan lätt låter sig dras in i det spännande nya och okända. Han reflekterar väldigt lite över vad det är han lämnar, han har helt enkelt bara tråkigt. Är det den moderna människans sätt, att byta ut människorna i sitt liv mot nya för att få lite spänning?

Läs gärna den här boken, och Teirs andra böcker som jag skrivit om tidigare, om du tycker om människor i vardagen.

Julklappstips 7 – min jullovshög

Snart är det jul hörrni! Som sagt. Och hårda klappar är ett måste. En bok är som ett liv, ett extra, ett komplement eller bara en fantasi.

Jag har redan och kommer under några dagar framöver tipsa er om läsvärda böcker! Idag blir det en chansning – böcker jag ännu inte läst men tänk mig att välja ur under jullovet! 

En ung dokumentärfilmare från Syrien söker asyl i Sverige. Inom sig bär han på en oförglömlig berättelse om förbjuden kärlek och svek. Han vill att någon ska skriva hans historia och frigöra honom från det tomrum som han sugits upp av under dagarna på flyktingförläggningen.
Kanske kan författaren som han av en slump lärt känna i Göteborg berätta historien om det glamourösa gaylivet i Kairo, Istanbul och Damaskus. ”Det finns ingen annan som kan göra det bättre än du själv”, insisterar författaren. Men nu när hans intresse har väckts … vad är det för hemskheter som döljer sig bakom denna historia om flykt och kärlek?
Aleksander Motturis nya roman är en resa in i en värld där all fiktion som inte tillfredsställer begäret efter våld är dömd att misslyckas.
»Mamma jag var ju rädd för dig. Jag visste inte vem du hade blivit. Hur skulle jag någonsin ha kunnat säga det?«
Urban har flyttat från landet till staden för att börja ett nytt liv, kanske som dokumentärfilmare. Men efter en misslyckad kärlekshistoria tar ensamheten över, han fylls av missmod, drar sig undan människorna och börjar odla ett säreget intresse för fågelägg. Han hoppas att en ny förälskelse ska rädda honom men plågas av skuld för att han aldrig förmådde besvara breven från sin mamma.
Lugnet är en roman om begär och hämnd i ett Stockholm på tröskeln till det nya millenniet. 
  • Nord av Merethe Lindström 
Ett krig går mot sitt slut, människor är på vandring, utdrivna ur sina hus, fördrivna från byar och läger. En ung pojke har sluppit undan från marscherna och följer kompassen mot norr. Hans skulderblad sticker ut som avklippta vingar. Han är vad andra säger att han är, han är utsvulten och förnedrad. Han vandrar genom ett landskap lika ödelagt som vackert och slår följe med en annan som också bär på en hemlighet.
Nord är en mörk roman med spår från de berättelser som ligger djupt ned i vårt kollektiva medvetande.
Ett tåg stannar på spåret mitt i natten och en ensam kvinna kliver ut genom de öppna dörrarna, följer ropet ur den djupa skogen.
Så är det att läsa Andrea Lundgren: man lockas med av en ton som leder bort, till något vi inte ens kan föreställa oss. 
De sex novellerna i Nordisk fauna befolkas av djur: rävar, blåvalar, gäddor, katter, fåglar.  
Och människor, som alla längtar efter förvandlingen.
Ett mänskligt öde är något aldrig avslutat. Så framstår människan hos Björn Runeborg. Och desto påtagligare så när han skriver om historiska personer.
I Socialdemokratiska noveller följer vi landsfadern Per Albin Hansson på hans livs sista spårvagnsfärd. Vi bilar genom Texas och plockar upp en liftande karismatisk ung svensk vid namn Olof Palme. Genom fiktioner oberäkneliga som verkligheten möter vi Kata Dalström, Hjalmar Branting, Tage & Aina Erlander, Ernst Wigforss, Mona Sahlin, Gunnar Sträng. Politiska legender som blir livs levande till och med när de bara framträder i någons fantasi.
Björn Runeborgs nya novellsamling är en unik betraktelse i fiktiva former över en svensk socialdemokrati som inte med någon självklarhet existerar i världen.
En ung förälskad mamma mister sin man när han drabbas av minnesförlust, en dotter begår självmord, en annan ignoreras av sin döende far. I sju täta och delvis sammanflätade noveller undersöker Caroline Albertine Minor sorg, förlust, skam och vänskap. Med vardagligt konkreta detaljer och på skimrande prosa förmedlar författaren nyanserat och träffande några av tillvarons svåraste situationer. Hon lyckas sätta ord på de välsignade stunder när någon annan får hjälpa den plågade och krisdrabbade in i livet igen.


Författarfrukost med Geir Gulliksen

Dags att dra igång bloggen igen, vänner! Jag hoppas ni vill läsa.

Dagen idag började på allra bästa sätt. På ett förlag med frukost och prat med en författare. Wahlström och Widstrand bjöd in och Geir Gulliksen berättade om sin nya bok Se på oss nu.

Det här verkar vara en bok i min smak, full av relationer! Geir berättade under frukosten om de olika personerna och hur deras relationer och tankar utvecklas i boken. Vi kom in på mjölkstockning, socialdemokrater, blomsterprydda hattar och vad det gör med en människa att köra barnvagn. Högt och lågt alltså och mycket intressant.

Vi fick också veta lite hur hans skrivprocess såg ut och att den var effektiv, självständig och full av rädsla. Han skriver alltid i stort sett klart innan någon annan får se texten, dels för att han vet med sig att texten kommer att ändras mycket under processens gång men också på grund av osäkerheten över att det verkligen blir bra, rädslan att lämna ut sitt alster till andras ögon.

Jag har läst hans tidigare Berättelse om ett Äktenskap som jag skrivit lite om här på bloggen. Jag ser mycket fram emot att läsa och reflektera även över denna historia.

Baksidestext:
Passionen kan slå till när man minst anar det. 50-årige Hans har varit gift med Ingunn sedan han var trettiosex år. När romanen tar sin början ser Hans sig själv och Ingunn på en videoinspelning från ett bröllop och det får honom att fundera på exakt hur lyckligt gift han är. På bröllopet träffar Hans nämligen den mycket yngre Harriet. Det blir nödvändigt för honom att reda ut vad den gryende relationen med Harriet egentligen betyder. 
”Se på oss nu” är en berättelse om hur lätt vi människor knyter an till varandra och hur fort det ibland kan gå i livet, om att mista sig själv till en annan. Och hur svårt det kan vara att plocka upp sig själv efteråt.

Nej och åter nej av Nina Lykke

Det här är relationer i kubik! Precis vad jag älskar att läsa om. 🙂

I Nej och åter nej av Nina Lykke får vi allt. Som författaren själv beskrev den vid vår bokfrukost hos Wahlström & Widstrand i morse: ”Jag ville skriva en existentiell roman om livet.” Och det har hon verkligen gjort! Och det är skarpt, roligt och sorgligt.

Ingrid och Jan har varit gifta i ett kvarts århundrade. Sönerna är stora nog att räknas som vuxna men uppför sig som hotellgäster. För Ingrid har både familjelivet och läraryrket mist sin glans. Jan, däremot, har blivit befordrad till departementschef och drömmer om sin femton år yngre kollega Hanne. Hanne som i sin tur är i färd med att bli förbisprungen på familjefronten när väninnorna gifter sig och skaffar barn. 

Det här hade kunnat bli riktigt plågsamt. Och det blir det emellanåt, men författaren balanserar verkligen på alla sätt en väl genomarbetad berättelse mellan skarp igenkänning och förlåtande värme. Livet är inte så jäkla enkelt!

Nina Lykke har en fantastisk blick för vad det är som driver Ingrid, Jan och Hanne att göra som de gör. Riktigt bra personbeskrivningar, där läsaren kan känna igen sig i alla delar av de olika karaktärerna. Det här är på riktigt, det verkliga livet. 

Här finns också många träffande formuleringar av livet som krackelerar:

”..hon blundade för att slippa både småpratet – som var som att dra en slö och rostig såg genom hjärnan – och mot alla andra irritationsmoment.”

Vid vår frukost med författaren och Breakfast Book Club var det just personerna som kom i fokus i våra diskussioner. Visst känner vi igen oss. Någon kände igen sig i Jan, någon i Hanne, och någon annan i Ingrid. Roligt att höra allas reflektioner kring det, och författaren berättade att hon naturligtvis hämtat karaktärsdragen i sig själv och sin bekantskapskrets.

Boken har beskrivits som ”en underhållande satir över privilegierad medelålders medelklass”. Men nja. Jag håller inte riktigt med där. Det känns inte som en satir, utan som sagt väldigt mycket som vardag, om än lite tillskruvat. Att få både tankar och dialog i en berättelse gör det ju ibland övertydligt, men bra helt enkelt!

Läs denna fina berättelse som är en av de böcker som är nominerade i Årets bok 2018!

Låna den på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller hos Adlibris eller Bokus. 


Nominerade till Augustpriset 2017

Jamendåså.. nu vet vi!

Ikväll har det varit tillkännagivande av nomineringar till Augustpriset 2017. Du kan se kvällens begivenheter här. 
Sex böcker i tre klasser. Skönlitterärt, barn- och ungdom samt facklitteratur.

Och inte att förglömma Lilla Augustpriset!

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok är:

  • De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru, Norstedts
  • Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid Combüchen, Norstedts
  • Hastigheten, Jörgen Gassilewski, Albert Bonniers Förlag
  • Just nu är jag här, Isabelle Ståhl, Natur & Kultur
  • Rosor skador, Jenny Tunedal, Wahlström & Widstrand
  • I en skog av sumak, Klas Östergren, Natur & Kultur

Bra spridning på förlagen. Några har jag gissat, de flesta inte. Som vanligt. 🙂

Det ska bli roligt att läsa de jag inte läst och försöka avgöra vilken som är årets bok, en egentligen omöjlig uppgift.

Här kan du läsa mer om alla nominerade.

Allra först samlade vi alla fina ambassadörer på bild! Du kan läsa om dem här, och läs deras inlägg om böckerna från nu och fram till prisutdelningen i slutet på november!

Störst av allt av Malin Persson Giolito

Kanske sist av alla läser jag Störst av allt av Malin Persson Giolito. Och när jag väl började kunde jag inte sluta.

Så skickligt komponerad berättelse! Boken marknadsförs som ”Stenhårt rättegångsdrama!” Ja, jo, visst är den det. Också. Men mer en berättelse om människor och vänskap, skuld och ansvar.

Vi får följa en kort period i några ungdomars liv, en tid som slutar i katastrof. Maja, en av dem, ställs inför rätta för mord. Men vad var det egentligen som hände?

Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet.

Upplägget är listigt. Det är inte någon rakt berättad historia, vi flyttas mellan rättegångssalen, tiden före händelsen, och Majas tid och funderingar i häktet. Ett liv i lyx med obegränsade medel ställs i kontrast mot droger, kriminalitet och otrygghet. Så snyggt gjort, spänningen byggs sakta men säkert upp i och med att jag förstår mer och mer vad som hänt. 

Språket är precist, skarpt, oförblommerat rasande och lågmält mjukt. Det känns helt äkta. Varje person har sin röst som inte sviktar en enda gång. Jag tror på det här! Hela tiden.

Läs den! Men gör det när du har tid, den är svår att lägga ifrån sig. 🙂

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. Bokus eller Adlibris.

Detta är inlägg 4 av 100 i utmaningen #blogg100

10 år och 1000 piskrapp av Ensaf Haidar

Det här är inte lätt läsning. Alltså det är inte svårläst men väldigt känslofyllt och obegripligt. Det går liksom inte att ta in allt.

Ensaf Haidar är fru till bloggaren Raif Badawi som dömts till 1000 piskrapp för att ha förolämpat Islam i Saudi Arabien.

Vägen fram till detta och deras liv under tiden har hon beskrivit i boken 10 år och 1000 piskrapp – Min historia om Raif Badawi och en kärlek i fångenskap.

De två gifter sig 2002, efter att ha lyckats övervinna både hennes familjs motstånd och den saudiska kulturens stränga konventioner.

Efter den förbjudna romansen, bröllopsdagens glädje och de äktenskapliga vardagsproblemen upptäcker Ensaf att Raif är aktiv inom en liberal rörelse. De knyts närmare varandra medan Raif blir alltmer orädd i sin kritik av Saudiarabiens sociala ordning, särskilt kvinnornas situation – tills hans aktiviteter uppmärksammas av den religiösa polisen.

Då familjen övervakas och trakasseras måste Ensaf till sist acceptera att den enda lösningen för henne och deras tre små barn är att gå exil, i förhoppningen att Raif snart kan ansluta sig till dem. Men Raif blir arresterad, och straffet – tio års fängelse och 1 000 piskrapp – förändrar allt. Ensaf måste ta upp kampen för sin mans liv, genom att skapa ett internationellt stöd för hans frihet … och för deras rätt att återförenas som en familj.

Som sagt, det är väldigt svårt att förstå den kultur och de strukturer som styr i ett fundamentalistiskt samhälle. Att bryta sig loss som Ensaf gör, framstår som helt oerhört. Hon blir tvungen att bryta med sin familj, sina nära och kära, för att få leva det liv hon vill. Hon är tvungen att fly till ett land hon inte alls känner till, som går med på att ta emot henne och barnen. Hon tar upp kampen för sin man, eftersom hon vet att ingen annan kommer att göra det. Svårt, ohyggligt svårt.

Läs den för att förstå och lära om hur världen ser ut. Förfasas, men känn också hopp. Förändring börjar ofta i det lilla livet. Det är små, små steg till förändring. Och det minska vi kan göra är att läsa och försöka förstå.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus.

Hustrun av Meg Wolitzer

Kulturmannen hustru. Ja, det är hon som berättar. Berättar om kulturmannen som tar plats som fårberömmelse som blir beundrad och prisad. På någon annans bekostnad. Eller?

Jag har precis läst klart Hustrun av Meg Wolitzer och ska bokcirkla om den ikväll. Och jag behöver verkligen få diskutera den här. 🙂

Jag är inte så förtjust. Jo, jag är imponerad. Den är klart läsvärd! ”Alla” andra prisar den ju. Jo, det finns många delar som är intressanta! Men är den inte lite trist? Vad tycker jag egentligen?

Författaren lotsar mig genom det Castlemanska äktenskapet, från det trevande mötet på kursen ”Grunder i kreativt skrivande” på College, där han var hennes lärare, till den slutliga brytpunkten som kulminerar i ett avslöjande av en omsorgsfullt bevarad hemlighet. Joan har stöttat sin man i både med- och motgångar, följt honom på alla resor och uppläsningar. Sina egna författarambitioner lade hon tidigt på hyllan. Nu är hon och Joe på väg till Helsingfors där han ska ta emot ett prestigefullt litteraturpris av finska akademin. Men Joan, som under fyrtio års äktenskap offrat både familjen och sin egen karriär för att leva hans dröm, har tillslut fått nog. Tillvaron som den perfekta författarhustrun har börjat stå henne upp i halsen.

Det är ett intressant upplägg att låta hustrun få ordet. Få berättelsen berättad från sidan (eller egentligen centrum?). Men, jag vet inte, det blir aldrig intressant för mig, mer lite trist…

Kanske är det upplägget med att vi redan från början vet vad som ska hända, Joan ska lämna Joe, som gör det till en enda lång transportsträcka. Och målet på resan får väldigt lite plats i berättelsen, även om upplösningen är spektakulär på många sätt. Det är som att ”hur man bygger en kulturman” är det viktiga, inte hur i hela friden man bryter sig loss?

Det positiva är såklart språket. Snyggt flytande och det puttar mig framför sig. Mycket bra berättarteknik. Det är bitskt, hätskt och bittert. Ibland sorgset betraktande. Några små översättningtolkningar hakar jag i och för sig upp mig på, men det är inget i sammanhanget.

Jag håller ganska mycket med Kristina Sandberg i SvD. Men många hyllar också, t.ex. Johanna Lindbäck hos Bokhora. 

Det finns helt klart många ”varför” att diskutera i den här berättelsen? Och det hoppas jag att vi kommer att göra ikväll! 🙂

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Simma med de drunknade av Lars Mytting

Det här är en bok som delvis handlar om trä precis som Lars Myttings bok Ved. Men Simma med de drunknade är så mycket mer! Det är relationer, det är historia, det är spänning. Som förlaget säger ”En släktkrönika om kärlek, krig och tillhörighet.”
Det här är inte en deckare, men det är oändligt spännande. Det går inte att sluta läsa helt enkelt. Men det är inte bara spänning, utan också finstämt om familj och tillhörighet.
Handlingen tar oss in i historien, ut i världen och tillbaka till kärnan i mångas funderingar ”vem är jag egentligen?”.
Vi får följa Edward som har vuxit upp med sin farfar som är potatisbonde på en gård i Gudbandsdalen. Edward har en historia som är oklar, och när farfadern dör börjar han nysta.

Språket hjälper verkligen till att fånga stämningarna av spänning och innerlighet. Sättet han förhåller sig och beskriver trä är magiskt. Läsaren får vara i stunden, oavsett om det är i potatisåkern eller på franska landsbygden.

Det är i många delar detaljerat och ingående, men oftast när det gäller saker och företeelser inte lika ofta när det gäller människorna. Det kan bli väl långt och noga om skruvar och muttrar. Några personer hade istället kunnat fått ta mer plats.

Läs! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Bokus eller Adlibris.