Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här boken. I Världens vackraste man har Lena Ackebo samlat många känslor. Sorg, kärlek, ilska, längtan, ångest… och glädje och humor. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig, det blir lite mycket.
Systrarna Mona, pensionerad lärare, och Barbro, hemmafru, har inte mycket gemensamt trots att de vuxit upp i samma familj. Mona är präglad av mörka minnen, Barbro håller fast vid bilden av en lycklig barndom. De få gånger de träffas slutar nästan alltid i gräl och tårar. När Barbro föreslår att de ska åka på en charterresa till Mallorca för att lära känna varandra bättre följer Mona ytterst motvilligt med. Resan får oanade konsekvenser. Mellan dem kommer nämligen Världens Vackraste Man, en ytterst charmerande engelsman som är ägare till Albert’s Hall, som tar Mona med storm och gör Barbro mycket misstänksam. Efter veckan på Mallorca är inte mycket sig likt i systrarnas liv.
Men det handlar trots allt inte så mycket om den vackre mannen. Det handlar om Mona och Barbro, systrar som växt upp med samma föräldrar men helt olika upplevelser. Som det så ofta är, men här än mer olika. Barndomens erfarenheter tar de så klart med sig i vuxenlivet. Konflikterna är snudd på cementerade, de kommer inte förbi varandras olikheter och förutfattade meningar om varandra… eller?
Det är emellanåt lite väl beskrivande långt, detaljrikt och fylligt… men detaljrikedomen ger också en helhetsbild av dessa två lite hjärtskärande människor, som famlar sig fram igenom livet och när åren går börjar fundera på hur, vad och varför. Som vi alla.
Jag vet som sagt inte riktigt vad jag ska tycka. Det är bra. Mycket bra till och med. Men det är också obehagligt otydligt tydligt. Igenkänningen ligger nära, nära men ändå lätt att avvisa. Det är inte alltid bekvämt. Men det ska det kanske inte heller vara.
Ha överseende med titeln, läs den för kvinnornas skull. 🙂 Tack Natur & Kultur för att jag fick möjligheten!
Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller t.ex. på Adlibris eller Bokus.